Brandskattningen av Visby

För det första: Carl Gustaf Hellqvists Valdemar Atterdag brandskattar Visby (1882). Denna välkända och prisbelönta (guldmedalj i Wien!) tavla är något av ett övningsexempel för felfinnare. Här är några fel:

• De tre ölfaten som borgarna hade att fylla med guld och silver är en skröna.
• Kvinnan framför det mittersta fatet ska vara "Ung-Hanses dotter". Enligt sägnen, eller varför inte skrönan, hade hon ett förhållande med självaste Valdemar, och straffades för det genom att muras in i det efter henne uppkallade Jungfrutornet ...
• Platsen är definitivt inte Visby. Snarare någon tysk stad (München?) som Hellqvist besökte.
• Borgmästarfrun i förgrunden har utslaget hår vilket inte förekom på gifta kvinnor på den tiden. (För övrigt var det Julie Hellqvist som stod modell för henne, och borgmästaren är Carl Gustaf själv.)
• Till höger ser vi en typisk jude; sådana fanns inte i Visby, eller ens i Sverige, vid den här tiden.
• Vid vänstra ölfatet ser vi en tax. Den rasen avlades fram långt senare.

En betydligt större fråga är om brandskattningen av Visby 1361 alls ägt rum. Om denna har samtida källor inget att säga; med förbehåll för att de bevarade samtida källorna tyvärr är mycket få.

Ett förslag är att brandskattningen lades fram långt senare som en sorts ursäkt för Visbys borgare, de som lät gutarna slaktas utanför ringmuren av Valdemars legosoldater. Om staden fått betala dyrt för att slippa plundring och nedbränning så skulle det kunna ses som ett sorts straff, mer hedrande än att ge sig utan strid och därefter belönas av den nye kungen med förnyade privilegier.