Myten om häxkvasten

På Goyas Linda maestra!, "Vackra mästarinna!" från 1799 ser man häxornas kvast med borsten i färdriktningen. När och varför man vände på den vet jag inte. Om det ena eller andra är mer logiskt är en diskussion jag tror jag står över ...

... Till skillnad från en fet faktoid till förklaring av häxornas kvastar som dyker upp vid påsktid. Myten går ut på att 1) häxornas resor till Blåkulla egentligen var drogtripper, som 2) åstadkoms medelst hallucinogena växter beredda till så kallad häxsalva, som 3) applicerades på tunn hud eller allra helst slemhinnor, vilket 4) för kvinnor kunde utföras medelst något, hm, lämpligt format föremål. Som till exempel ett kvastskaft ... Den bild som ni nu har framför ögonen är den enda anledningen till att denna faktoid fortlever. För den är en myt, lika mycket som häxsalvan, häxdrogerna, "häxans trädgård" med giftiga växter (spikklubba belladonna m.fl.). Häxprocesserna byggde på fantasier.

Historien som den sprids är försedd med ett påstått belägg:

In rifleing the closet of the ladie, they found a pipe of oyntment, wherewith she greased a staffe, upon which she ambled and galloped through thick and thin.

- Från utredningen av den påstådda häxan Alice Kyteler 1324

Denna pipe of oyntment radas upp jämte vittnesmål om en häxbrygd med bland annat hjärnan och kläderna från en odöpt pojke, tre framtrollade svarta män som legat med Alice, och en demon som hette Robert. Det finns flera exempel på påstådda smörjhorn och andra attiraljer som skulle ha använts av de åtalade, men som de onda makterna lyckats trolla bort innan häxpolisen anlände. Det finns just ingen anledning att ta den på allvar.