2015-04-09

Yetin som inte är en isbjörn

Bryan Sykes är genetiker och författare till flera populärt hållna och framgångsrika böcker i ämnet. Åtminstone en har översatts till svenska: Evas sju döttrar (2001), vari mänsklighetens ursprung spåras till sju "urmödrar".

Häromåret tog han ett genetiskt tag i en annorlunda fråga. Det finns en liten mängd fysiska spår som påstås, sägs, har sagts komma från snömän av olika slag. En kategori är pälstussar. Sykes tiggde till sig några prover, analyserade dem och började jämföra. Två av stråna gav utdelning, av oväntat slag.
Håren har genomgått avancerade DNA-tester och jämförts med otaliga djur tills professor Sykes till slut fick en hundraprocentig matchning – med en 120.000 år gammal isbjörnsskalle funnen på Svalbard.
- Mysteriet kring Snömannen kan vara löst, SVT 18 oktober 2013

Snömannen, åtminstone de individer som hårstråna kommer från, skulle alltså inte vara några kända eller okända primater utan björnar. Men vad har isbjörnar i Himalaya att göra? Kanske "yetin" är en okänd underart som fortfarande lever uppe i bergen? Har ett tveksamt kryptozoologiskt problem ersatts av ett konkret och intressant zoologiskt?

Nu har andra studerat rapporten från Sykes grupp. Det verkar som om isbjörnen inte håller måttet.

Helt kort:
  • Det finns brunbjörnar i Himalaya (Ursus arctos isabellinus och U. a. pruinosus).
  • De genetiska skillnaderna mellan isbjörn och brunbjörn är mycket små.
  • Sekvensen som Sykes använde var mycket kort (104 baspar mitokondrie-RNA).
  • DNA som inte förvaras väl förstörs, sakta men säkert och till stor del på ett förutsägbart sätt; man kan peka ut ställen där skador är sannolika.
  • För Sykes sekvens motsvarar skillnaden mellan isbjörn och brunbjörn sådana förväntade skador.
Ingen spännande oupptäckt primat eller någorlunda intressant (och sannolikare) isbjörn, utan en björn av en känd sort. Som dessutom förekommit i yeti-rapporteringen förr.
Assuming that the single-base change that made Sykes et al. [1] assign the hairs 25025 and 25191 as polar bear is a damage artefact, we should like to propose an alternative origin for the hair samples from Ladakh and Bhutan. [...] As the two hair samples tested by Sykes et al. were golden-brown (Ladakh, 25025) and reddish-brown (Bhutan, 25191), and as the most parsimonious explanation of the sequences recovered is that they came from brown bear and exhibit DNA degradation, we would contend that the hair samples are, in fact, from Himalayan brown bears [U. a. isabellinus] and not from ‘a previously unrecognized bear species, colour variants of U. maritimus, or U. arctos/U. maritimus hybrids' as claimed.
- C. J. Edwards och R. Barnett, Himalayan ‘yeti’ DNA: polar bear or DNA degradation? A comment on ‘Genetic analysis of hair samples attributed to yeti’ by Sykes et al. (2014), Royal Society



1 kommentar:

  1. Djuret hårprovet togs från, kanske var en mumifierad björnunge? Mumifiering innebär ofta, att kroppen torkar ihop. Det kan skapa illusionen att djuret, var betydligt smalare byggt.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.