Eusapia, ett fuskande medium

Milano 1892: Alexandr Aksakov kontrollerar att det väl inte är Eusapia som får bordet att levitera. Aksakov var skribent och spiritist och därmed kanske inte den allra bäste att kontrollera en spiritistisk övning.

Eusapia sitter med ansigtet vändt mot bordet och ryggen mot dragspelet [m fl grejor som stod i ett hörne]. Tvenne herrar, de mest skeptiska i vår lilla krets, placera sig å ömse sidor om mediet; en hvar fattar en af signorans händer och förbinder sig på hedersord att icke ens för en sekund släppa densamma lös. Likaså innesluta de med sina fötter andebesvärjerskans, hvilkens rörelser sålunda stå under skarp kontroll. Vi andra närvarande gruppera oss kring bordet och bildade efter Mesmers metod en kedja [man håller varandras händer]. Med feberaktig spänning afvakta vi nu hvad som komma skall , hvilket icke heller lät vänta på sig.

- En andesoirée hos Camille Flammarion, Kalmar den 1 februari 1899

Flammarion är den berömde, åtminstone vid den här tiden, astronomen och mångsysslaren som var något av en pionjär när det gällde att popularisera vetenskap för allmänheten. Samtidigt var han begiven på spiritism. Att en av tidens spiritistiska storstjärnor skulle gästa honom var givet. Och när Eusapias show drog igång så var det med nummer som alla är klassiska, åtminstone idag; om de var lika välbekanta vid förra sekelskiftet vet jag inte:

Vid glödlampornas klara sken se vi, att bordet lyfter sig från golfvet och att draperiet bakom mediet blåser upp som ett segel, hvilket vinden kommer att svälla ut. Plötsligen mattas gaslågornas sken och i den nu rådande ovissa skymningen tror man sig se allehanda skuggor smyga genom rummet. Tydligt hörbara vibrera nu från etageren violens strängar, speldosans vef vrides omkring, "triangeln" klingar, klaveret drages tillsamman och tonar, en tamburin låter sina klockor ljuda, – kort sagdt, en hel skara onaturliga varelser tyckas vilja roa sig i vär närvaro. Jag sjelf kände en hand flyktigt gripa tag i min rockärm.

("Glödlampor" syftar inte på elektriskt ljus utan på en viss sorts gaslampor.)

Det som beskrivs är alltså det som idag kallas för en fysisk seans, där saker och ting händer på riktigt. En annan sorts seans är den där "mediet" säger sig få kontakt med spöken och förställer rösten. Av någon anledning måste den ena sorten utföras i hel- eller allra minst halvmörker – gissa vilken?

Men även om man antar och tror att det inte bara är andliga krafter som lyfter bordet osv. Hur ska man kontrollera det utan att mediet märker det? En som visste på råd var Joseph Jastrow, psykolog (Jastrow-illusionen som alla sett var det han som konstruerade), skeptiker och snillrik avslöjare av fuskande.

En beskrivning av bordet i verksamhet föreligger i det protokoll som fördes över en seans i New York den 17 april 1910. Jag var en av arrangörerna. Utan att Eusapia visste det kröpo två unga, helt svartklädda män under bordet, och från sin utmärkta observationspost iakttogo de levitationerna med sina ögon tätt intill Palatinos vänstra fot som visade sig vara det telekinetiska instrumentet. Jag citerar ur deras rapport:

"En fot stacks fram under mediets kjol och placerade tån under stolsbenet till vänster om mediet och gav det en liten stöt uppåt. Sedan drogs foten tillbaka och bordsbenet dunsade plötsligt mot golvet ... Jag låg med ansiktet på golvet två dm från vänstra bordsbenet och var gång bordet lyftes, vare sig i en partiell eller fullständig levitation, var mediets fot den uppåtdrivande kraften."

- Joseph Jastrow, Villfarelser och vetande (Natur och Kultur 1939), sid 146-148

Men vi läste ju just om hur Eusepia hade en kontrollant på var sida? Som såg till "mediets" händer och fötter inte hittade på bus?

Så här bar hon sig åt med fötterna, åter ur Jastrow:

1. Kontrollanternas fötter ha känning med var sin av Paladinos fötter.
2. Paladino närmar omärkligt sina fötter till varandra.
3. Mediets högra fot har känning med båda kontrollanternas. Hennes vänstra fot är fri att lyfta bordet. "Nervösa" ryckningar vänjer kontrollanterna vid oregelbundna kontakter.

Motsvarande trixande kan användas för att få en hand fri. En förutsättning var att händerna inte hölls synliga utan under en duk eller bordet.

Jämför med den utredning som 1908 initerades av SPR (Society for Psychical Research, en klassisk organisation i sammanhanget) under ledning av en viss Hereward Carrington från American Society for Psychical Research (se ASPR: Parapsykologi nära döden för en beskrivning av en organisation i limbo). Man skulle alltså kontrollera om det föregivna mediet fuskade. De kom flera gånger på henne med att fuska. Vilka slutsatser drog man?

1. Man konstaterade att det fanns "goda" seanser där man inte upptäckt fusk och "misslyckade" där man upptäckt fusk.
2. De senare är uppenbarligen efterapningar av de förra; och därav följer att de förstnämnda är äkta, för annars skulle det ju inte finnas något att härma.
3. Den psykiska kraft som mediet använder är inte ändlös. Det är när den börjar ta slut som seanserna blir "misslyckade".

Jastrow nämner även att man under de seanser han var med om började med en fri okontrollerad för att se vad Eusepia var förmögen till. Den andra seansen inleddes med taffliga kontroller, vilket inte hindrade levitationer, knackningar och annat ... "På en given signal skärptes kontrollen och alla knep förhindrades. Från och med detta ögonblick hände ingenting."

Det parallellogram av fysiska krafter som påverkade Paladinos bord är enkelt, det parallellogram av psykiska krafter som gjorde att dessa bord kunde demonstrera telekinesi är betydligt mer invecklad.

- Jastrow, sid 152