Hur kriget bröt ut

Så här beskrivs det. Är det sant?

"Eftertanke är viktigare än överilade handlingar. Det kan vara värt att påminna om inte minst i år, när 100-årsminnet av första världskrigets utbrott ägnats stor uppmärksamhet. Ett krigsutbrott som skedde utan egentlig kontroll från någon, sedan mobiliseringar i land efter land successivt skärpt situationen och skapat en egen automatik."

- Ryssland bär hela ansvaret, GP 2 mars 2014

Att första världskriget bröt ut per automatik är en vanlig föreställning på gränsen mellan sanning och icke-sanning.

Ryssland och Serbien hade ingen allians. Ryssland såg sig som slavernas beskyddare, en syn som dock ingalunda delades av alla som skulle beskyddas; och det berodde inte bara på att "beskyddet" var av en liknande sort som det som maffian står till tjänst med.

Man kan jämföra med Bosnienkrisen 1908. Österrike-Ungern hade ockuperat de osmanska provinserna Bosnien-Hercegovina ganska länge, och proklamerade nu helt fräckt att landet var österrikiskt territorium. Detta hade mycket väl kunnat leda till världskrig -- men gjorde det inte. En av anledningarna var att Ryssland inte ingrep.

"Resultatet blev att Bosnien-Hercegovina med Sarajevo blev österrikiskt, att Serbien såg hotet från sin mäktige granne växa utan att kunna göra något åt saken, att Ryssland ännu en gång drog det kortaste strået i en internationell kris, och att Tyskland kom till Österrike-Ungerns hjälp i ett äventyr på Balkan."

- Ur min kommande 1914 - vägen till första världskriget (Forum 2014)

Vidare: Storbritanniens "ententer" har grundligt missförståtts. De utgjorde inte någon försvarsallians med Frankrike respektive Ryssland. Dess exakta naturer skulle kunna sammanfattas som att man faktiskt lyckats komma överens i en rad mindre frågor med två av sina ärkefiender; fantastiskt bra, om man ser till ländernas konfliktstinna historier, men definitivt inga allianser. Tvärtom hade det under åren förkommit en del trevare mellan Storbritannien och Tyskland om att ingå en allians som hade ställt alla andra i skuggan.

Storbritannien gick in i kriget sedan Tyskland invaderat Belgien, vars neutralitet försäkrats av bland andra Storbritannien och Preussen (den upprörde rikskanslern Bethmann-Hollweg kallade fördraget "en papperslapp", ett begrepp som snabbt blev bevingat). Hur Tyskland skulle ha agerat gentemot en trippelentent som verkligen var en försvarsallians är en intressant fråga som icke desto mindre är hypotetisk. (Frankrike och Ryssland var förbundna med en faktisk allians.)

Så Ryssland hade ingen allians med Serbien, och Storbritannien ingen egentlig allians med Frankrike, men de gick ändå ut i krig. Det kan jämföras med Italien: De hade en faktisk försvarsallians med Tyskland och Österrike-Ungern men valde ändå att stå utanför. Några år senare gick man med i kriget, men mot centralmakterna.

Om den omtalade automatiken varit så betvingande så skulle Italien inte ha haft något val. Men det hade man.

Ytterligare en "detalj": Om Österrike-Ungern hade angripit Serbien direkt så hade omvärlden, även Ryssland, mycket väl kunnat acceptera det hela eftersom man trodde sig veta att ärkehertigen fallit offer för en komplott som regisserats i Belgrad. (Så var visserligen fallet, men det är något som retts ut först långt senare. I Wien brydde man sig heller inte om skuldfrågan utan struntade helt enkelt i den rapport som konstaterade att man varken hade bevis eller antydningar i den vägen.) I just detta fall var deras långsamhet kontraproduktiv.

Det finns mer att orda om i frågan -- jag har, som jag kanske nämnt, just skrivit en bok som för närvarande ligger i korrekturfasen -- men det är ett obestridligt faktum att den så kallade julikrisen inte var förutbestämd att leda till världskrig.