På 1960-talet var färg-tv nytt och hett. De första sändningarna i Sverige gjordes 1966. I USA var man naturligtvis flera år före. Där släpptes allt större, bättre och billigare färg-tv-apparater, som de från General Electric sommaren 1966. Som vanligt undersökte man på fabriken att röntgenstrålningen inte läckte ut; man mätte framför, ovanför och vid sidorna. Så småningom fick någon för sig att även mäta under apparaterna. Då upptäcktes att några av dem sände ut en smal röntgenstråle, betydligt starkare än gränsvärdena. Ett konstruktionsfel hos vissa rör hade gått omärkligt förbi.
Hur många sådana tv-apparater hade de tillverkat? Hur många stod hemma hos folk och strålade på de som satt för nära? Idag finns utarbetade rutiner för kvalitetsarbete som ska svara på just den sortens frågor. På den här tiden hade man inte kommit riktigt så långt, milt sagt ... Först försökte GE att lösa problemet diskret, i samarbete med en radiologisk myndighet. Men ett halvår senare fick New York Times ett tips. När de började ställa närgångna (och, tänker jag mig, skeptiska) frågor släppte företag och myndighet snabbt varsitt pressmeddelande.
The General Electric Company is looking for 90,000 people who have purchased large-screen color televisions receivers since last June. The company said yesterday that it wanted to "modify" these sets against what is described as "X-radiation in excess of desirable levels." [...]
G. E. said in a statement released yesterday that the radiation in the sets was "directed toward the floor and not toward the viewer". It said the picture tube was not the cause. [...]
General Electric would not identify the specific color televisions sets involved other than to say that they were produced "between June, 1966, and February, 1967."- "General Electric Will Modify 90,000 Large Color Television Sets Against Possible X-Radiation Leaks", New York Times 19 maj 1967
(Man kan tänka sig hur en motsvarande manöver skulle tas emot idag: Ett halvårs produktion av våra tv-apparater är små röntgenapparater, men vi har väntat i det längsta med att släppa nyheten och vi talar inte om vilka modeller det gäller.)
De strålande rören satt i de så kallade spänningsregulatorerna. Närmare bestämt var det rören 6EF4, 6LC6 och 6EA4 som drogs med kvalitetsproblem. Att just färg-tv berördes berodde på att de drog mer ström och därför hade en annan konstruktion. Å andra sidan nämns i artikeln nedan en stickprovsundersökning av 131 åtgärdade apparater, där det visade sig att 38 fortfarande strålade för mycket. Gränsvärdet för strålningen på 5 cm håll var 0,5 milliröntgen per timme. De värsta exemplaren hade uppemot 6,25 milliröntgen i timmen. Detta säger mig just ingenting, men kanske någon som läser detta vet mer.
Det var hur som helst då och därför som tv-tittarna, i synnerhet barnen, fick lära sig en rekommendation som hängde med långt efter att den blivit inaktuell; min markering:
Surgeon General William H. Stewart said the potential for biological damage was quite low. He said even this could be minimized by maintaining a viewing distance of about 6 to 10 feet in front of a color television set and by avoiding any prolonged exposure in the rear and side areas of such sets.- "U. S. to Study Potential Hazard From Ray Leakage in Color TV", New York Times 7 december 1967
Vår familj köpte första (s/v) TV inför VM-58, och vi barn fick redan då veta, att det inte var bra för ögonen att sitta för nära. Några år senare var begrundelsen (artikel i en eller annan teknisk tidning), att om bildskärmen imploderade, skulle katodstråleröret evt. kunna skada den som satt för nära.
SvaraRaderaOm vi tippar på att "Röntgen" ska vara REM är det lätt att räkna om till Sievert (100:1). 6,25 mrem/h blir alltså 0,0625 mSv/h. Normal bakgrundsstrålning i Sverige ger ett par mSv/år (olika uppgifter förekommer), och från en enstaka röntgenundersökning får man någon tiondels mSv. Nu är strålning inga enkla grejer och jag ska inte påstå att jag har någon större insikt i ämnet, men en strålningskälla som kan ge 0,0625 mSv per timme låter inte som något jag skulle vilja ha i hemmet.
SvaraRaderaJag tycker man får den tydligaste indikationen på hur illa det här var av det faktum att man i USA, det land i västvärlden med i särklass sämst konsumentskyddslagstiftning, på 1960-talet när riskerna med radioaktiv strålning generellt skattades mycket lägre än idag, arton månader efter avslöjandet hade klubbat igenom den första federala strålskyddslagen för konsumentprodukter.
Man kan alltså konstatera att när GE återkallade de farliga TV-apparaterna var det delvis frivilligt. Det fanns ingen federal lagstiftning som krävde att de skulle göra det, eller ens offentliggöra resultaten av sina egna undersökningar. Vissa delstater hade dock sådana lagar, så man kanske inte ska applådera alltför högt; det var sannolikt enklare, och PR-mässigt definitvt bättre, att bara dra tillbaks suspekta apparater från samtliga marknader än att hantera problemet olika stat för stat. När nu pressen börjat lägga sig i.
Här kan man fördjupa sig: https://dash.harvard.edu/bitstream/handle/1/8846732/Tran06.pdf. Där nämns siffran 600 gånger över gränsvärdet.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Roentgen_(unit)
SvaraRaderaR är inte nödvändigtvis rem, men nästan och tillräckligt nära.
Petnogis: katodstrålerör är ljuskällor, och användes inte i gamla radioapparater. Men katodstrålerör är en sorts vakuumrör, och (andra varianter av) sådana satt det förstås i varje gammal Luxor och Philips.
SvaraRaderaMen när jag kollade upp denna mikromala detalj såg jag att det faktiskt förekommit ljus-rör (fast fortfarande inte katodstrålerör) i radioapparater, som hjälpte till med att ratta in stationerna: https://en.wikipedia.org/wiki/Magic_eye_tube. Det var mer än vad jag visste.
62.5 μSv per sekund, 225 mSv per timme (1 Röntgen = 0,01-0,04 Gy i ben, jag räknade lågt)
SvaraRadera