Äkta kopierade mynt

Olof Skötkonung var den förste kungen över något som kan kallas Sverige. Han var också den förste som lät ge ut mynt, vilket knappast var en slump; att prägla mynt var ett av få sätt som fanns att berätta vem som var landets kung.

Men myntslagning var det inga inhemska förmågor som behärskade. Expertisen importerades från England. Vi vet till och med vad de heter: Ælfric, Godwine, Leofman, Snelling och Ulfketill. De tillbringade några år i Sigtuna med att slå mynt.

Efter 1000 hade alla engelska myntmästare lämnat Sverige och de som därefter präglade mynten var uppenbarligen analfabeter. Inskrifterna på mynten blev alltmer förvirrade, för att inte säga obegripliga, och vikten kom att variera på ett sätt som stred mot själva idén med att prägla mynt. De svenska myntmästarna försökte så gott de kunde att härma de engelska förlagorna, men då de var analfabeter fick det högst oönskade konsekvenser. Till exempel finns det flera inskrifter där Olof beskrivs som REX (= kung) över ANCLO, ANCO eller AIO. Troligen hade myntmästarna försökt härma titeln REX ANGLO som betyder "kung av England".

- Tacitus.nu: Myntpräglingen i Sigtuna

I Maja Hagerman och Claes Gabrielsons Tusenårsresan (Prisma 1999) hittade jag en fin jämförelse mellan det engelska respektive svenska hantverket.

Originalet ...

... Och kopian. "Texten" går inte att läsa utan är ett försök att efterlikna bokstäver.

Å andra sidan behöver man inte vara analfabet för att man inte kan latinska bokstäver. Runor användes inte bara på monumentala stenar utan även till vardags och de svenska myntmästarna kan mycket väl ha behärskat dem.