Efter uppslagsordet "öfver ända (men öfverändakasta)" får vi följande anmärkning till livs:
Tidtals,
särskildt på 1870-talet, har särskrifningen drifvits till en beklaglig
ytterlighet, så att vanliga och tydliga sammansättningar sönderdelats.
Ännu i senare hälften af 1880-talet får man se sådana orimligheter som
"biljett kontor", "filt hatt", "grof smed", "i akt taga", "i akt
tagelse", "knapp handel", "lama sjalar", "rak salong", "Stats kontoret", "universitets stad" o. d.
- Nils Linder, Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift (1886), s 181
Tipstack till oundgängliga Projekt Runeberg (hemsida, Facebook).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.