2013-10-17

En svart fläck på kartan

Albert Betannier: La tache noire, "Den svarta fläcken" (1887)

Kriget 1870-71 mellan Frankrike och Tyskland (typ...) slutade med ett fullkomligt och förödmjukande nederlag för de förra. Utöver ett dyrbart skadestånd -- en dyster föraning om ett, i flera bemärkelser, ännu dyrbarare ett knappt halvsekel senare -- så fick man överlämna de så flitigt omkrigade områdena Alsace och Lorraine, Elsass och Lothringen, till segraren.

På Betanniers tavla kan man se ett påtagligt exempel på hur förlusten hölls i levande minne: En karta över Frankrike, med "de förlorade provinserna" i svart ...

Hur vanliga var sådana kartor? Förekom de över huvud taget i sinnevärlden? Jag har ännu inte hittat något belägg utöver tavlan.


7 kommentarer:

  1. 1877 - grå: http://jmguieu.free.fr/Enseignements/L3_France_Allemagne_Europe/TD_02_Apr%E8s%201870.htm

    1914 - grå: http://s3.amazonaws.com/magnoliasoft.imageweb/bridgeman/supersize/cht391149.jpg

    F.ö. är Elsass och Lothringen typ de enda orden som är vackrare på tyska än på franska.

    MVH

    Hans

    SvaraRadera
  2. Nja, Hans, nog tycker jag "Alsace-Lorraine" ligger bättre på tungan, svänger mer.

    Som en parallell så vet jag att jag har sett en karta över centraleuropa från 1950-talet, där de delar av Polen som tidigare hört till Tyskland (öster om Oder-Neisse) fortfarande stod som tyska, "under polsk förvaltning" eller nåt i den stilen. (Fast tydligen var det "bara" Östtyskland som godkänt den nya gränsen före 1970.)

    SvaraRadera
  3. 1. Du har fel ;-)
    2) Jepp: http://www.raether-buch.de/DE_PL_1945.htm

    MVH

    Hans

    SvaraRadera
  4. I senaste numret av Armchair General argumenteras det för att den hårda Versaillefreden med de supertunga skadestånden är en propagandamyt lika mycket som dolkstötslegenden.

    Enorma summor nämndes, men det som faktiskt betalades var måttligt, flera gånger mindre som andel av BNP eller andel av statsbudgeten än vad tyskarna avkrävt Frankrike 1871. Även betydligt mindre än vad tyskarna fick i lån av USA och sedan lät bli att betala. Vidare så begränsades skadorna till värdet av de skador på civila de åstadkommit i områden de ockuperat, så det var en faktiskt ersättning för riktiga skador och inte bara ekonomisk utpressning.

    Så argumenterar man i tidningen. Själv är jag inte insatt nog att ha en riktig åsikt, men nog tycker jag att snacket man hör om den hårda Versaillefreden är ganska slentrianmässigt.

    Sensemaker

    SvaraRadera
  5. Uppgiften om Versailles rimliga skadestånd låter intressant, även om den inte är ny (Wikipedia hänvisar till Marks 1978).

    Noterar att även det måttliga skadeståndet tydligen var tillräckligt stort för att betalningsoförmågan skulle leda till ockupationen av Ruhr? Och skuldfrågan, att kriget helt och hållet var axelmakternas fel?

    SvaraRadera
  6. Ifall skadestånden var rimliga eller inte skall vara osagt, men att de skulle vara så betungande som det framställdes av nazisterna med flera har jag svårt att hålla med om (i alla fall om det lilla jag läst är rätt -som sagt jag kan inte tillräckligt för att ha en riktig åsikt). Enligt artikeln i Armchair General så var ockupationen av Ruhr ett resultat av betalningsovilja, inte -oförmåga.

    Enligt samma artikel skall artikel 231, den så kallade skuldparagrafen, läsas tillsammans med hela det kapitel den är del i. Då är det, enligt artikelförfattaren, uppenbart att artikeln syftar att begränsa Tysklands ansvar och betalningsansvar till förstörelsen av civila i ockuperat område.

    Vad gäller krigets utbrott så var det dumt och klandervärt av terroristerna att utföra ett sådant attentat och lämna så mycket spår som leder mot Serbien. Det är svårt att föreställa sig hur de kunde tro att det de gjorde skulle gagna deras land. Lika dumt var det förstås av Serbien att stödja terrorism och därtill göra det på ett så uppenbart och klantigt sätt. Det var korkat av Wilhelm II att ge Österrikarna en så kallad "in blanco" check. Det var dumt av österrikarna att uppträda så agressivt (en ordentlig respons hade förstås krävts när en stat uppenbart planerat och genomfört ett mord på vice statschefen, men det hade kunnat skötas mycket skickligare diplomatiskt). Det var urkorkat av Nikolaj II att tro att han kunde mobilisera i hemlighet, men framför allt var det klandervärt och oklokt av Tyskland att utan hänsyn till moral, ingågna avtal och världsopionen dra igång ett allmänt anfallskrig i väst innefattande det neutrala Belgien.

    Sensemaker

    SvaraRadera
  7. Oavsett vad kan man väl säga att motsvarande fred i Trianon var ganska måttlöst hård mot ungrarna i alla fall.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.