Lördagsfråga 276

Kassettbandet 50 år

Först ett litet test: Vad har en penna med ett kassettband att göra?

Idag fyller kassettbandet 50 år.

De första magnetiska spelarna (eller hur man ska formulera det) använde tråd. I början av 1950-talet konkurrerades de ut av de modernare bandspelarna. Deras band satt i rullar, sådana som används än idag i professionella sammanhang. Det var inte precis optimala för hemmabruk. Att förpacka banden -- lägga in dem i en kassett -- var en given lösning som flera lanserade. En av dem skulle lyckas ordentligt. På en mässa i Berlin presenterade Philips den 30 augusti 1963 kompaktkassetten, som var dess officiella beteckning.

At the same time the cassette was being developed by Philips, familiar four- and eight-track-cartridges were being introduced in the United States ...

- Popular Mechanics, januari 1968

Någonsin lyssnat på band med fyra eller åtta spår? 1968 kallades de familiar i den amerikanska tekniktidningen. Jag vet inte om jag ens sett något sådant system. Så kan det gå.

Det känns märkligt att något som var så vardagligt och spritt fick en relativt kort blomstring, historiskt sett. Från mitten av 60-talet fram till, tja, mitten av 90-talet? När slutade man att sälja musik på kassettband? När använde du ett kassettband senast, inte i forskning eller som kuriositet eller så, utan för lyssnande på musik rätt upp och ner?

Att en avsevärd del av allt man lyssnade på var inspelat från radio gav otippade följder:

Vi har pratat med folk som fortfarande kan höra Kaj Kindvalls röst bryta vid ett visst ställe i låten, 25 år efter att man lyssnat på samma Tracksinspelning gång på gång.

- Peter Sjödin: Kassettbandet - musik med en twist, M3 Retro

I Sjödins fina artikel går han in på arbetet med att förbättra ljudkvalitén (på den punkten var kassetterna klart underlägsna de gamla rullbanden). Försöken ledde till band med olika beläggningar; det stod Type I, II och IV lite varstans, ofta i närheten av de små diagram som väl skulle visa exakt hur jäkla fin ljudåtergivning det aktuella bandet hade. Jag förmodar att jag sett andra kassetter än typ I men är inte säker; audiofil har jag aldrig varit.

Att olika typer hade olika hål på ovansidan kände jag inte till förrän nu. Vad man definitivt hade koll på var de små flärparna som sitter kvar på de tre översta. För att skrivskydda en kassett tog man bort flärpen för aktuell sida... Ja, för alla vet väl att kassetten har två sidor? Lyssna på ena sidan, öppna, vända, lyssna på andra sidan. Nu blev det svårt att skilja på självklarheter och obskyr teknikhistoria.

Det här knepet kunde alla: För att spola manuellt stack man in en standardpenna och snurrade.


Tipstack till Hans S.

Klipp och klistra-nyheter

GP återger en brittisk skräpstudie i redaktionell text. (Inte för att de är ensamma.) Vi kommer strax dit.

Två svenska musiker ska ut på turné i Europa. Skivbolaget ber dem om en pressrelease. Superstjärnor behöver naturligtvis aldrig ägna sådant en tanke, men de här tillhör den stora massan av artister som har viss status men ändå får göra det allra mesta själva. Hur skriver man då om sig själv i tredje person?

Jag skrev och tog i från fotabjället: "Jonas Knutsson är en av de ledande ... gitarristen Johan Norberg tillhör en av Sveriges bästa ..." och så vidare. Här ska inte sparas på krutet tänkte jag, som vet att många trötta musikjournalister kopierar direkt från skivbolagens utskickade texter, och mina självhyllningar hamnade mycket riktigt i jazzmagasin världen över, nu undertecknade av etablerade skribenter.

- Johan Norberg (gitarristen och ingen annan), tidningen Vi 9/2013

Markeringen är min. Jag vet inte när pressreleasen skickades ut för att kopieras på redaktioner världen över. Snabba googlingar ger inga särskilda resultat så det måtte ha varit några år sedan.

Så här fungerar textmedia än idag, i ännu högre grad. Företag skickar ut pressmeddelanden som är mer eller mindre förtäckt reklam – se mängder av exempel på den ständigt uppdaterade Mynewsdesk – och stressade och/eller lata redaktioner publicerar dem i mer eller mindre redigerat skick som vore de riktiga artiklar.

En indikation på vad man har att göra med är att ett företagsnamn nämns. Det behöver inte vara uppenbar rapportering/produktplacering som i rubrik eller ingress.

Här är ett färskt exempel:

En brittisk studie, som Wall Street Journal refererar till, ger ännu mer vatten på BMW-skeptikernas kvarn. 2 000 bilister tillfrågades om deras erfarenheter av aggressivt beteende i trafiken, och BMW-förarna pekades ut som både argast och fulast i mun.

 - Ju dyrare bil desto mindre folkvett, GP 16 augusti 2013

En Wall Street Journal-bloggpost med den virala titeln BMW drivers really are jerks, studies suggest hänvisar i sin tur till Daily Mail: Beware of blue BMW drivers who really are [...].

Daily Mail är en varningslampa stor som en melon; det är Aftonbladet och Expressen ihop. Läser man artikeln ser man ett företagsnamn nämnas, inte i rubrik eller ingress utan i sjätte stycket (som även är sjunde meningen): "the study for discount website VoucherCodesPro revealed..."

VoucherCodesPro erbjuder rabatter på allt möjligt. Exakt vilket intresse de har i att lyfta fram road rage vet jag inte. Kanske för att kränga rabatter på tåg och taxi? Hyrbilar? De ger i vilket fall ut mängder av pressreleaser som återanvänds i media över hela världen. Vad sägs om You probably own too many shoes,  Xbox players better in bed eller Do men like women who flash their flesh? (Inriktningen på fnissiga virala rubriker är tydlig.)

Hur ser då de undersökningar ut som de baserar sina reklamreleaser på? Utgör de bländande uppvisningar i vetenskapligt sanningssökande? Jag har inte sett dem så jag vet inte. Men jag förmodar, tills motsatsen bevisats, att de snarare liknar de webbformulär på OnePoll.com som Mike Marshall beskriver: totalt värdelösa ur vilken annan synpunkt som helst än att få fram roliga resultat som folk kan dela på Facebook.

Michael Marshall: Bad PR: A Peek Behind the Poll Curtain

Martin Luther King, citatmagnet

Jag är inte särskilt pigg på jubileer och andra konstgjorda anledningar till att ta upp frågor. Men eftersom jag verkar utgöra ett undantag så...

Martin Luther King Jr är en av 1900-talets stora citatmagneter: beundrad, känd av alla och med erkänt sinne för formuleringar, och därmed en person som folk gärna tillskriver citat utan att veta eller bry sig om vilken koppling som faktiskt finns. Här är de citat som i skrivande stund listas som Disputed i hans artikel på Wikiquote (ej att förväxla med Wikipedia):

The old law of an eye for an eye leaves everybody blind

Har även tillskrivits Gandhi. Något belägg för detta har ej uppvisats. Däremot har citatet, som myntades betydligt tidigare och varför inte av flera personer oberoende av varandra, förekommit om Gandhi. MLK  läste mycket om Gandhi, och kan mycket väl ha fått det från någon sådan biografi.

Quote Investigator: An Eye for an Eye Will Make the Whole World Blind

Justice runs down like water, and righteousness like a mighty stream

Amos 5:24: "Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!" (Bibel 2000) Man kan tänka sig att en pastor i baptiskyrkan, tillika son och sonson till baptispastorer, var betydligt mer bekant med i skriften än den genomsnittlige citat-bilds-delaren på Facebook.

Everything that is done in the world is done by hope

I Wikiquote tillskrivs detta citat reformatorn. Har pastorn åter nyttjat sin kyrkliga bildning? Eller om inte, har namnlikheten fått den föregivna källan att vandra från ML till MLK? Det sistnämnda vore ett finfint exempel på en faktoid mekanism, om jag bara kunde hitta belägg för att det verkligen är ett citat från Martin Luther (han är också en citatmagnet, om än i lite andra och äldre sammanhang än MLK).

Even if I knew that tomorrow the world would go to pieces, I would still plant my apple tree

Samma läge som citatet ovan.

Peace and justice are goals for man

Samma igen, men med Gandhi som angiven men ej bekräftad faktisk källa.

I mourn the loss of thousands of precious lives, but I will not rejoice in the death of one, not even an enemy. Returning hate for hate multiplies hate, adding deeper darkness to a night already devoid of stars. Darkness cannot drive out darkness: only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that.

Luftades tydligen i samband med bin Ladens död. Ett intressant exempel på ett sammansatt citat: Meningarna 2-4 är från MLK, mening 1 en sammanfattning formulerad av den i övrigt helt okända Jessica Dovey när hon delade mening 2-4 på Facebook. Folk gillade och delade -- och det dröjde inte länge förrän de citationstecken Jessica lade in på rätt ställen tappades bort.

snopes.com: Do Not Rejoice in the Death of One

Konspirationsteoretikern och världen

Är du konspirationsteoretiker? Tror du att vacciner är död utprånglad av samvetslösa läkare, att gifter sprejas ut i form av så kallade chemtrails, att maktens mystiska män låg bakom 9/11, att Eurabia (muslimernas övertagande av Europa) är regisserad in i detalj av våra styrande, att Bilderberg och Skull & Bones planerar ett globalt folkmord, att femimarxistnazisterna koordineras av Illuminati och Illuminati koordineras av ödlor? Eller alltihop?

Då har du ett stort problem: Folk tar inte dina idéer på allvar. Debatten tystas. Mainstream media (MSM), alla de "vanliga" tidningarna och kanalerna, skyr sanningen och skyddar sina ägare; de tar aldrig upp dina hjärtefrågor på ett öppet och ärligt sätt. Det är locket på vart man ser.

Men hur blir det när någon väl tar dig på allvar? När någon skeptiskt inställd med tid, energi och humör bemöter dina uppgifter och börjar fråga hur du egentligen tänkte här, är det verkligen sant det här du påstår, varifrån kommer dessa uppgifter, visar den här bilden verkligen det du säger att den gör, och så vidare. Då är det heller inte bra. Var och en som inte köper dina idéer är köpt, dum i huvudet eller både och; varje påstående som talar emot är falskt.

Då är det din tur att tysta debatten. Du och dina likasinnade går ut med personangrepp och kommentarsbombande. Bloggar, forum och Facebook-grupper spärras och rensas på allt som inte är 100% ryggdunk.

Det är helt enkelt din världsbild, ditt resonemang, du själv, som är mer värd till att börja med. Du vill bara inte säga det rent ut.


Tipstack till Anton Greider som formulerade fröet till ovanstående fundering; ännu en sån där grej som man egentligen vetat länge men bara inte satt på pränt.

Lördagsfråga 275: Blå Tåget

1. Tjalle Tvärvigg tillsammans med den Barney Google som han började som bifigur till. Jag har tidigare skrivit om Google, Barney.
2. Videon till 19-2000 (2001) med det "virtuella bandet" Gorillaz; de medlemmar man ser i deras videor har bara ibland en koppling till de fysiska artisterna.
3. Just den här scenen gillar jag eftersom man bakom Julie Andrews ser Burg Hohenwerfen, som några år senare var med i Örnnästet.
4. Arne Andersson strax efter segraren, som naturligtvis var Gunder Hägg. (Ibland var det tvärtom.)

Tjalles Horizont, Gorillaorkestern, Sound of Music och Gunder Hägg: Namn som förekommit, under längre eller (mycket) kortare perioder, på den grupp som är avgjort mest känd som Blå Tåget. Den tog Ole Bull, naturligtvis. (Ibland har han inte varit först med svaret.)

1984 års hemdatorer

MSX & The Earl's Court Computer Show - "Inbäddning inaktiverat på begäran", så vill ni titta får ni åbäka er till att klicka på länken. Hårda bud!

Det här är så mycket teknikhistoria på en gång att jag är helt oförmögen att välja. Inte precis omvälvande teknikhistoria; det mesta intresserar ytterst få av oss. Men eftersom just jag var absorberad av just denna utveckling just när den inträffade så...

Det vi ser är ett avsnitt av programmet ITV DataBase som följde utvecklingen på datamarknaden. Det utspelas delvis på en datamässa som höll på just då. Här är mässkatalogen inscannad:

The Computer Fair, Earl's Court, 14-17 June 1984

Bland mer eller mindre intressanta grejor:

• Commodore kompletterar sina storsäljare VIC-20 och Commodore 64 med de nya maskinerna Plus 4 och Commodore 16. Facit: Båda var enklare än C64, båda floppade hårt.
• Sinclair, sir Clive himself, dissar MSX och hyllar sin kommande QL. Facit: MSX floppade mycket riktigt i Storbritannien, resten av Europa och USA. Men QL floppade överallt, så stenhårt att det blev Sinclairs slut på hemdatormarknaden. (Hans guldägg ZX Spectrum skymtar precis i början av filmen.)
• Vi får veta att Dragon konkat två veckor tidigare. Det var en av många mer eller mindre anonyma hemdatorer som kom och gick vid den här tiden och gjorde marknaden skakig.

Mest tid ägnas åt MSX, som skulle råda bot på det problemet. Det var nämligen en standard för hemdatorer; det spelar ingen roll om du har en maskin från Canon, JVC eller Mitsubishi, eftersom de är MSX så kan du spela alla spel och använda alla tillbehör som alla andra MSX-datorer kan använda. Såväl idén som lösningen och själva produkterna hade för- och nackdelar, gick hem i framför allt Asien, men betydligt sämre så i USA och åtminstone de flesta europeiska länder. (Jag undrar om jag ens såg en MSX-maskin på 80-talet.)

Men sommaren 1984 var det en öppen fråga huruvida MSX skulle konkurrera ut Commodore, Sinclair och de andra. Det är därför vi får se Bill Gates berätta varför han tror på MSX.

Vilket leder till det som skulle bli denna bloggpostens egentliga fråga: Låg Microsoft bakom MSX? Jag har hört uppgiften förr och den finns med i artikeln på Wikipedia. Läser man artikelns diskussionssida får man en betydligt osäkrare bild. (Kritiken är gammal och inte särskilt utförlig men verkar ha fog för sig; ännu en påminnelse om att man ska läsa diskussionssidorna.) Om Microsofts del begränsade sig till delar av systemen så framstår deras begränsade engagemang för att etablera MSX i USA som mer logiskt. Inte för att det vore enda gången ett MS-projekt havererat ...

En detalj som kan ge perspektiv och stämma till eftertanke: På en mässa i USA samma år visades den allra första prototypen upp av Commodore Amiga.

Lördagsfråga 275

Med. bot.

En läkarstudent sommarjobbade i en botanisk trädgård. En dag, när han var ensam på jobbet, kom en grupp dit för att få en guidad visning. Vad skulle han göra? Han kunde ju just ingenting om växter? Men han chansade friskt och började visa dem runt. Den ena blomman efter den andra förevisades. De vetenskapliga namnen hittade han på, inte så svårt för den som är fullpackad med latinska och grekiska glosor. Och det hela gick utmärkt! De guidade verkade glada och nöjda. När det var klart tackade de och gick iväg.

En av dem dröjde sig kvar ett ögonblick. Han gick fram till studenten och viskade: "Jag är också läkare..."


Den här historien vet jag inte om den ens är en vandringssägen. Inte för att det skulle förvåna... Men mest nyfiken är jag nog på om det finns liknande historier. Knorren är alldeles för tacksam för att inte ha använts i en rad sammanhang.

ESC 2013

euroscepticscon.org

Som sagt: Europeisk skeptikerkongress på svenska.

Idag reser vi till Stockholm och inleder kongressen. Tillbaka på söndag. Ses vi så ses vi.

Nordiska Ministerrådet och homeopatin

Den 12-13 oktober arrangeras Nordiskt Homeopatiskt Forskningssymposium i Göteborg.

Forskare från flera länder kommer att dela med sig av de senaste forskningsrönen. Dessutom kommer symposiet att ge möjlighet för mindre erfarna inom forskning att presentera sina projekt.

Detta är första gången ett forskningssymposium med huvudinriktning mot homeopati arrangeras i Sverige.

- homeopatisymposium.eu

Man håller till hos Nordic School of Public Health NHV (Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap). Det är ingalunda någon hittepå-skola utan en riktig, etablerad högskola. Den lyder under Nordiska ministerrådet och drivs huvudsakligen med skattemedel. I styrelsen ingår folk från svenska socialstyrelsen och motsvarigheterna i de övriga länderna. Man har även en kvalitetspolicy, här ett kort citat:

Det mest fundamentala begreppet i kvalitetsarbetet vid ett lärosäte är den akademiska kvaliteten. Högsta möjliga akademiska kvalitet är förutsättningen för ett meningsfullt arbete med olika andra aspekter på kvalitet inom lärosätet. Den har därigenom högsta prioritet vid NHV.

- Kvalitetspolicy Nordic Scool of Public Health NHV

Hur kan ett sådant lärosäte ge utrymme åt en så fullkomnad representant för pseudovetenskap, kvacksalveri och geschäft som homeopati?

Jag har frågat dem. Återkommer när svar erhållits.

Uppdaterat:

NHV har inget samarbete med "homeopater".
Vi har enbart hyrt ut lediga lokaler.
Detta gör vi till flera olika organisationer. Intäkterna ökar våran möjlighet att bedriva forskning och utbildning inom folkhälsan.

Clas Patriksson
Intendent


Denna bloggpost har även lagts ut på VoF:s blogg: Homeopati på högskola

1/60 Stalingrad

Otroligt men sant? Russia Today är annars inte den bästa av källor, men i fall som detta borde man kunna lita på dem.

From now on, the southern Russian city will be referred to as “hero-city Stalingrad” during memorial events, local deputies have decided. The name will be used symbolically, and only on the days when historic events related to World War II are observed, the officials said. This effectively means six days of "Stalingrad" a year.

- Stalingrad returns to Russia's map to mark celebration, RT.com 31 januari 2013

De sex dagarna är som följer:

• 2 februari: Slaget vid Stalingrad avslutades 1943.
• 9 maj: Fredsdagen i Sovjet/Ryssland 1945. (Det är den 8 maj i Europa, skillnaden beror på att det hunnit bli en ny dag i öster. Måhända fann man även en politisk poäng i att ha en egen dag.)
• 22 juni: Tyskland angrep 1941.
• 23 augusti: Stalingrad angreps 1942.
• 2 september: Seger över Japan 1945.
• 19 november: Sovjet inledde operation Uranus 1942, början till slutet på slaget.

Wikipedia: Volgograd

Den här bilden hör väl inte till det egentliga ämnet men jag tar med den ändå eftersom den är så speciell. Östberlin 1954: Friedrich Paulus, generalen som gav upp.

Lördagsfråga 274: Internetz

1. Echo, här med Narcissus.
2. Macbeth i en produktion av Orson Welles. Den ingick i projektet Negro Theatre Project som i sin tur ingick i Federal Theatre Project, en New Deal-deal som gick ut på att liva upp ekonomin genom att ge stöd åt teatern.
3. Diameter.
4. Jag är inte säker på vad det här är för kräk men det är en av flera arter (många av dem obesläktade) som kallas gophers på engelska. Eller åtminstone amerikanska.

Echo, FTP, Diameter och Gopher är också fyra så kallade protokoll som används på Internet, i olika utsträckning och på olika sätt. (Det mest kända är Hypertext Transfer Protocol, "http" i alla dessa adresser.)

Ole Bull knep, för vilken gång i ordningen, frågan.

Dialekter från kändisar

Här funderar Fredrik Lindström på huruvida skånskans skorrande r kan härledas till en enda person, som i så fall bör ha levt i Frankrike på 1600-talet. Dennes skorrning togs efter i vidare och vidare cirklar för att så småningom bli tämligen allmänt; senare försvann bruket mest överallt, utom på vissa platser.

Man har föreslagit att det kunde vara någon vid Molières teatersällskap som skorrade, och att det därigenom blev ett mode.

- Jordens smartaste ord (Albert Bonnier 2003), s 100

En direkt parallell finns i nordligaste England. I Northumberland med omnejd talas fortfarande några äldre dialekter som bland annat kännetecknas av sin distinctive uvular pronunciation of R; inte fullt lika distinkt som i skånskan, att döma av de dialektprov jag tagit del av, men något åt det hållet.

Nu är det så att det finns en hypotes om att även detta uttal kan härledas till en specifik individ:

And speaking thick, which nature made his blemish,
Became the accents of the valiant;
For those that could speak low, and tardily,
Would turn their own affection to abuse,
To seem like him: so that, in speech, and gait,
In diet, in affections of delight,
In military rules, humours of blood,
He was the mark and glass, copy and book,
That fashioned others.

- William Shakespeare, Henry IV, andra delen, akt II, scen 3

Den som beskrivs är Sir Henry Percy, allmänt kallad Harry Hotspur (som i Tottenham-laget). Han levde 1364-1403 och var en riddare, krigare och kändis på sin tid. Hade han ett karakteristiskt tal som folk tog efter?

Båda idéerna är fascinerande, svåra att bevisa och ännu svårare att motbevisa. Exakt vilken respektive status de har bland språkvetarna känner jag inte till. Hotspur-hypotesen har tillbakavisats med det onekligen tunga argumentet [nja, hm! titta lite längre ner] att r-ljudet går längre tillbaka än 1300-talet (det går faktiskt att forska i fonetik så långt tillbaka); i Wikipedia-artikeln nämns att de äldsta beskrivningarna är från 1700-talet. Den fransk-skånska hypotesen har jag inte studerat närmare än så här.


Wikipedia: Northumbrian Burr

Uppdaterat: Fått frågor om källor för påståenden ovan... Det "tunga argumentet" jag mindes visade sig vara ett löst tweet! Vilket inte behöver vara osant, men tungt är det ingalunda.

Grävde fram en post på vad som ser ut att vara en insatt blogg, dialect blog: Whatever Happened to the Northumbrian /r/? Som i sin tur använt Dialects of Middle English (ett helt kort stycke "Northern") och problematiserar med en annan text som ifrågasätter åldern på den dialektala egenheten.

För att spinna vidare på ett tema som jag ideligen återkommer till: Eftersom vikingar är välkända och coola ska man bli misstänksam inför varje koppling till dem som inte är självklar. Exemplet ovan är ett mycket bra exempel. (Helt oavsett om det är sant eller inte.)

Lördagsfråga 274

På gränsen i Sovjet

Följande videosnutt är på ryska och otextad. Den som behärskar tungomålet får gärna kommentera.



Klippet kommer från filmen Sju steg bortom horisonten från 1968 (länken till hela filmen på tuben). Mannen i vit skjorta heter Igor Sjelusjkov. Han var verksam som "sifferartist" på hög nivå.

Några av hans uppvisningar kan även den som inte förstår ett ord ta till sig. Som den som börjar vid 6:30. På sex svarta tavlor har man skrivit lika många matematiska problem: nionde roten ur 7 834 217, femtonde roten ur 23 414 561 327 ... Sjelusjkov tar en titt och löser samtliga tal i huvudet, på några sekunder. För att öka svårighetsgraden satte man först snurr på de svarta tavlorna.

Äktheten verkar svår att bedöma. Det finns verkligen folk med förmågor av den här sorten som förefaller övermänskliga. Men oavsett den saken så finns det även andra aspekter som fascinerar.

En intressant omständighet är att filmen uppger sig handla om vetenskap på gränsen till det möjliga, "bortom horisonten". Detta inkluderade parapsykologi, som på den tiden var något mer accepterat än idag. (Hur läget egentligen var i Sovjet är en intressant fråga som jag för närvarande djupstuderar.)

Ta till exempel Vladimir Raikov. Han var hypnotisör med "reinkarnationer" som specialitet: Han frammanade döda personer i ditt huvud, eller hur man ska uttrycka det. Min favorit är när han vid ett tillfälle hade en klass med konstelever varav hela fyra för tillfället var Rafael.

Vi får även se "hudläsare", som jag beskrev i bloggposten Kan du se med fingrarna?

Den finaste episoden är nog han som kör bil med en svart påse över huvudet. Jag har för mig att jag läst om någon illusionist som gjorde detta helt nyligen. Det är alltså ännu en demonstration som kan vara parapsykologisk men inte behöver vara det.

Och vad blev det av siffertrollaren? "Shelushkov's subsequent fate is unclear." (WP)


Wikipedia (eng.): Igor Shelushkov
Wikipedia (ry.): Семь шагов за горизонт

Den ojämförlige professor Shaw

Bland småannonserna i The San Francisco Call den 9 februari 1913 fanns materialet ovan under rubriken Clairvoyants. Jag tyckte det var intressant på flera sätt. Som hur professor J. E. Shaw rent fysiskt pressar undan sina konkurrenter med flera gånger större annonsutrymme. Och vi varnas även för alla dessa skojare i branschen:

If you have already made a mistake, thrown away your money and lost confidence through dealing with much advertised and self-styled palmists [spår i handen] and clairvoyants and their cheap claptrap methods, start from the beginning and consult
P r o f.  J.  E.  S h a w

Ljus och kärlek i mediala branschen, då som nu!

Byggnation som väcker känslor

byggnation 'framställning av byggnader; bygge' bildades på 1800-talet i dialekt, av byggnad och den franska avledningsändelsen -ation, ungefär som sömnation, 'sömnad' och vulnation/vörnation 'tillställning' (till vulen, vurden, vurdnad). Det blev lite mer spritt på 1930-talet och togs in i några ordböcker på 1960-talet och i Svenska Akademiens Ordlista år 1973. Då ansågs det ha blivit lite mer rumsrent.

Byggnation är nämligen ett ord som har väckt känslor. Vissa språkvårdare har på grund av ordets kombination av germanska och romanska delar brännmärkt det som ett "egendomligt blandrasord" och "ett språkligt missfoster som borde utrotas", och det finns eller fanns åtminstone för några år sedan en förening med uppgift att bekämpa den här fulingen. Klappjakten har inte varit framgångsrik. Ordet lever i högsta välmåga att döma av hur ofta det förekommer i tidningstexter.

- Bo Bergman, Ordens urspruung: Etymologisk ordbok över 2000 ord och uttryck (Bonnier Fakta 2007)

Känslor är irrationella, och nog så ofta även anledningarna därtill. Varför just detta ord väckt känslor är svårt att avgöra, om alls möjligt; att rasblandningen skulle vara den egentliga orsaken är naturligtvis trams, om inte annat så för att myriader ord i så fall skulle behöva utmönstras. Om "föreningen mot byggnation" verkligen funnits på allvar och ännu inte dött ut så kanske den uppgått i någon annan språkpolisiär grupp som engagerar sig i den sortens frågor.

Engagemanget mot just detta ord verkar dock ha ebbat ut. Som vanligt, när folk inte självmant tröttnar på det ena eller andra ordet. Att driva ut ord med våld fungerar sällan.


Faktoider-bloggen: Är du också allergisk mot modeord?

Imse vimse

The Itsy Bitsy Spider crawled up the water spout.
Down came the rain, and washed the spider out.
Out came the sun, and dried up all the rain,
And the Itsy Bitsy Spider went up the spout again.

Vad Imse vimse gör i den engelska förlagan (originalet? flera varianter finns) är att klättra upp för ett stuprör. Det gör bortspolandet mer tydligt och logiskt än när han höll sig på sin tråd i det fria. Dessutom rimmar spout-out, till skillnad från svenska tråd-bort.

Å andra sidan ser den tidigaste varianten man hittat ut så här. Utöver det "vuxnare" språket är det ett nät istället för ett stuprör.

Oh, the blooming, bloody spider went up the spider web,
The blooming, bloody rain came down and washed the spider out,
The blooming, bloody sun came out and dried up all the rain,
And the blooming, bloody spider came up the web again.


Wikipedia: Itsy Bitsy Spider

@vemihelvete tipsade om engelska förlagan.

Bonus: En analys.

Lördagsfråga 273: *raal

1. Traal, den dreglande dånfinken från. Jag övervägde ett ögonblick att leta efter den i den gamla tv-serien med Liftarens guide från galaxen men det fick bli filmen istället.
2. Braal, det som återstår av det skotska slottet eller fästningen (keep).
3. Kraal, boskapsinhägnad i by, södra Afrika.
4. Graal, den heliga, The making of.

Ibland vet jag inte hur jag tänker ut de här lördagsfrågorna men det brukar inte vara något problem för er. Särskilt inte för Ole Bull som satte ännu en.

Den delade steken

Jag hörde om en kvinna som alltid delade steken i två bitar när hon skulle lägga den i stekpannan. Hon fick frågan "varför?" Jo, hon hade fått lära sig av sin gamla mor. Naturligtvis började hon också fundera och frågade sin mor "varför?". Modern svarade att när hon var ung hade de bara råd med en liten stekpanna, som hela steken inte fick rum i – de var tvungna att dela den i 2 bitar!

- (O)kunskap går i arv, Kurswebben 14 april 2008

Den här historien är ett utmärkt exempel på hur vi håller traditioner, handgrepp och företeelser av alla de slag vid liv, inte för att de är användbara eller praktiska utan bara för att vi inte kommer oss för att tänka efter. Jag har delat med mig av den flera gånger under åren. Vissa detaljer skiljer, som att modern aktivt skulle ha lärt dottern att dela steken - det verkar sannolikare att det bara var något man gjorde.

Var jag först hörde den vet jag inte; jag tror att det var tidigare än 2008. Om den är sann? Ingen aning.

Lördagsfråga 273

Europeisk skeptikerkongress på svenska

The Swedish Skeptics Association (Föreningen Vetenskap och Folkbildning) invites science-friendly people worldwide to the 15th European Skeptics Congress, 23-25 August 2013, in Stockholm, Sweden. The conference is one in the series supported by the European Council of Skeptical Organisations.

www.euroskepticscon.org

Den 22 augusti, torsdag om två veckor, inleds den första europeiska skeptikerkongressen i Sverige. I Stockholm visserligen, men ändå. Huvudprogrammet den 23-25 augusti innefattar svenska och utländska namn av vilka även ickeskeptikern torde känna igen åtminstone ett och annat, som Hans Rosling och Christer Fuglesang.

För egen del är huvudsyftet att träffa såväl kända som okända skeptiker. Eftersom det brukar vara så förbålt trevliga och framför allt intressanta människor.

Discovery och kryptozoologin

Rösta! Some claim ...

Megalodon är en av de största rovfiskarna som någonsin funnits. Den försvann för bara 1,5 miljoner år sedan eller så; inte mycket i sammanhanget. Det är fascinerande att våra förfäder åtminstone hade en teoretisk chans/risk att få se, eller rentav stöta ihop med, en haj på uppemot 20 meter. Men idag är de som sagt utdöda sedan länge.

När Discovery Channel lanserade sin haj-vecka så hette ett av programmen Is Megalodon still alive? Svaret är inte "nej" utan "kanske". Ett skojfriskt inslag i all vetenskap? Om så vore:

With a whole week of Shark Week programming ahead of us, we wanted to explore the possibilities of Megalodon. It’s one of the most debated shark discussions of all time, can Megalodon exist today? It’s Ultimate Shark Week fantasy. The stories have been out there for years and with 95% of the ocean unexplored, who really knows?

- Michael Sorensen, ansvarig producent, till Fox News


Det är länge sedan Discovery var kända för icke-flamsiga produktioner; Mythbusters är ofta på gränsen. Men rent hittepå är nytt. (Så vitt jag vet.)

När BBC lät människor möta Megalodon använde de en tidsmaskin. Långt bättre vetenskap, och långt bättre tv, dessutom.

Läget i sjukvården

När skrevs följande texter? Svaren i vit text, markera för facit.

Dagligen läser vi om en sjukvård i kris. Om vårdmiljöer enligt storindustrins löpande-band-princip. Om stressade biträden, sköterskor och läkare som fladdrar förbi patienterna utan tid för samtal och personlig omvårdnad.

> Tidningen Vi (1973) <

Den allmänna sjukvården intager i Sverige en mycket hög ställning. Den tillgodoses först och främst genom sjukhusen, som numera finnas till rätt stort antal.

> Sveriges land och folk (1915) <

Konsten att spå

Hur skulle det vara att kunna förutsäga framtiden? Var det en retorisk fråga?

Här är åtta tips till en siare:

1. Gör många förutsägelser och hoppas på att några slår in. Peka i så fall stolt på dem och ignorera resten.
2. Var vag. Uttala dig inte tvärsäkert. Säg saker som "Jag känner att...", "Jag får en bild av att...", "Det kan vara så att..."
3. Använd många symboler och metaforer, till exempel bilder av djur, namn och initialer. De troende finner ofta mening i dem.
4. Var inte rädd för att göra inbördes oförenliga förutsägelser, då kan åtminstone den ena vara sann. Om någon ställer frågor efter fullbordat faktum, säger du att den spådom som stämde återgav vad du verkligen menade.
5. Ge Gud äran för korrekta förutsägelser, [detta är en amerikansk lista] men ta själv på dig skulden för att du inte lyckats tyda Hans tecken rätt vid misslyckade förutsägelser. I vilket fall som helst har du Gud på din sida, vilket kan dämpa kritiker.
6. Oavsett hur ofta du har fel, fortsätt. Dina anhängare kommer snart att glömma felen.
7. Förutsäg gärna katastrofer. De är lätta att komma ihåg om förutsägelsen slår in, och ger dig därmed mycket reklam.
8. Om du förfalskar en förutsägelse, genom att göra den efter att händelsen slagit in men påstå att den gjorts innan, se till att den inte är allt för perfekt. Det väcker misstankar.

Listan kommer från James Randi och hans The Mask of Nostradamus (1990). Att proffsen använder den kan intygas. Bortsett från enstaka undantag, som nr 5 i sekulära länder.

Lördagsfråga 272: Enögda krigare

1. Jan Hus bränns på bål den 6 juli 1415. Gav upphov till den största reformationen före Luther. Efter hans död utbröt husiterkrigen där man under härförare som den enögde Jan Žižka höll ut mot påvens korståg förvånansvärt länge.
2. Anglo-spanska kriget: Befälhavaren på San Nicolas ger sig inför Horatio Nelson utanför bild. Redan då var han enögd, några månader senare skulle han bli enarmad.
3. Hannibal korsar alperna: Den minnesvärda bilden med elefanten som tumlar ner verkar ha en anonym upphovsman. Efter alperna blev det flera slag, i ett av dem förlorade kartagen sitt ena öga.
4. Känd bild från Yom Kippur-kriget. Moshe Dayan, med tidens mest kända ögonlapp, var Israels försvarsminister och högste militäre befälhavare.

Fint samarbete här, Christian var först på rätt spår.

Idén till lördagsfrågan kom från Plutarchos via Frans G. Bengtsson. När den förre funderar på sambandet mellan skicklighet i fält och enögdhet, samlar den senare ihop några modernare exempel som talar såväl för som emot hypotesen:

Om man, eggad av hans exempel, försöker att hopsamla ytterligare fall från senare tider, finner man kanske en del som passa ganska bra, från John Chandos och Ziska till Nelson och marskalk Masséna, för att emellertid slutligen se hela den vackra induktionen toppridas och ohjälpligt krossas av excellensen greve Mauritz Klingspor. Om denna ledsamma negativa instans endast kommit på det goda infallet att hänga sig under kommissariatstiden, hade Plutarchos’ misstanke om någon slags prestabilierad harmoni mellan enögdhet och militär förslagenhet alltjämt kunnat anses vara väl grundad.

- Antikt (Ord och bild, 1928)

Köpenickiaden

Köpenick är idag en stadsdel i Berlin, då en stad utanför. Vid dess rådhus står skomakare Voigt i uniform. I samma rådhus utspelades följande episod.

Jag satt på mitt ämbetsrum, då plötsligt dörren energiskt öppnades. En officer och två grenadjärer med påskrufvade bajonetter inträdde. Officeren frågade: 'Är ni borgmästaren?' Då jag svarade ja yttrade han: 'Ni är på kejsarens befallning häktad och föres genast till Berlin!'
Jag svarade: 'Jag utbeder mig ------' men kaptenen afbröt mig barskt med orden: 'Ni har här icke att bedja om någonting.' Jag anhöll dock att få se häktningsordern, hvarpå han svarade: 'Min legitimation utgöres af dessa soldater; resten skall ni få se på Nya vakten i Berlin, dit ni nu föres!'
Jag påpekade, att jag är reservofficer, hvarpå han affordrade mig mitt hedersord att jag icke under vägen skulle söka fly.
På vägen till Berlin diskuterade jag med min hustru, som jag fått tillåtelse taga med, anledningen hvarför jag arresterats på detta sätt. Jag förmodade, att någon mot mig fientligt sinnad person angifvit mig för någon uppdiktad militär förbrytelse. På vakten vid Unter den Linden, där grenadjärerna öfverlämnade mig till vakthafvande officeren, blef denne mycket förvånad och inrapporterade omedelbart saken till stadskommendanten grefve Moltke. Denne och prins Joachim Albrecht infunno sig, och efter ursäkter blef jag frigifven.

- Tidningen Kalmar, 19 oktober 1906

Det där är borgmästare Langerhans berättelse från ett av historiens klassiska hyss. Den myndige officeren var inte alls militär utan en arbetslös skomakare – luffare – som drog sig fram så gott det gick på småbrott och skojerier. En dag i Berlin tog han på sig en uniform han satt ihop av blandade delar, letade reda på några soldater som hängde någonstans och tog befälet. De tog sedan tåget ut till Köpenick, marscherade till rådhustorget där soldaterna fick göra halt. Voigt upp till borgmästaren, skickade denne till häktet och rekvirerade ut statskassan på 4000 mark. Sedan stack han iväg och lämnade medborgare och militärer att reda ut situationen bäst de kunde.

Man ska veta att den tyska officerskåren vid den här tiden hade en mycket hög och säregen status. Såväl formellt, som att brottsutredningar rörande militärer utfördes av militära domstolar, som informellt. Det anas även i behandlingen av borgmästaren; en reservofficer är ingen buse som man hanterar hur som helst, utan någon vars hedersord på att inte avvika är lika effektivt som handbojor.

For years the Kaiser has been instilling into his people reverence for the omnipotence of militarism, of which the holiest symbol is the German uniform. Offences against this fetish have incurred condign punishment. Officers who have not considered themselves saluted in due form have drawn their swords with impunity on offending privates.

- The Illustrated London News, 27 oktober 1906

Som soldat är man van vid att vilt främmande människor dyker upp och beordrar saker. Som borgmästare är man mindre van vid detsamma; Voigts självsäkra och högst regelvidriga "detta är min legitimation" borde ha fått reservofficeren att haja till. Kan man tycka, i efterhand och på säkert avstånd. I praktiken är det klarlagt att folk i många sammanhang har betydligt svårare att ifrågasätta befallningar (som inte heller behöver vara särskilt myndiga, uppbackade med vapen eller dylikt) än man kan tro.

Se även Bunga Bunga: Virginia Woolf i lösskägg för ett practical joke som drabbade engelska flottan fyra år senare.

Lördagsfråga 272: Enkelt

Bunga bunga: Virginia Woolf i lösskägg

Den "abessinska" delegationen: Virginia längst till vänster, Horace längst till höger.

När HMS Dreadnought ("fruktar intet") togs i bruk 1906 gick en våg genom världen. Det första moderna slagskeppet var mycket större, mycket snabbare och mycket tuffare än något annat. I ett slag blev alla krigsflottor utom en omoderna. Varenda amiral ville ha egna "dreadnoughts", som snart blev ett substantiv. Kapprustningen till sjöss, särskilt mellan Storbritannien och Tyskland, skulle bli en viktig del av upptrappningen inför första världskriget.

Det var alltså dåtidens mest berömda och omtalade krigsfartyg som i februari 1910 fick fint besök. Några prinsar från kejsardömet Etiopien, oftast kallat Abessinien, fick en rundtur på underverket. Stolta sjöofficerare förevisade kanoner, maskiner och allt vad det var. Orkestern spelade upp nationalhymnen, den abessinska hade man visserligen inte hemma så det fick bli Zanzibars istället. Men det är ju tanken som räknas. Vid ett tillfälle snubblade en av prinsarna på sina orientaliska snabelskor och skulle ha fallit i vattnet om inte en brittisk flottist räddat honom. Den tacksamme lovade honom en Kejserlig Etiopisk Orden.

Någon månad senare avslöjades bluffen. De abessinska prinsarna var varken det ena eller det andra. De hade svärtat synlig hud, tagit på sig lösskägg, orientalisk-aktiga kläder, fusksmycken och något som avlägset påminde om snabelskor. De hade skickat ett myndigt telegram till amiral sir William May vari han uppmanades att ta emot prins Makalen av Abessinien ombord på sitt fina slagskepp. Och så hade de gått till Paddington, i kraft av sin värdighet rekvirerat en VIP-vagn till Weymouth, och åkt iväg.

Admiral May has taken the Dreadnought to sea for a cruise until the affair blows over. In the meantime, the Admirality is being inundated with letters from all parts of England suggesting that the name of the battleship be changed to "Black Prince." [Namn på flera fartyg i brittiska flottan] The identity of the jokers are known to their friends, but have not been made public.

- Tidningen The Citizen, 18 mars 1910

Skämtarna var ett gäng muntra kulturarbetare. Den som utarbetat det hela hette Horace de Vere Cole, som utgav sig vara delegationens värd från utrikesdepartementet (den andre västerländskt klädde var "tolk"). Cole verkar ha varit något av ett geni i gebitet. Vad sägs till exempel om att ge fribiljetter åt skalliga herrar, så deras hjässor bildar ett fult ord i publikhavet?

En av deltagarna hette Virginia Stephen. Senare skulle hon bli gift och världsberömd som Virginia Woolf. Att hon har gått runt på den berömda Dreadnought iförd lösskägg och muttrandes rappakalja kanske ni redan visste; jag gjorde det inte.

För vad språket beträffar så kompenserade de sina obefintliga kunskaper i relevanta tungomål som amhariska med improviserat hittepå-språk. En fras som de fick användning för flera gånger var den som de menade uttryckte djup beundran: Bunga bunga. Dess vidare öden är en annan historia, men den har otippat dykt upp i Italien som benämning på Berlusconis bättre fester. Någon exakt definition, mer än att det är röj med eftertryck, verkar språkbrukarna aldrig ha kommit överens om – något som är vanligt och förvisso passande i just det sammanhanget. (Det finns en annan etymologi föreslagen, med rötter i Australien 1852, men den ger jag inget för.)

Wikipedia: Dreadnought hoax; Horace de Vere Cole

Verklighetens malström

Klassisk illustration från 1919 av Harry Clarke.

The boat appeared to be hanging, as if by magic, midway down, upon the interior surface of a funnel vast in circumference, prodigious in depth, and whose perfectly smooth sides might have been mistaken for ebony, but for the bewildering rapidity with which they spun around, and for the gleaming and ghastly radiance they shot forth, as the rays of the full moon, from that circular rift amid the clouds which I have already described, streamed in a flood of golden glory along the black walls, and far away down into the inmost recesses of the abyss.

- Edgar Allan Poe, A Descent into the Maelstrom (1841)

Poe formulerade den moderna versionen av myten om malströmmen ("strömmen som maler"), den gigantiska virvelströmmen i närheten av Lofoten. Själva idén är betydligt äldre.

Illustration ur Olaus Magnus Historia om de nordiska folken (1555): Hic est horrenda Caribdis, "Här är den förfärliga Karybdis". Det var den en gång vackra najaden som Zeus bestraffade genom att förvandla henne till ett monster, hiskeligt att skåda och till stort besvär för sjöfarten. Den sagan inspirerades kanske av en virvelbildning i Messinasundet. Jag hittar inga närmare beskrivningar av denna men gissar att den är nästan lika överdriven som Olaus och Poes Moskstraum:

Vid stormigt väder och under springfloderna är hvirfveln ganska farlig, förnämligast [främst] på grund af de många skären, men vid lugnt väder och under vanliga flodförhållanden besökes trakten af fiskarebåtar i mängd. Äldre berättelser om att seglare, som nalkades hvirfvelns rand, blefvo deri indragna och neddragna i djupet äro i högsta grad öfverdrifna. Större skepp kunna nämligen passera midt igenom strömmen för fulla segel.

- Nordisk Familjebok (1887): Moskö-strömmen

En bit söderut ligger Saltstraumen. Den uppges vara världens kraftigaste tidvattenström. Sant eller inte så är den nog så imponerande. Måhända även mer publikfriande? Jag hittar många bilder och filmer på Saltströmmen, men ingen på Moskö-strömmen.

Måhända den ena strömmens kändisskap delvis beror på en förväxling..?