Vad som gör faktoiden framgångsrik

Så: Hur får faktoider, alternativa fakta, vandringssägner och rena lögner fäste? Vilka sprider vi? Och varför?

Vi tar dagligen och stundligen emot myriader påståenden, uppgifter av alla de slag. De allra flesta låter vi passera; vi minns dem inte nästa dag eller nästa vecka, och rakt inte ett år efteråt. Andra uppgifter och påståenden lägger vi på minnet, i högre eller lägre grad, eftersom vi finner dem användbara, på ett eller annat sätt.

Det användbara kan vara konkret. Var extra försiktig vid vänstersväng. Hantera varje vapen som om det är laddat och osäkrat. Bada inte direkt efter maten. Ju dyrare kabel desto bättre ljud. Eller, för den delen, att det pågår skottlossning på Fridhemsplan, vid Globen eller på Centralen och därför är en god idé att inte bege sig dit. Konkreta, användbara saker. Nu vet vi ju att alla inte är sanna men det är en annan sak.

Det kan också vara saker som är användbara i vidare bemärkelse, användbara för vår världsbild. Saker som bekräftar vad jag redan visste. Saker som bekräftar att jag begriper mig på världen. På medeltiden trodde alla att jorden var platt. Klimathotet är en bluff. Invandrare får gratis körkort. Det var den amerikanska regeringen som låg bakom terrordåden 11 september. Eller för den delen alla de oräkneliga små och stora vanföreställningar som Hans Rosling lärde oss hur det egentligen ligger till med.

Ännu ett användningsområde är, ska man säga, underhållning. Sådant vi lägger på minnet och sprider vidare för att de är roliga, spännande, utgör en god historia, eller allt ihop.

Här har vi tre faktorer:

1. Konkreta tips
2. Bekräftande av världsbild
3. Underhållning

De mest framgångsrika faktoiderna, myterna, vandringssägnerna använder sig av alla tre. Exempel: Den mycket framgångsrika klintbergaren om råttan i pizzan lär oss att undvika invandrarmat, bekräftar att invandrare saknar folkvett, och är en drastisk historia man kan äckla folk med.

(Detta var ett utdrag ur mitt bidrag till gårdagens dragning på IVA.)