Den här kan vi:
Mors lilla Olle i skogen gick,- Alice Tegnér (1895)
rosor på kind och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå.
"Bara jag slapp att så ensam här gå!"
Men den här då?
Liten pilt i fjällskog gick:- Wilhelm von Braun (1851)
Rosig kind och änglablick,
Munnen röd som tufvans bär ...
"Kors! hvad jag är ensam här!" – tänkte gossen.
Om von Braun var 1840-talets populäraste författare, som Wilhelm von Braun-sällskapet hävdar på sin hemsida, ska jag låta vara osagt. Men jag är ganska så tvärsäker på att det av hans alster som indirekt är mest känt idag är dikten Stark i sin oskuld. Handlingen är i stort sett densamma som i Alices alster.
En intressant skillnad är att von Braun gör en poäng av att hans dikt har verklighetsbakgrund. Gossen hette Jon Ersson och bodde i Sörsjön i Dalarna. Han var ett och ett halvt år när han i september 1850 mötte björnen. Den episoden brukar nämnas som "verklighetens Mors lille Olle". I von Brauns fotnot hänvisar han till en norsk tidning som källa; det är intressantare än det kanske låter.
För det finns en ännu tidigare förlaga.
Maurits Hansen (1794-1842) hade jag inte hört talas om tidigare, men han har ett visst rykte i hemlandet Norge. Han gav 1839 ut boken Mordet på maskinbygger Roolfsen, som åtminstone i Norge sägs vara världens första deckare, två år före Poes Rue Morgue. Och så skrev han sagor för barn.
En av Hansens sagor hette Lille Alvilde och kom ut 1829. Den börjar med att några barn är ute i skogen och plockar bär. En av dem är Alvilde, fyra år. Hon kommer bort från de andra, hittar inte tillbaka, och lägger sig att sova. När hon vaknar ser hon en björn som står och mumsar i sig bären från hennes korg. Först blir hon rädd. Men så ser hon djupt in i djurets blå ögon och inser på något sätt att den inte är farlig.
Alvhildes rena hjärta och troskyldighet tycks, i linje med romantikens barnsyn, vara det som påverkar björnen så att han blir lika from som hon.- Eva Söderberg, "Olle + björn = sant - Om barn, björnar och barndomens diskurser" (2009)
»Kjære søde Bjørn! Du maa ikke gjøre mig Noget; for jeg er jo en snil Pige!« sagde Alvilde forskrækket. »Der har Du en Kurv til med Blaabær«. Bjørnen saa paa hende, kastede Kurven ned og spiste. Saa var Alvilde ikke længere saa meget bange; men hun skyndte sig at give Bjørnen flere Bær.- Maurits Christopher Hansen, Noveller; i udvalg: Lille Alvilde (1829)
Lille Alvilde: http://runeberg.org/hmnoveller/0495.html
SvaraRaderaHäpp! *Hur* lyckades jag missa den? Grrmbl... Tackar!
SvaraRadera