Bergen på Venus är dubbelt så höga som några på jorden. Eftersom atmosfären antas vara full av täta dimmor och tunga moln, tror anhängarna av Arrhenius teori att vår systerplanet kan vara en drivbänk för enklare former av mikrober och bakterier. De förmodade atmosfäriska förhållandena skulle skapa närmast konstanta halo-effekter, som bilden visar.
- Popular Science, november 1922
Arrhenius är Svante Arrhenius, Sveriges förste nobelpristagare med kemipriset 1903. Teorin (som han inte var först med men gav större spridning) är den som idag kallas panspermihypotesen, idén att livet inte uppstått på jorden utan kommit hit någon annanstans ifrån. Venus var en självklar kandidat så länge man antog att planeten var varm och fuktig.
Ja, för det är ju hur logiskt som helst: Vi kan inte se Venus yta eftersom planeten är insvept i moln. Mycket moln = fukt och värme. Fukt och värme = myllrande liv.
En annan idé som Arrhenius lanserade är den som idag kallas växthuseffekten. Den var han först med, och till skillnad från panspermihypotesen har den kunnat bevisas. Den påverkar i högsta grad klimatet på såväl jorden som Venus.
Och som alltid när Arrhenius nämns så måste jag nämna att han var aktiv i Rasbiologiska institutet. Men en fantastiskt skicklig forskare tror jag han var och hans beräkningar av temperaturökningen stämmer hyfsat väl med IPCC (men det kanske var mest tur).
SvaraRaderaVarför skulle bergen på Venus vara dubbelt så höga, som dom på Jorden? Tyngdkraften på Venus är bara 10% lägre, än vad den är på Jorden. Eller visste man inte det då?
SvaraRaderaMen jag vet inte. Fråga dem. Ta reda på något själv. För en gångs skull.
SvaraRadera