Innan jag översatte nya testamentet från grekiska, längtade alla efter att få läsa det; men när det väl var gjort, varade deras längtan blott fyra veckor till. Sedan önskade de Moseböckerna; när jag översatt dem, hade de fått nog kort därefter. Sedan ville de ha Psaltaren; även denna tröttnade de snart på när jag väl översatt den, och ville läsa andra böcker.
På samma sätt kommer det att bli med Predikaren, som de nu längtar efter, och vilken jag översatt med stor möda. Alla är tillräckligt bra tills våra virriga hjärnor har tillfredsställts, sedan låter de dem ligga, och söker efter nyheter; därför kommer vi förr eller senare att göra fel.
- Ur Martin Luthers bordssamtal
Ingen människa kan väl längta efter Predikaren. Det är ju en löjligt superdepressiv och repetitiv bok. Ifall någon gett sig tusan på att skriva något så deprimerande och tråkigt som möjligt tror jag ändå inte han kunnat överträffa Predikaren.
SvaraRaderaSensemaker