Fallet med kvinnan utan ansikte

Länge var Tysklands farligaste och mest efterspanade brottsling en kvinna.

The reward for clues leading to the arrest of one of Germany’s most hotly pursued criminals has been doubled to a record €300,000, daily Bild reported on Tuesday. [...] She is called the "phantom killer," the "woman without a face," by the German media and considered to be dangerous and brutal, the paper reported.

- Reward for 'phantom killer' reaches record €300,000, The Local (tyska), 13 januari 2009

Hennes DNA hade hittats på en lång rad brottsscener, de flesta i sydvästra Tyskland, ett par i Österrike och en i Frankrike. Det hade rört sig om allt från inbrott och rån till sex mord, varav ett på en polis. Hon var uppebarligen oerhört våldsam och mångkunnig. Om det fanns någon koppling mellan brotten så var det ingen som lyckades se den. Vem var hon? Och hur kunde en så intensivt kriminell person undvika rättvisan så länge? Det första brottet som kunde kopplas till henne var ett mord begått 1993, och 16 år senare hade man fortfarande inte hittat henne. Det är inte konstigt att man gick ut med en hittelön på flera miljoner. (Enligt Time lär man även ha konsulterat spågummor vilket inte skulle förvåna.)

Några månader senare hittade man henne.

I Frankrike utreddes en oidentifierad flykting vars svårt brända kropp hittats 2002. Kanske den nya gentekniken kunde vara till hjälp? Han hade lämnat sina fingeravtryck på sin asylansökan. Man tog ett prov på fingeravtrycken och skickade in för en DNA-analys, i hopp om att en liten gnutta hudflagor skulle finnas kvar. Man kan föreställa sig förvåningen när man fick reda på att mannens fingeravtryck innehöll DNA från "kvinnan utan ansikte"! Vad var det frågan om?

Svaret var, i efterhand, enkelt: Kvinnan utan ansikte, Das Heilbronner Phantom, var anställd på fabriken som tillverkade bomullspinnarna som polisen tog DNA-prover med.

Idag är DNA-fria tops en självklarhet i sammanhanget. Men det var det inte när proverna togs. Topsen polisen använt från 1993 och framåt var sterila men inte 100% rena från DNA; de kunde ju inte gissa hur proverna skulle användas i framtiden.

Detta är förvisso mer än en lustig anekdot. Man hör ofta om hur gamla kriminalfall tas upp på nytt med ny teknik. Men vilka felkällor kan finnas, som inte utgjorde några problem för den gamla tekniken men är det för den nya?