Häromdagen fick en bloggpost från ifjol stor spridning. Här är bilden som sammanfattar bloggposten.
"Breaking news" är de där nyheterna som slår igenom allt annat, som avbryter nyhetsprogram, får en rullande textremsa även i icke-nyhetsrelaterade program, eller som rentav avbryter icke-nyhetsrelaterade program. Men då snackar vi stora nyheter. Som Estonia, 11 september, Utöya ... Eller fredagen den 13 november.
När sådana nyheter sköljer över världen så uppstår en mängd rykten. "Uppstår" som vore det något mekaniskt eller biologiskt, snarare än tänkande människor som stod bakom ... Men oavsett om ryktena är sanna, falska eller mittemellan, oavsett om de uppstår på grund av missförstånd, sammanblandningar, skämt eller avsiktlig desinformation så är resultatet detsamma.
Det är sådant som TBNCH handlar om, och hur vi ska förhålla oss till nyhetsflödet när det svämmar över. Den utformades visserligen med tanke på Boston-bombningen och de allt ständigare skolskjutningarna i USA, snarare än storskaliga terrordåd. Låt oss gå igenom punkterna och se hur de håller, i allmänhet eller beträffande specifika nyheter.
1. Till att börja med kommer media att få saker fel.
Så är det: Närhet i tid försämrar synen. Det är upplysande att gå tillbaka och studera nyhetsrapporteringen direkt efter någon dramatisk händelse, vare sig det är Tjernobyl, Oslo/Utöya, 11 september, Titanics förlisning ... Eller snart sagt vilken krigsrelaterad rapportering som helst. Ju närmare i tid man kommer desto mer förvrängda och märkliga kan rapporterna vara, som gällde det någon helt annan händelse.
2. Lita inte på anonyma källor.
Här är en enkel övning: Skriv ett garanterat osant påstående på en papperslapp, t.ex. "Domedagen var igår", "Homeopati fungerar" eller "Jesus lever". Skriv sedan under med en påhittad signatur, t.ex. "Kalle X. Anka". Lägg undan lappen, vänta några sekunder, hitta den. Om du finner påståendet värt att överväga så är du i gott sällskap.
En anonym källa kan ha rätt. En anonym källa kan också ha fel. Det senare är avgjort vanligast.
3. Lita inte på artiklar som hänvisar till anonyma källor.
... Av samma anledning som ovan. Som de skriver så tar den tidning/kanal/hemsida som återger en obekräftad uppgift ingen risk, för om uppgiften visar sig vara osann så var det ju källan som hade fel, inte förmedlaren.
Å andra sidan finns det namngivna källor som är sämre än anonyma. Foliemedia har många kanaler: Vaken.se, Natural News, Avpixlat, Newsvoice, InfoWars ... Det är inte lätt att hålla reda på dem. Men en tumregel är att innan man delar en uppgift från en viss källa X, och därmed går i god för att den är sann, först ta åtminstone en snabb titt på vad den går för i övrigt.
4. Det finns nästan aldrig en "andra skytt".
I det som, hisnande nog, blivit standardscenariet för skolskjutningar så ingår att folk/media/blandade "källor" på Twitter varnar för att galningen inte är ensam, att det finns "en andra skytt" som utnyttjar förvirringen för att så att säga angripa i flanken. Denna uppgift är praktiskt taget aldrig sann.
Motsvarande uppgift förekom när Anders B.B. löpte amok, liksom om token i Trollhättan. I båda fallen var de osanna.
Som händelserna i Paris visar ska man aldrig generalisera.
5. Var uppmärksam på det språk media använder.
Journalister använder en mängd koder som betyder mer än vad som möter ögat. "Känd av polisen" innebär inte att personen ifråga är bekant med någon konstapel utan att han är en buse. "Misstänker inget brott" efter ett dödsfall = självmord. Och så vidare.
Här är TBNCH:s punkter direktöversatta. Just nu kan jag inte erinra mig exakt hur orden brukar falla i svenska sammanhang.
- "Vi får just nu rapporter om" = Någon påstår att något händer.
- "Vi försöker att få bekräftat" = De är säkra på sin sak men har inte fått det bekräftat.
- "Vi kan bekräfta" = Uppgifterna har kommit från flera olika källor och de känner sig tillräckligt säkra på att påståendet är sant.
- "Vi har fått kännedom" = Kan vara ett scoop, eller att de är först med att gå ut med en uppgift som ingen annan dittills litat tillräckligt mycket på.
Närhet i tiden försämrar synen, men närhet i rummet förbättrar den. Med reservation för att god källkritik kan utövas även på avstånd. En rapport från exempelvis BBC via London torde bli trovärdigare från exempelvis Metro i Paris, om de nu har någon redaktion där.
7. Jämför olika källor.
Det här kan vara besvärligare än man kan tro, även med tillgång till nätet, översättningssidor och lite Google-fu. Om man följer en viss händelse intensivt ser man att källorna ofta är färre än man kan tro. Ett telegram från TT återges i dussinet svenska tidingar, Reuters och AFP i hundratals internationella ... Och inte sällan är dessutom TT = Reuters = AFP etc. (Men i enlighet med punkt 7 kan man lita mer på franska AFP än TT när det gäller händelser i Paris, liksom man kan lita mer på TT än AFP beträffande händelser i Trollhättan.)
8. Stora nyheter väcker bluffmakare och photoshoppare
Typexempel: Efter en uppmärksammad händelse X sprids bilder på sociala medier som påstås vara från X men som i själva verket är från Y eller Z. Här är det "omvänd bildgoogling" som gäller, med vars hjälp man som regel enkelt kan se var och när en bild togs. Se Faktoider: Att hitta bilder.
En anledning till att sådant får så stort genomslag efter en stor händelse är att folk får ännu kortare reaktionstid än annars; driften att dela med sig ökar, besinningsnivån "men är det sant?" sjunker. Vilket leder till nästa punkt ...
9. Se upp för reflex-delande. Detta gäller även dig.
Det tål att upprepas: En anledning till att falska rykten får så stort genomslag efter en stor händelse är att folk får ännu kortare reaktionstid än annars; driften att dela med sig ökar, besinningsnivån "men är det sant?" sjunker.
De psykologiska mekanismer som ligger bakom rykten, bluffar, desinformation osv. är desamma idag som för tio, hundra eller tusen år sedan. Det som är annorlunda idag är att vi som individer har mycket större effekt på nyhetsflödet. En enda liten Facebook-postning, gjord av en dittills fullkomligt obemärkt människa var som helst i världen, kan på några timmar spridas över hela planeten. När folk i efterhand gräver fram den ursprungliga postaren läggs ansvaret på denne, snarare än de många som spred påståendet.
"Nyheterna erfar" eller "Ekot erfar" är väl något som ofta förekommer?
SvaraRadera