Bajonettgraven vid Verdun

VERDUN. – LA TRANCHEE DES BAIONNETTES – Une Section préte à sortir de la tranchée y fut ensevelie, les canons des fusils émergent de terre – The Bayonet Trench.

Verdun – Bajonett[skytte]graven – En trupp som var redo att lämna skyttegraven begravdes i den, med gevärspiporna stickande upp ur marken

- Odaterat vykort

I dagarna är det jämnt 100 år sedan slaget (eller vad man ska kalla det) vid Verdun inleddes. Tillsammans med Somme, Ypres och Flandern i allmänhet har det, med större eller mindre rätt, format den allmänna bilden av första världskriget: Intensivt, skitigt, blodigt och meningslöst.

En av de bilder som berörde folk mest vid den tiden är betydligt mindre känd idag. Den är stillsamt sorglig på ett helt annat sätt. Den är dessutom en skröna.

Här är bajonettgravens monument. Under längan som sträcker sig åt höger ligger uppvisnings-graven (som inte alls behöver vara samma plats som på vykortet) . Korsen står kvar, men gevärspipor och bajonetter har man tröttnat på att byta ut när de försvinner. Inte för att de var i original ens till att börja med.

Anläggningen uppfördes några hundra meter norr om Thiaumont med medel donerade av den förmögne amerikanske bankmannen George T. Rand och invigdes av den franske presidenten den 8 december 1920 [...]

Det hade vid denna tid skrivits mycket om en händelse som påstods ha ägt rum här. Soldater ur det 137:e franska infanteriregementets tredje kompani [...] hade begravts levande ståendes med gevären redo under kraftig artilleribeskjutning den 10-12 juni 1916. Endast gevärspiporna stack upp ur marken efteråt. Det var denna händelse Rand ville föreviga. [...]

Redan under kriget utreddes historien och den ansågs av många vara en ren skröna redan innan monumentet uppfördes. Till och med nutida skildringar av vad som egentligen skett både under och efter kriget skiljer sig markant. Tranchée des Baïonettes kan betraktas som en allegori över slaget vid Verdun och dess historia, och kanske av hela första världskrigets historia. Något fruktansvärt har hänt där. Förmodligen inte på den plats som utpekas och förmodligen inte på det sätt som påstås, och de som rest monumentet och skapat eller återberättat historien (i sina egna syften) har inte själva deltagit i händelsen.

- Nils Fabiansson, Historien om Västfronten (Norstedts 2014), sid 324-325

(De många ellipserna behövs för att fokusera Fabianssons spretiga text, se min recension av Historien om västfronten på det historiska forumet Skalman.)

På franska Wikipedia tas myten effektivt isär:

En fait, il est impossible que la terre soulevée par les obus qui tombent irrégulièrement parvienne à combler une tranchée. De plus, on n’en retrouve nulle trace sous cette forme dans les récits des combattants ; par contre, ces alignements de fusils ou de baïonnettes le long d’une tranchée, ou de corps, sont très fréquents. Il s’agit d’un usage qui s’est établi durant la guerre : après une offensive, il était nécessaire d’enterrer au plus vite les corps, y compris ceux des ennemis. La solution la plus pratique pour ceux-ci était de combler un boyau inutilisé avec leurs corps. La tombe collective était ensuite marquée de fusils baïonnettes en l’air.

Faktum är att det är omöjligt för den jord som kastas runt av ojämnt fallande granater att fylla en skyttegrav. Vidare hittar vi inte ett spår av historien i de deltagandes berättelser; tvärtom är sådana uppställningar av gevär eller bajonetter utmed skyttegravar eller ställningar mycket vanliga. Bruket etablerades under kriget: Efter ett angrepp behövde man begrava de stupade, även fiendens, så fort som möjligt. Den mest praktiska lösningen var att lägga kropparna i någon befintlig oanvänd grop. Massgravarna markerades sedan med gevär med bajonetter.

- Wikipedia: Tranchée des Baïonnettes