Hästen som inte blev senator

Caligula, kejsare 37-41 e.Kr., gillade hästkapplöpningar. Och mest av allt gillade han hästen Incitatus, "den snabbe".

Han var så passionerat hängiven det gröna laget [ett av fyra kapplöpningslag] att han ständigt åt och sov i deras stall, och på en av deras fest gav han köraren Eutychus två miljoner sestertier i gåvor. Han brukade skicka sina soldater dagen före tävlingar för att beordra tystnad i grannskapet, så att inte hästen Incitatus skulle bli störd. Utöver ett stall av marmor, en krubba av elfenben, purpurtäcken och ett halsband med ädelstenar gav han rentav hästen ett hus med slavar och möbler, så att inbjudna gäster skulle kunna underhållas ordentligt; och det sägs även att han planerade att göra honom till konsul.

- Suetonius kejsarbiografier, skriven ca 120 e.Kr.

En av hästarna, som han kallade Incitatus, brukade han bjuda på middag, där han gav honom gyllene korn och skålade för hans hälsa i guldbägare; han svor vid djurets liv och hälsa och lovade även att utnämna honom till konsul, ett löfte han förvisso skulle ha hållit om han levt längre.

- Cassius Dios romerska historia, skriven efter 200 e.Kr.

Det har blivit ett klassiskt exempel på kejsargalenskap: Hästen som blev senator. Men källorna nämner inte att han faktiskt utnämndes till konsul (vilket var mycket finare) utan "bara" att Caligula pratat om det. Källorna är som synes nedskrivna en bra stund efter Caligulas korta tid vid makten, och de kan med fog misstänkas för att vara tendentiösa. Ett förslag går ut på att Caligulas syfte inte var så mycket att prisa hästen som att håna senatorerna ... Att hypotesen är tilltalande har naturligtvis inget med dess möjliga sanningshalt att göra; och det lär bli svårt att leda den i bevis.