Pseudovetenskap för desperata

För många av de tips som jag får finns det inga som helst vetenskapliga belägg. Inga bevis. Inga undersökningar som övertygar. Inga resultat som förändrar standard.

Det där känner vi ju igen. Är inte våra dagar fulla av tips inom alla de områden, vars enda belägg (eller vad man ska kalla dem) utgörs av enstaka anekdoter? Och kanske någon hoprafsad pseudovetenskaplig förklaring.

När man stöter på sådant beträffande exempelvis slagrutor, evighetsmaskiner, telepati eller hälsokost så är det vanligtvis lätt att hålla sig kyligt analytisk till skräpet.

När det gäller alternativmedicin så utgörs vi i stort sett av två grupper: de som inte är drabbade och de som är det. Det är två helt olika världar. Att döma ut sockerpiller, regndroppsterapi eller kristaller som påstås bota cancer kan vara hur enkelt som helst när man ser de data som läggs fram och kan konstatera att de är skrutt. Det kan också vara oerhört mycket svårare, för samma person, nämligen om man själv sitter i dödsfällan.

Vissa verkar se det som en svaghet, att jag förlitar mig mer på traditionell medicin än vad jag kanske trodde att jag skulle göra i en situation som den här. Men den insikten förklarar också allt: befinner man sig inte exakt i den här situationen, så går det inte att förutspå sin reaktion eller den taktik som man vill använda sig av för att försöka lösa problemet. Man kan tro sig vara hur övertygad som helst, men när man har döden i sin kropp är man inte lika säker. 

Jag tycker mig veta vad jag talar om.

- Kristian Gidlund, En dåresförsvarstal, 24 januari 2013