Myten om eskimådieten

De unga forskarna hade hört att inuiterna hade extremt låg dödlighet i hjärtsjukdomar, trots att de åt väldigt mycket animaliskt fett. Bland medelålders män svarade hjärtsjukdomar bara för 5,3 procent av dödsfallen, mot 40 procent i USA.

- Mannen bakom fiskfettet, SvD 24 februari 2008

Den som intervjudes var Jørn Dyerberg. Han, Hans Olav Bang och Aase Brondum Nielsen begav sig 1970 till Grönland för att studera hur folket där inte bara överlevde på sin traditionella kost, utan levde riktigt bra.

Uppenbarligen var myten redan då etablerad, att inuiter och andra eskimåer slapp hjärt- och kärlsjukdomar. För en myt är det.

De danska forskarna undersökte målgruppens kost, blodvärden och dödlighet. Sistnämnda data fick de från sammanställningar av dödsattester och sjukhusrapporter. Ett problem med underlaget är att många i gruppen hade mycket, mycket långt till läkarvård. Det var sannerligen inte självklart att söka sig till sjukhus om man mådde lite dåligt, snarare tvärtom. Dödsattester kunde fyllas i av i stort sett vem som helst som fanns i närheten.

Här är förresten abstract från deras artikel:

The plasma-lipid pattern, including quantitative lipoprotein electrophoresis, was examined in 130 Eskimos (69 females, 61 males) — hunters and/or fishermen, and their wives — in the northern part of the west coast of Greenland, and consuming a predominantly meat diet rich in polyunsaturated fatty acids. Most types of lipid were decreased, compared with Danish controls and Eskimos living in Denmark. The most remarkable finding was a much lower level of pre-ß-lipoprotein and consequently of plasma-triglycerides in Greenlandic Eskimos than in Danish controls. These findings may explain the very low incidence of ischæmic heart-disease and the complete absence of diabetes mellitus in Greenlandic Eskimos.

- Bang, Dyerberg och Nielsen, Plasma Lipid and Lipoprotein Pattern in Greenlandic West-Coast Eskimos, The Lancet, vol 297 (5 juni 1971), sid 1143-1146

Att eskimåerna hade fina hjärt- och kärlvärden var inte en slutsats utan en utgångspunkt. Man frågade sig inte om de levde längre, utan varför.

Men det räckte för att ge upphov till något av en industri: omega-3, fettsyrorna som gör susen. En rad studier som gjorts sedan dess har inte gett ett entydigt budskap à la "det här är bra för dig". Det finns avgjorda poänger, men de är varken så stora eller många som många fått för sig.

Här är abstract från den mest citerade studie som försöker att göra upp med myten konstaterar att hjärt- och kärlsjukdomar är minst lika vanliga bland grönländska och kanadensiska eskimåer som i den "kaukasiska" kontrollgruppen:

In view of data, which accumulated on this topic during the past 40 years, we conducted a review of published literature to examine whether mortality and morbidity due to CAD are indeed lower in Eskimo/Inuit populations compared with their Caucasian counterparts. Most studies found that the Greenland Eskimos and the Canadian and Alaskan Inuit have CAD as often as the non-Eskimo populations. Notably, Bang and Dyerberg's* studies from the 1970s did not investigate the prevalence of CAD in this population; however, their reports are still routinely cited as evidence for the cardioprotective effect of the “Eskimo diet.”

- Fodor et al, “Fishing” for the Origins of the “Eskimos and Heart Disease” Story: Facts or Wishful Thinking?, Canadian Journal of Cardiology, vol 30 (augusti 2014), sid 864-868

Och för alla LCHF-are där ute: Eskimådieten må vara tung på kött men den är inte alls fri från kolhydrater. Glykogen, som kan jämföras med stärkelse, finns i köttet, levern och delar av späcket hos många av deras bytesdjur. Det bryts ner snabbt efter dödsögonblicket, men så ingår det också i det traditionella grönländska köket att äta bytet färskt och rått.



* Nielsen var med på Lancet-artikeln från 1970 men tydligen inte i Bang och Dyerbergs fortsatta studier. Eller varför hon nu utelämnas av Fodor et al.

Och vad skillnaderna mellan eskimåer och inuiter beträffar, se faktoider.nu: Eskimå.