De hade en segerrik tradition. En rad förslag om högertrafik hade lagts fram och röstats ned, och 1955 hade rentav svenska folket röstat mot högertrafiken: 82,9 % röstade för vänster. Fast valdeltagandet var så lågt som 53,2 %, hur man nu ska tolka det.
Några år senare togs ändå beslutet om att införa högertrafik.
Kritikerna hävdade att endast en folkomröstning borde kunna upphäva en folkomröstnings beslut, men det fanns inget stöd för den uppfattningen i grundlagen.- Kungliga Biblioteket: Affischer från folkomröstningar - Högertrafik
Vänstertrafikanterna propagerade hårt med alla faror som en omläggning skulle innebära, såväl på lång sikt som de ohyggliga konsekvenserna direkt efter. Facit? Antalet olyckor, skadade och omkomna sjönk drastiskt i september 1967. En förklaring kan ha varit att folk fokuserade på sin egen körning och omgivningen på ett helt annat sätt än annars.
Med vänsterstyrda bilar skulle hen (nästan) helt ut i motkörande/högra vägbanan, innan hen kunde se om det var säkert att köra om - speciellt när det var en lastbil/långtradare som låg framför.
SvaraRaderaEn gammal taxichaufför som varit med sen tjugotalet resonerade så här i radio tror jag att jag minns:
SvaraRaderaVägarna var länge dåliga, smala och krokiga och biltrafiken gles - omkörning var sällan aktuellt, det var bättre att från vänsterplatsen kunna ha koll på var den farliga vägkanten fanns.
Under 50-talet blev trafiken tätare när vanligt folk började ha råd att ha bil, dessutom förbättrades vägnätet. Nu blev faran med sikten vid omkörningarna ett verkligt problem, och argumenten för högertrafiken började slå igenom bland yrkesfolk.