Vid det egyptiska Maghagha framgrävdes den 29 februari 1983 [sic – leta reda på 29/2 1983, den som kan] en sällsynt välbevarad papyrus av de kända arkeologerna Percy F. Caxton och Rudolf Höfelmeyer. Den kan dateras till c:a 50 e.Kr. och visade sig innehålla en text av den antike resenären Pytheas från Massalia ...- Förordets inledning
I Pytheas resa till Thule berättar densamme om sin långa och nordliga färd på 300-talet f.Kr. Han träffar en mängd personer vars namn och öden långt senare skulle bli berömda (om än ibland i förvanskad form), som kung Arthore och prins Amled, Iveros Aostéïnos och Biornos Siderítes. En del namn fick Pytheas översatta till grekiska. Han passerar eller hör talas om orter som Rhónebos, Zefyrokólpos, Thanatohýle och min favorit Gnosios; det kanske är Gnosjö, men med tanke på att grekiska gnosis betyder vetskap så kanske det är Vetlanda. Han blotar jul i Upsal, besöker Zefyrogotnia, och skildrar på det hela taget norra Europa och Skandinavien som det tedde sig för honom.
I en intervju 1990 fick Alf Henrikson frågan om det inte fanns någon av hans böcker som han var missnöjd med. 'Nja, jag är inte speciellt missnöjd med några böcker. Fast boken Pytheas resa till Thule som är en roman, en skröna helt enkelt, blev av en del hembygdsforskande människor något missförstådd. De trodde att allt i boken var sant, och det var lite beklämmande att förklara för dem, utan att de skulle känna sig enfaldiga, att saker och ting i boken var påhittade.' (Anjakarin Bussqvist: Alf Henrikson – 85 år ung och mycket produktiv. Artikel i Göteborgs-Posten, 8/7 1990). Själv har jag träffat tre män som trodde att detta var en tillförlitlig krönika. Alla tre var anhängare till västgötaskolan, och två av dem hade hög utbildning.- Lars Gahrn i en fotnot till Platons Atlantis - diktning som tagits på allvar, Folkvett 4/1993
Man kan tycka att Henrikson spexade till sin skröna mer än tillräckligt. Men det finns alltså de som tagit den för äkta vara. Jag har ännu inte träffat någon sådan person. Sökningar på nätet ger vissa indikationer på folk som låtit sig luras.
Det kan påpekas att grundhistorien inte är påhitt. Pytheas var en historisk person som kom från Massalia, eller Marseilles som det numer heter, och han gjorde verkligen en sjöresa till norra Europa. Av hans berättelse, som hade varit värd mer än guld, finns tyvärr endast fragment bevarade, nämligen stycken som citerats i bevarade verk – ett nog så vanligt öde inom antik litteratur.
Wikipedia: Pytheas
Jag läste den som tonåring (13-15 kanske?), och inte särskilt källkritiskt. Det är svårt att så här i efterhand säga exakt hur jag uppfattade den, men jag tror att jag började läsa i övertygelse om att det var en genuin översättning av en antik reseskildring, men att jag mot slutet i alla fall anade att boken var åtminstone en något kryddad dramatisering. Exakt hur påhittad den var gick nog gradvis upp för mig en fem år senare när jag läste om antika skildringar av norden och började fundera på varför t.ex. Tacitus' vaga kommentarer gavs sådan vikt utan att något nämndes om Pytheas berättelse.
SvaraRaderaJag behövde inte ens läsa boken, för att fatta att den var bluff. Den skulle vara en översättning av en skrift, som hittats i den egyptiska öknen, på skottdagen 1983. Det är ett datum som inte finns!
SvaraRaderahttps://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Pytheas&oldid=89674321
SvaraRaderaDet är en mycket spännande och intressant bok. Jag hr full förståelse för de som trodde den var sann. Den ger en bild av Sverige i en skrattspegel.
SvaraRadera