Birgitta vilar inte i Vadstena

Sedan den heliga Birgittas jordiska kvarlevor forslats från Rom placerades de i relikskrinet i Vadstena klosterkyrka. Så småningom fick även hennes dotter Katarina, som också vördas som helgon, vila i skrinet. Ett tredje helgon i samma låda blev Ingrid av Skänninge. Hon är mindre känd idag men kan ses som en sorts förlaga till Birgitta, med uppenbarelser, klostergrundande m.m. på 1200-talet.

Ett av kranierna stals 1645. Idag finns det i Birgittaklostret i Uden, Nederländerna, där det lär visas upp som Birgittas. Vilken skalle som var vems visste man då inte, och man kunde utgå ifrån som en självklarhet att man aldrig skulle få veta.

Det var då det. Vid mitten av 1900-talet hade vetenskapen nått dittills oanade höjder.

Slutsatsen av en antropologisk och arkeologisk studie på 50-talet var att de två kvarvarande kranierna troligen är från två kvinnor i åldrarna 60-70 samt 50-55 år, vilket stämmer väl med teorin om att det kan vara heliga Birgitta och hennes dotter Katarina.

- Kraniet som tillskrivs heliga Birgitta kan ifrågasättas, Uppsala universitet 16 februari 2010

Skulle man någonsin kunna komma längre? Nu är vi framme i nutiden, och vetenskapen kan svara på frågor som man knappt kunnat föreställa sig för bara något sekel sedan.

Uppsalaforskarnas DNA-analys av en centimeterstor bit från kranierna visar nu genom en analys av kärn-DNA att de båda huvudskålarna är från två kvinnor. Därutöver kunde man med mtDNA-analys utesluta att det rör sig om mor och dotter.

Därmed uteslöts att det är paret Birgitta/Katarina som ligger i Vadstena klosterkyrka. Man passade även på att datera skallarna medelst kol-14:

Det ena kraniet, som man trott är Birgittas, daterades till perioden 1215-1270, och det andra till 1470-1670.

Det äldre kraniets ålder passar på Ingrid, som dog 1282. Det yngre passar inte ens in på Katarina, som levde 1331-1381. Är det Ingrid i skrinet och Birgitta eller Katarina i Uden? Men vem är då den yngre förmågan i skrinet? Och vem har hon ersatt? Det kommer vi kanske aldrig att få veta; men sådant har man trott förr.


Inte för att det är första gången som benbitar oriktigt tillskrivits någon helighet.