What he saw, in the thickening dusk, almost caused him to topple into the icy cavern. For the jagged surface of the ice blockade below was moving; and something black was breaking through. Salvatore's eyes widened [...]
- New York Times, 10 februari 1935
En vinterdag i New York. På East 123rd Street i Harlem, norra Manhattan, står några pojkar och skyfflar ner snöslask i en kloak. Salvatore Condulucci, 16 år, står närmast kloaken. Plötsligt skymtar han någonting egendomligt nere i mörkret...
Det visar sig vara en alligator! Man letar reda på en tvättlina, knyter en ögla och lyckas få den runt alligatorns hals. Så drar man med förenade krafter upp djuret. Alligatorn är slö av kylan och verkar inte må så särdeles, men hugger ändå efter den som kommer för nära. Pojkarna reagerar med att slå ihjäl djuret.
Alligatorn från kloaken visades sedan upp i en järnhandel där den naturligtvis fick enorm uppmärksamhet. Den var drygt två meter lång och vägde 56 kg (7½-8 feet, 125 pounds). På kvällen körde hälsovårdsnämnden iväg den till en förbränningsanläggning.
Så började en modern folksägen: Den om alligatorer, krokodiler eller vad man nu tänker sig i kloakerna i New York, London eller var vi än är. Den närmaste svenska motsvarigheten hittills verkar vara den om boaormar som dyker upp i toaletterna, som på sin tid var ganska populär i åtminstone Göteborg.
Folklorister som studerar sånt här bekymrar sig föga för verklighetsunderlaget. De intresserar sig för berättelsernas variationer, hur de sprids, vilka som berättar dem, och så vidare; saker som avslöjar hur folk tänker. Om det finns minsta korn av sanning någonstans (som här) eller är 100 % saga, tja, det har ju inte med historiens folkloristiska kvaliteer att göra.
För min egen del tycker jag ändå att det är fascinerande med skrönor som visar sig ha en förankring, av vilket slag som helst, i verkligheten. Att den verkliga episoden utvecklats till urbana fantasier om hela rovdjursstammar som lever och frodas strax under våra fötter är en annan sak.
Se även: Mystiska odjur livnär sig på rädsla, understreckaren i SvD, 2 januari 2005
Om en alligator verkligen hittades, i New Yorks kloaker 1935, hur hamnade den där? Någon som har någon vettig idé?
SvaraRadera@Lena. Vandringssägnen går ut på att alligatorerna i kloakerna är före detta husdjur, nedspolade levande när de blivit oönskade.
SvaraRaderaSensemaker
Temperaturen i avloppssystemen är ganska konstant över året, och definitivt alltför låg för att större kallblodiga reptiler skall kunna leva där. New York Times, hade ingen större faktakoll på den tiden.
SvaraRaderaInsinuerar Kurt att artikeln är osann? Jag tror på den. En fripassagerare ombord på något fartyg vore en förklaring.
SvaraRaderaAtt man hittar ett djur på en plats innebär inte att det finns en livskraftig koloni.
Apropå ingenting: För ett antal år sedan hittades en flera meter lång pytonorm (arten har undsluppt mig) liggandes död på en skogsväg i trakten av Alingsås, vilket väckte viss uppmärksamhet bland lokalbefolkningen. Dock utan några farhågor om att Risveden fått en livskraftig population av pytonormar.Omhändertogs också av hälsovårdsmyndigheterna...
SvaraRadera