Charles Felix Lindberg igen

En av mycket få bilder på C. F. Lindberg – ur Hvar 8 dag, 12 september 1909

Häromdagen lade jag ut bloggposten Charles Felix Lindbergs grav om en lokal "kändis", hans grav och de rykten som omger dem. Huvudkällan var en artikel av Kjell Wigers i GT 2010. Kort därpå skickade Mats Fröier en artikel av honom och Jan Westin, publicerad i Göteborgs Hembygdsförbunds årsbok 2010 (Göteborg förr och nu XXXIII). Den torde utgöra den utförligaste utredningen av Lindberg som finns; vilket visserligen inte är så mycket, men det beror på källorna. Han var ensamstående livet ut, det finns inga kända bevarade brev från hans hand, om han hade något socialt liv att tala om så har det inte lämnat några funna avtryck, han är inte ens omnämnd i några memoarer eller liknande från tiden. Han faller därmed i samma kategori som nästan alla människor som någonsin levat: Vi vet nästan ingenting om honom.

Kanske delar Charles Felix samma öde som många andra i sin generation: om inte de efterlevande aktivt samlar och sparar handlingar och uppgifter om den bortgångne och dennes gärningar, så blir avtrycket i historiens ström tunt och svårtydbart. Kanske var det också så att han själv – eller de efterlevande – inte ville dela hans levnadsberättelse med kommande släkten; därom vet vi intet.

- "På spaning efter Charles Felix Lindberg: Ett försök att finna människan bakom namnet", Westin och Fröier (liksom följande citat)

Samtidigt blir det desto intressantare att försöka leta reda på uppgifter om honom, inte minst när de blivit föremål för rykten och m.e.m. obekräftade påståenden. Några uppgifter är av särskilt intresse för historien om hans frånfälle och grav.

Hur var det med hans hälsa; hur plötslig och oväntad var egentligen hans död? Först en liten precisering gjord flera år efteråt:

När donationsfonden efterlyste fotografier av Lindberg 1937 betonas särskilt att man önskade bilder från "hans krafts dagar", något som kanske antyder att de sista åren inte hörde dit.

Ännu tydligare blir det här:

Redan i början av 1890-talet dyker det upp kostnader, som antyder att Lindberg kanske inte var vid fullgod hälsa. Dels betalar han arvode till läkare, främst till en doktor Sellberg, vid ett tillfälle (1903) till och med "kontant 4.800 kr", vilket möjligen antyder någon form av privat vård med eller utan operation.

4800 kr, det var en rejäl läkarnota det (motsvarande sisådär en dryg kvarts miljon kronor idag enligt prisomräknaren på historia.se). Jag har ingen aning om vilka åtgärder som motiverar den prislappen, men det förefaller avgjort som om Charles Felix Lindberg inte var vid full vigör 1903.

Och så var det hans grav. Ett längre citat är på sin plats:

Monumentet, som också omfattar en massiv stensarkofag, dit Lindbergs kista överfördes från den intilliggande ursprungliga gravplatsen, invigdes den 5 augusti 1912 på treårsdagen av Lindbergs död [händelsen refererades utförligt i pressen].

Många har undrat över gravmonumentets utformning, där det till synes ligger både inom och utom kyrkogården. Kyrkogårdsmuren är avbruten och som ingen annan grav har den en separat grind åt Redbergsvägen, dock utan att leda till annat än baksidan av monoliten. Mycket av utformningen förklaras dock av tävlingsbestämmelserna och diskussionen mellan konstnären och myndigheterna i anslutning till monumentets uppförande [Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar 1910:103. Kommitterade konstaterar efter besök på kyrkogården "Därvid befanns, jämte annat, önskligt att vid minnesvårdens anbringande åtgärd vidtoges för skylande af den, för närvarande åtminstone, mindre prydliga stengärdesgården utmed den närliggande Härlandavägen".]. Den samtida kyrkogårdsmuren var vid tiden inte så prydlig som den är idag och man ville samtidigt snygga till monumentets "utsida". Avsikten var ursprungligen att detta parti av gravmonumentet skulle skiljas från kyrkogården, och tillföras Härlandavägen, när denna färdigställts. Som ett provisorium försågs den med ett järnstaket med grind. Som många provisorier blev detta utförande dock permanent, och området kom att förbli kyrkogårdsmark.

Det skall påpekas att Lindberg aldrig varit gravsatt i det yttre området. Och långt innan 1909 hade den kyrkliga bestämmelsen om att självspillingar inte fick vila i vigd jord avskaffats. Att minnesvårdens utformning skulle peka på att Lindberg tog sitt eget liv kan sålunda helt avskrivas.

Ryktet om Charles Felix Lindbergs frånfälle konstruerades utifrån en lite ovanligt formad gravvård. Ryktet bekräftas inte av historiska belägg utan vederläggs tvärtom av dem. Det faller därmed i samma kategori som otaliga andra "påståenden" som luftas av guider och kvällstidningar: Inte fakta men faktoider och fantasier.