1914: Forskningsläget efter 50 och 100 år

Två böcker som ideligen återkommer i diskussioner om händelserna 1914, för hundra år sedan, är hälften så gamla: Jolos 1914 och Barbara Tuchmans Augusti 1914. Kan faktaböcker som skrevs då, hur läsvärda och trevliga de än är, fortfarande vara aktuella?

Till att börja med studerar Tuchman främst månaden augusti 1914, från den första dagen till den sista. Därför berör hon den så kallade julikrisen relativt kort (vilket å andra sidan inte är så lite). Det gör hon, såvitt jag sett och minns, utan större faktafel. Cristopher Clark hävdar att hon lagt den ryska mobiliseringen två dagar för sent, men i de upplagor jag hittat står 29 juli då partiell mobilisering beordrades. Då har jag större problem när hon beskriver det som att statscheferna var planernas fångar.

Jolo ägnar sig inte alls åt kriget utan enbart dess upptakt. Han går också in på historiska frågeställningar, ofta och gärna. Han har järnkoll på tidens debatter, vad som sägs och sagts om diverse detaljer i det komplicerade och ofta svåröverskådliga händelseförloppet. Några analyser han leverar om sådant är kanske väl detaljerade; om bara hans allra mest insatta läsare 1964 kände till frågeställningarna och fann dem relevanta, så måtte en ytterst liten procent av hans läsare av idag någonsin ha hört talas om dem.

Av avsevärt större vikt är att en viss professor Fischer under samma tid befann sig i ett akademiskt Stahlgewitter. Enligt honom bar Tyskland avgjort störst del av skulden för första världskriget. Till stöd för sina teser hade han dokument som ingen läst på över femtio år, då de först av honom plockats fram ur dittills stängda arkiv. Jolo kände naturligtvis till Fischer och nämner honom i förbigående på ett ställe. Flera av hans viktigaste avhandlingar på ämnet hade kommit ut, men åtminstone en av dem (Krieg der Illusionen) skulle komma 1969.

Inte för att Jolo kommer undan utan småfel -- vem gör det? Som när vi på sid 380 får veta att den tyska krigsförklaringen till Ryssland överlämnades kvällen den 31 juli. Facit är 1 augusti. I texten är det dessutom rätt snårigt att reda ut vad som egentligen skulle ha stått. Det är tydligen ett ställe som redaktören missade, när det begav sig.

Men det som sedan 50 år främst skiljer olika beskrivningar av första världskrigets utbrott är inte fakta utan tolkningar. En del lägger den mesta skulden på Tyskland, andra på Ryssland, militär planering i allmänhet eller ingen särskild. Ännu en aspekt, som Nils Fabiansson förtjänstfullt påpekar i sin Historien om västfronten, är att det mesta som sägs och inte minst det vi läser är från brittiskt håll. Det stora kriget är än idag en större angelägenhet i Storbritannien än i något annat land. Det är onekligen ett land där man är jämförelsevis duktiga på historia, men det är inte fel att vara medveten om hur stor del av allt man läser som, även om det inte skrivits av britter, skrivits av folk som läst britter, och så vidare.