Ansgar kristnade inte Sverige

Ansgarskorset på Björkö restes 1834 till tusenårsminnet av munkens ankomst till Birka. Det är historielöst och högst ironiskt att man valde ett keltiskt kors som för tankarna till brittiska öarna. För under lång tid utgjorde de nordiska länderna ett sorts fromt slagfält där missionärer från det som idag är England respektive Tyskland stred om själarna. Så småningom skulle de senare utgå med segern. Och Ansgar spelade för det laget.

När har det påståtts att Ansgar kristnade Sverige? Inte i folkmun, men från källor som man kan förvänta sig något av? I vilka skolböcker? Inte ens i Rimberts Vita Anskarii, "Ansgars liv", påstås att missionären lyckades att bestående omvända svear och götar eller någon kombination därav, och då ska man veta att den sortens skildringar av heliga män och kvinnors liv aldrig satt sanningen före prisandet.

Grejen med Ansgar är att han är den förste missionären som vi har namnet på som besökte det som idag är Sverige. Vi vet att han inte var den förste, men de som kom före vet vi inte namnet på. Han var heller inte den siste. Vad han gjorde var att omkring år 830 bilda en församling i Birka. Den var på väg utför när han tjugo år senare åter besökte staden, och någon gång därefter upplöstes den. Ansgars mest bestående gärning förefaller att ha varit bildandet av Birka stift som förekom i rullorna ganska långt fram i tiden.

Eftersom facit är känt så har påståendet motarbetats så länge det cirkulerat, hur länge det nu kan ha varit.

Genom de arkeologiska gräfningarna, framför allt på Björkön (Birka), undersökningarna af kyrkoruinerna i Sigtuna i jämförelse med kyrkan å gamla Upsala, talrika ruinstenar [ruiner? runstenar?] och graffynd samt framför allt de under sistlidna sommar gjorda kyrkobyggnadsfynden i Clemensruinen i Visby sökte talaren uppvisa att kristendomen redan på 900-talet och tidigare var långt mera känd och omfattad i Sverige än man hittills antagit. Redan före Ansgar var kristendomen sannolikt ganska mycket känd här i landet.

- Dr Emil Eckhoff talar inför religionsvetenskapliga sällskapet, Östgötaposten 30 oktober 1908