Synodus Horrenda, "den förfärliga synoden" eller kadaver-synoden inträffade i januari 897. Av ett eller annat skäl -- av en sort som det under flera hundra år fanns mer än gott om i påvestolens ohyggligt bråkiga historia -- fann man under Stefans tid anledning att ställa Formosus till svars för några mer eller mindre relevanta brott. Man lär av någon anledning ha funnit det värt besväret att gräva upp ex-påven och ta med skrotten till rättegången. Sedan Formosus (varning för spoiler!) funnits skyldig berövades han sin påvliga skrud och några fingrar på höger hand (med vilka man välsignar). Sedan annullerades en rad beslut som han tagit som påve, vilket måhända var själva poängen med hela processen.
Jag påmindes om den ökända rättegången när jag läser att Göran Hägg i sin Påvarna uttrycker tvivel över att det gått till så som det sägs: Formosus ska, efter sin tidsbegränsade vila, ha varit i för dåligt skick för att kunna hanteras på det sättet, menar Hägg, enligt uppgift. Stämmer det?
Att ifrågasätta uppgifter om makabra händelser på den tiden är det inget fel med, det har överdrivits om såväl påvar som kejsare och många andra. Men då får man också ha bättre på fötterna än att ett lik som legat åtta månader i jorden inte kan hanteras. För det kan det naturligtvis, skelettet om inte annat.
Andreas Creutz: Bokrecension: Påvarna | Göran Hägg
Det finns ett stadium i den mänskliga kroppens förruttnelseprocess som gör liket synnerligen obehagligt och svårt att hantera. Kroppen håller inte ihop utan går sönder i en synnerligen obehalig och illaluktande sörja ifall man försöker flytta kroppen och den går alltså inte att flytta i sin helhet utan något lämpligt kärl. Gissningsvis är detta vad Göran Hägg tänker på.
SvaraRaderaDetta räcker dock inte alls för att omöjligförklara rättegången. Hur förruttnelseprocessen går till varierar dock med temperatur, miljö med mera. Sedan finns ju balsamering. Det går inte säkert att anta att kroppen befann sig i det synnerligen obehagliga tillstånd jag beskrivit vid en viss tid. Även om liket var så beskaffat kan ju den nye påven satt någon kunnig likhanterare att göra liket mer presentabelt inför rättegången, eller helt enkelt tagit ett mer presentabelt lik som stand-in.
Sensemaker
Jag tycker mig minnas att jag läst att en spansk eller portugisisk kung eller furste gifte sig med sin avlidna älskarinna med bröllopsritual med ett uppgrävt lik och allt. Rimligtvis var syftet att legitimera deras barn.
SvaraRaderaSensemaker