- Thomas Jefferson
Påståendet gällde en meteorit som föll ner i Connecticut 1807. Även om "stjärnfall" var nog så välkända, så var de stenar som en del påstod hade ramlat ner något helt annat.
Jefferson var i hyfsat gott sällskap. Det var först nyligen som det astronomiska facket fått anledning att omvärdera sin inställning till meteoriter.
Reaktionen mot medeltida vidskepelse och gamla amsagor var fortfarande så stark att när en meteor föll, insisterade astronomerna på att den blåst dit, eller att de som sett den falla ljög. Även den franska vetenskapsakademin förlöjligade folktron, trots några tidiga studier som gjordes av fenomenet. Det var inte förrän 26 april 1803, då tusentals små meteoriter föll ner över staden L'Aigle, som astronomerna började att ta de fallande stenarna på allvar.
- Martin Gardner, förordet till Fads & Fallacies (1952, -57)
Och hur var det då med kratrar? Som det fina exemplaret utanför Flagstaff, Arizona? Vulkanism -- liksom de många kratrarna på månen. Kopplingen mellan kratrar och meteoritnedslag är en 1900-talsföreteelse.
Kulblixtar betraktades länge som orimliga, eller som flimmer för ögonen orsakade av starkt ljus. Nu har man lyckats skapa något som ser likadant ut i laboratoriemiljö.
SvaraRaderaSensemaker
Går klotblixtar att framställa, under kontrollerade förhållanden? Det var ett stort framsteg!
SvaraRaderaNoga räknat vet man inte om det är samma sak som de klotblixtar som uppstår i naturen fast det liknar dem.
SvaraRaderaSensemaker
Klotblixtar påstås kunna stutsa fram på marken, för att sedan explodera. Jag har också för mej, att dom kan göra runda hål i fönsterglas. Jag tänker mej att det är sådant, som kan avgöra om det verkligen är klotblixtar, som man har lyckats framställa. Naturligtvis måste man utgå från vittnesmål, som är källkritiskt trovärdiga. I varje fall får beskrivningarna inte vara motsägelsefulla, när det gäller fysikaliska egenskaper. Sådana faller på sin egen orimlighet.
SvaraRaderaJag kom att tänka på en annan sak. Om stenar som faller från himlen, betraktades som alltför osannolika, hur förklarade man då stjärnfall? Hade man ingen förklaring alls?
SvaraRadera