Pauling är ett av vetenskapens största namn. En av hans allra viktigaste insatser var när han klarlade hur atomer binder sig till varandra, med betydelsefulla upptäckter som elektronegativitet, Paulings regler med mera. Inom det fältet kombinerade han kemi och kvantfysik på ett sätt som inte bara visade en mängd grundläggande samband utan också gav oss verktyg för att fortsätta utforska verkligheten. När han kombinerade kemi och biologi bidrog han till att grunda det nya forskningsområdet molekylärbiologi, med ytterligare banbrytande och synnerligen viktiga upptäckter av olika slag. Han hör till den exklusiva klubben som fått två nobelpris, därtill odelade och i olika kategorier: kemipriset (för elektronegativiteten) och fredspriset, det senare för hans långa engagemang (tillsammans med hans fru) mot framför allt kärnvapen.
Massor av vetenskap på högsta nivå, helt enkelt. Ja... Och så hann han dessutom med en del pseudovetenskap. Även där märks hans insatser än idag.
Senare blev det mer och mer av vitaminer. Paul Offit beskriver i en läsvärd artikel hur Pauling drogs in i "vitaminträsket". Han tillskrev dem allt underbarare egenskaper; slipp förkylningar, slipp schizofreni, hjärtsjukdomar, astma, allergi, influensa, rabies och cancer osv., lev tills du blir 150! Han tog dem i allt högre doser, och framför allt bekymrade han sig allt mindre för vad vetenskapen hade att säga. Studie efter studie (artikeln nämner en metastudie på över 200 000 personer) avvisade inte bara vitaminernas nytta utan påvisade att de i högre doser är skadliga.
Just det: För mycket vitaminer är dåligt. Vitamintabletter är inte bara onödiga för den som äter en inte alltför obalanserad kost, de kan vara skadliga på lång sikt. (Liksom de antioxidanter som är så heta idag, men det är en annan historia.)
Även om Pauling inte var först med megavitamin therapy, Offit nämner ett par kvackare som lyckades få den store mannens öra, så hade idéerna aldrig fått jämförbart genomslag utan honom. För han var ju, som sagt, en av vetenskapens främsta. Han var ju heller ingen medicinsk klåpare (man kan fråga sig hur stort genomslag en Einstein-diet hade fått), utan hade gett betydelsefulla bidrag även inom det området. Hur skulle en sådan man, som haft så rätt så många och så otippade gånger, kunna ha fel?
A man who was so spectacularly right that he won two Nobel Prizes and so spectacularly wrong that he was arguably the world's greatest quack.- Paul Offit, The Vitamin Myth: Why We Think We Need Supplements, The Atlantic 19 juli 2013
Frågan är inte bara aktuell för den vitaminknaprande man som frågade sin skeptiske läkare "hur många nobelpris har du fått?". Den är även aktuell för den som, likt Pauling, inte är van vid att ha fel. Den energi och briljans som kan användas för att reda ut hur verkligheten fungerar kan även användas på trams, pseudovetenskap och kvack. Det kan vara mycket svårare än det låter att skilja det ena från det andra, och långt mycket lättare än man kan tro att lura sig själv.
Linus Pauling avled 1994 av prostatacancer.
Vitaminer tillhör de ämnen som konspirationsteoretiker och pseudovetenskapare har ett tudelat förhållande till. Medan de generellt sett vill ha så mycket vitaminer som möjligt, så gillar de inte vitaminberikning som myndigheter rekommenderar eller påbjuder t ex D-vitamin i mjölkprodukter med låg fetthalt eller mjöl med B-vitaminer
SvaraRadera