Den ryska katedralen

Vad har Napoleon med Pussy Riot att göra?

Napoleon lyckades ju, till skillnad från några andra förmågor, att erövra Moskva. Åtminstone en stund; tavlan återger den stora arméns dystra återtåg. På juldagen ödesåret 1812 lovade tsar Alexander I att som tack till högre makter uppföra en ståtlig katedral till Kristi ära.

Löftet tog en stund att förverkliga. Men till slut stod den klar: Den 26 maj 1883 invigdes Храм Христа Спасителя, Kristus Frälsarens katedral. Jag vet inte säkert, men förmodar att den var världens på sin tid största ortodoxa kyrka.

Även med betoning på "var"... För efter tsarerna kom kommunisterna, och de hade inte mycket till övers för kyrkor, religioner och slikt. Inte för att de satte igång och börja riva allt, överallt, så fort de kunde. Men varje kyrka och katedral levde på nåder. Och den 5 december 1931 var det kört för Kristus Frälsarens katedral. Hela härligheten började sprängas och rivas. Arbetet tog några år.

Man hade flera skäl för att riva katedralen. Utöver det faktum att det var en religiös byggnad, samt allt guld, marmor m.m. som man hade användning för, så hade man stora planer för tomten i centrala Moskva, strax intill Kreml. Här skulle världens största hus ligga, till den nye frälsarens ära.

I ödesmånaden september 1939 publicerade Mechanix Illustrated en bild (av en fin klassisk sort som överträffar alla snitsiga Illustrator-verk) där två av världens då största byggnader jämfördes med Sovjeternas blivande palats. Det skulle bli en helt ofantlig byggnad, som en stadsdel på höjden. Allra högst stod en hundra meter hög Lenin i rostfritt, pekandes mot den ljusnande framtid. Allt som hade med palatset att göra var jättestort, jättemycket och, framför allt, jättehögt. Här sparades inte på något.

Arbetet hade inletts 1937. Några år senare fick det avslutas abrupt när stål, betong och arbetskraft behövdes för att sätta stopp för den förrädiske tysken. Sedan följde några svåra år, som dock kröntes med seger.

Nu var det väl dags att få det där palatset färdigt! Väl? Men nej; 30-talets friska hy gick i efterkrigstidens kranka blekhet över. Platsen lämnades öde.

I slutet på 50-talet tog man till sist itu med den pinsamma arbetsplatsen och gjorde något av den: En simbassäng. Faktiskt världens största utomhusbassäng. Fast att i sammanhanget prata om rekord kanske påminde lite för mycket om rekordpalatset.

Tiden gick. I februari 1990 gav de röda tsarerna klartecken för att återuppföra den stora katedralen. Kort därpå föll även deras välde. Men pengar samlades in, bygget organiserades och påbörjades 1994. Entreprenaden utfördes inte helt friktionsfritt. Artikeln på Wikipedia sammanfattar försiktigt: "There are still arguments about the reconstruction."

Vid denna tid beskrevs situationen av Peter Englund. Hans fina kapitel om monumentalplaneringen i tredje rikets Berlin (jfr Faktoider: Stadsplanering i Germania och Tredje rikets jätteklump) och Stalins Moskva tar upp såväl Volkshalle i den förra som Sovjeternas palats i den senare. Vid det här laget hade luftslottsgropen börjat bli katedral, igen.

Senare passerade vi en plats vid flodsidan som föreföll mig vagt bekant. Där syntes dock intet förutom stängsel och stora byggnadsställningar. Min ciceron Johan pekade genom bilrutan och förklarade att det var just här som Sovjeternas palats skulle ha legat. Byggarbetsplatsen som förfallit till rivningstomt hade på nytt blivit byggarbetsplats. Hålet i marken är borta nu och Kristi Frälsarens kyrka håller på att byggas upp igen.

- Peter Englund, Det stora huset i världens mitt (utdrag), ett kapitel i Från nollpunkten.

Den 19 augusti 2000 invigdes Kristus Frälsarens katedral för andra gången.

Som den största och finaste kyrkan i tredje Rom så blev den snabbt det självklara valet för en rad historiska händelser. Samma år som den invigdes kanoniserades den sista tsarfamiljen, och ceremonin hölls självfallet i katedralen. Där begravdes också världshistoriens förste ryske president.

Och så var det då den där februaridagen 2012, när fem maskerade kvinnor gjorde en helt oannonserad spelning.


"Guds moder, kör ut Putin!" var inte, som en del fått för sig, en aktion riktad mot kristendom eller religion i allmänhet (måhända man tänkt på ett performance med ett topplöst Femen och ett kors) utan den ortodoxa kyrkans stöd för Putin.

Sådär — från Napoleon via tsarerna till Stalin, Jeltsin och Putin. Rysslands två senaste sekler på ett ställe.