Ruth Ellis och de fejkade kulhålen

1955 sköt Ruth Ellis ner sin älskare utanför en pub i London och överlämnade sig direkt till polisen. Hon fälldes givetvis, och dömdes – vilket var långt ifrån lika självklart – till döden. Hon blev den sista kvinnan som avrättades i Storbritannien. Fallet och avrättningen är omtalade än idag. Och givetvis var puben (den stängde 2016) en given turistattraktion, i den makabra genre som är mycket populär i det landet.

Och det bidrog rejält att The Magdala (uppkallad efter ett slag 1868) hade ett fysiskt spår från det berömda mordet. Under ett fönster syns några tydliga märken från 1955 års skottlossning ...

... Eller?

Around the early 1990s, the operators of the "Murder Coach" tours, (usually visiting the Kray brothers’ Blind Beggar pub and the Jack the Ripper alleys of the East End,) decided to include The Magdala.

On the night before their first visit, landlady Mary Watson was presiding over a late-night lock in. About 2am, she announced: "Do you know something? Them tourists have got nothing to look at when they do get here!"

Accompanied by a few imbibers, she went outside the bar and started drilling holes in the wall. "There we are, much more interesting," she explained as we returned inside.

- Neil Titley, Murder and the Magdala, bloggen Friends of the Magdala 

Svårare är det inte att levla upp ett turistmål! Särskilt som det är så lätt att komma undan. Var det verkligen ingen som tänkte på att det gått över 35 år sedan mordet? Och att noll reklam gjorts för dem i mellantiden? Jodå, den lokala publiken visste såklart, och det går att hitta tvivlare – men inte så många. Och de flesta brydde sig inte; men hade ändå inget emot att samlas vid puben och studera kulhålen.

The bullet holes can still supposedly be seen in the tiled wall outside, though spoilers suggest that the titles [ska väl vara tiles] were actually replaced soon after the shooting and these are ... genuine fake bulletholes. No matter.

- Cool Places: The Magdala

En särskilt intressant omständighet är de som försökt att bedriva avancerat deckararbete utifrån hålen:

The authors [Muriel Jakubait (spökskriven av Monica Weller), Ruth Ellis: My Sister's Secret Life (2005)] maintain that, once outside the pub, Ruth only 'appeared' to fire at David when he emerged and that it was actually Desmond [hennes nya karl], concealed in some bushes opposite the Magdala, who fired the fatal bullets. [...] The authors then ask a very pertinent question in relation to the bullet holes: why were they not photographed by police in 1955?

The answer is very simple: the 'bullet holes' were not there in 1955.

- Carol Ann Lee, A Fine Day for a Hanging: The Real Ruth Ellis Story (2012)

Lees berättelse om hur hålen gjordes skiljer sig något från Titleys men inte mer än att de kan ha samma upphov. Jag tänker mig att det var känt bland de insatta i fallet att turist-kulhålen var fejk, en kunskap som på något sätt inte blivit mer allmänt känd förrän nu. Eller så har berättelsen luftats om och om igen genom åren, utan att få fäste.

Men "There we are, much more interesting" är det finaste, rakaste citat jag hört i förfalsknings-sammanhang.