Vantro och fördomar 1858

På jakt efter annat hittades följande insändare, som bitvis kändes märkligt aktuell.

Tidningarna berättar nu om hur herrar apotekare ånyo laborerar med ett nytt reglemente till vissa fördomars utrotande bland allmogen. Skada blott att så många finner sitt intresse vid att hålla vantron vid makt.

Apotekarna fortsätter nog med att sälja de absurdaste och haltlösaste ämnen, som röd och vit "koral", "tolvmannakraft" och "tiomannavishet", "prinsens potatisdroppar" och "björngalla" samt "ormister", "valfiskfjäll" och "skorpiondroppar" m.m. Och herrar boktryckare fortfara nog att trycka alla slags hundra- eller tusenåriga receptböcker, som Kloka Gubben och dito Gumman, Sven Samuelssons hästebok etc. etc., så länge folk köper dem. Försöker någon vederlägga galenskaperna kallas det brödnit, och det kan inte vara eller bli annorlunda så länge naturvetenskapliga studier på högre eller lägre läroverk inskränker sig till en död bokstav.

- En insändare i Barometern återgiven i tidningen Folkets Röst den 10 juli 1858, lätt moderniserad stavning

De nämnda ämnena förbryllade. Jag kände igen enstaka, men vad var de andra? Några kontroller senare visste jag bättre besked om nästan samtliga.

• Koral: Korall, som tillskrivits medicinska egenskaper. Utan ledtråden "röd och vit" vet jag inte om jag knäckt den...
• Tolvmannakraft: Det tacksamma namnet har använts (med tolv man, nio, sju...) om flera olika preparat; man var inte alltid så petiga med beteckningarna förr. Ett förslag är att det är ett annat namn på sensalva, även det ett populärt medel som haft flera sammansättningar, t.ex. talg, bärnstensolja (som verkligen görs av bärnsten), terpentin och lagerolja. Ett annat förslag hittar jag hos alkoholhistorikern Per Frånberg, som nämner det i en lista med "patentmediciner" som var en omskrivning för sprit på apotek. Inte för att det behövde vara kvalitetsvaror: "Gemensamt för dessa preparat var att de i regel innehöll två tredjedelar ren alkohol och en tredjedel eter", säger dietyleter, som tidvis konsumerats i avsevärda mängder.
• Tiomannavishet: Denna gick jag bet på.
• Prinsens potatisdroppar: "Prinsens droppar" eller Liquor cornis cervi succinatus var ett ganska vanligt preparat som utgjordes av ättiksyra, hjorthornsolja, destillerad bärnstensolja och vatten. Måhända potatisen indikerar att det vi här har att göra med helt enkelt är dricksprit?
• Björngalla: Är nog vad det heter, bortsett från förfalskningar. Förekommer än idag i traditionell kinesisk medicin, men björngalla har alltså även sålts på svenska apotek.
• Ormister:  Är nog vad det heter, bortsett från förfalskningar. En annan källa nämner en rad märkliga fetter som efterfrågades: hund, häger, häst, katt, mygg (sic!), säl, räv och varg, men att "apotekaren lämnar dock genom lätt förlåtligt svek vanligt svinister". 
• Valfiskfjäll: Beteckningen förekommer än idag på det som väl  ingen tror är valfjäll men väl skelettdelar från bläckfiskar, så kallad sepia (det latinska ordet betyder "bläckfisk", färgen har fått sitt namn av att den en gång framställdes av bläckfiskbläck).
• Skorpiondroppar: Har inget med skorpioner att göra utan framställs av hjorthornssalt och dito olja.

De hundra- eller rentav tusenåriga! böckerna finns väl inte så mycket mer att säga om, än att folk är sig lika i alla tider. Om Sven Samuelssons hästbok hittar jag i hastigheten, dvs på nätet, inte mycket. Mer än att den först gavs ut 1775, vann stor spridning bland allmänheten (den var fortfarande på marknaden 80 år senare), och att dess behandlingar av hästars sjukdomar "förmodligen inte påverkade sjukdomsförloppet - åtminstone inte i positiv riktning" (Hans Blomqvist, Veterinärinrättningen i Stockholm 1881-1880).

Insändaren avrundas med en uppmaning till folkskolorna att skaffa och använda moderna floror. Det är möjligt att "uppsatsen" i själva verket är reklam men som glimt av tidens kvacksalveri är den förträfflig.