Ekspertene hadde endelig konkludert med at balsaflåter absorberer vann og derfor bare kunne brukes langs kysten i hjemlige strøk, der de kunne tas opp på strendene med jevne mellomrom for å tørke i solen. På grunn av den generelle skepsisen til tidlige navigasjonsmetoder i fortidens Sør-Amerika, var det enighet om at før de europeiske skipene kom på banen kunne Polynesia av praktiske årsaker bare nås fra Asia. Denne generelt aksepterte teorien sto i kontrast til emigrasjonsteorien for Stillehavet som Thor Heyerdahl hadde prøvd å få gehør for i en årrekke.- Knut Haugland beskriver bakgrunden till Kon-Tiki-expeditionen, Kon-Tiki-museet
1947 var forskarna någorlunda eniga om att Polynesien nog befolkats från väster, från Asien. Heyerdahl trodde att Polynesien befolkats från öster, från Sydamerika. Ett argument som talade mot Sydamerika var att den långa sjöresan inte lät sig göras med dåtidens fartyg. Detta satte sig Heyerdahl att motbevisa, vilket han lyckades med.
Vad han därmed inte gjorde, var att bevisa att han hade rätt. Det fanns andra argument för och emot båda teorierna. Idag har gentekniken gett "den asiatiska skolan" rätt.
Jag vet inte hur detta uppfattas bland de många som sett filmerna, såväl dokumentären från 1950 som spelfilmen från 2012. Flotten kom fram, alltså hade Heyerdahl rätt - är det så man ser det? Så är, hur som helst, inte fallet.
This expedition which has made notable contributions to the study of the Pacific Ocean and its natural history, was an important and worth-while enterprise. It is the more to be regretted that the popularisation of it's adventurous and romantic side has given wide currency to a mistaken view of trans-Pacific migration.- C. A. Burland, "The Kontiki Expedition: A Retrospective Note", Boletín Bibliográfico de Antropolgía Americana, december 1950
Heyerdahl var en underdog resten av livet. Hans stora tema var så kallad diffusionism. Det är idén att en given civilisation, kultur, uppfinning etc. uppstått på ett ställe för att sedan sprida sig (snarare än att uppstå på olika ställen oberoende av varandra). Ta till exempel pyramider: De finns i Egypten och i mellanamerika. Ergo, de har kommit från det ena stället till det andra. För att bevisa att sådana kontakter funnits i forntiden, seglade Heyerdahl över med Ra - och sedan en gång till med Ra II. Vilket var hejdundrande häftiga äventyr som även inbegrep värdefull forskning - men att visa att sådana resor var möjliga är något helt annat än att bevisa att de faktiskt gjorts en gång i tiden.
Längre fram skulle han utveckla än grövre pseudovetenskap, som när han spårade Oden till Svarta havet - lite mer om detta i bloggposten Våra rötter österut men framför allt i Anne Stalsbergs artikel Yttrandefrihet och förment vetenskap - ett dilemma? i Folkvett 3/2005.
Min pappa har kallat Thor Heyerdahl, för "en glad amatör". Kanske har han tagits på för stort allvar?
SvaraRaderaVi européer var teknologiskt kapabla att pallra oss över Atlanten långt innan vi faktiskt gjorde det. Mig veterligen finns det inget dokumenterat exempel på att någon, någonsin faktiskt gett sig ut på oceanen i hopp om att hitta något intressant på vinst och förlust. (Fast det kanske är så koloniseringen av Polynesien måste ha gott till. Detta är dock inte dokumenterat.) Kolombus hade, som bekant, felaktigt räknat ut att Indien skulle ligga där.
SvaraRaderaHeyerdals teori är så helknas att jag saknar ord. Hans förklaring till att det finns pyramider i syd- och mellanamerika (väldigt olika sådana använda för olika syften och byggda vid olika tider) är alltså att egyptierna, som var så landkrabbiga att de knappt pallrade sig över till andra sidan Medelhavet, korsat Atlanten på en ombyggd flodbåt. Där lämnade de inga spår efter sig förutom att de lärde ut pyramidbyggande. Detta var då ett föråldrat sätt att begrava folk bland Egypten även om det hände att det fortfatande anvädes. Mesoamerikanerna lärde sig inget annat (trots att egyptierna hade andra högst användbara saker att lära ut, metallbearbetning till exempel) och gjorde mycket annorlunda pyramider (som mer liknar ziggurater) för helt andra ändamål. Därefter åkte egyptierna hem och gjorde aldrig någon som helst längre resa eller dokumenterade upptäcksresan på något sätt som bevarats.
För h-e det är ju som om svenskarna av idag skulle bygga en marsraket (vi har teknologin för detta), besöka marsianer, lära dem att bygga vikingagravar som marsianerna gör på ett mycket annorlunda sätt och använder som marknadsplats eller något annat som inte har med gravar att göra. Vi lär dem inte något annat trots att de är på stenåldersnivå. Därefter åker vi hem och både vi och marsianerna glömmer att vi någonsin setts.
Sensemaker
Jag tycker Thor Heyerdals teorier är trevligare än de vetenskapliga paradigmen. Låt oss folkomrösta om saken i god demokratisk ordning! [trollvarning]
SvaraRaderaJag är inte dummare än att jag begriper att westobothnian är ironisk men jag vill ändå påpeka att jag tror inte det historiska förflutna (eller verkligheten i någon annan form) bryr sig så värst mycket om vad vi tycker.
SvaraRaderaSensemaker
Det är inte bara genetiken, som pekar på ett ursprung i Asien. Det gör även lingvistiken, liksom arkeologiska belägg. Polynesiernas språk är släkt med språken, i stora delar av Sydostasien. Dom äldsta resterna av polynesisk kultur, finns på öar utanför kusten, av dagens Papua Nya Guinea. Dom har ingen större likhet med kulturen, i den tidens Sydamerika. Däremot har den likheter i stilar, med den samtida i Sydostasien. Den går i sin tur att spåra till Taiwan, och angränsande delar av Kinas kust. Systematiska likheter i språk, stöder det ursprunget i alla högsta grad.
SvaraRaderaJag tycker att Thor Heyerdahls idéer, är väldigt naiva eller ogenomtänkta. Han verkar inte ha övervägt vilka andra saker, som egyptierna skulle ha lärt indianerna också. Civilisationerna i Gamla Världen, låg flera tusen år före, i teknologisk utveckling. Klart att dom skulle ha lärt dom mer, om dom verkligen varit där!
Dom gamla egyptierna hade fartyg av trä, på 1400-talet före Kristus. Däremot hade dom inte spikar, eftersom metall var för dyrt. I stället hölls fartygen ihop av rep, och eventuellt träplugg. Ett sådant fartyg har hittats nedmonterat, i den egyptiska ökensanden. (Jag tror det var på Gizaplatån.) Före den egyptiska revolutionens utbrott, byggdes en kopia av det. Dom gamla egyptierna byggde sina fartyg, av libanesisk ceder. Det fick man inte tag på, så man använde douglasgran. Det har ungefär samma hårdhet och täthet, så resultatet är ungefär desamma. Verktygen som användes vid skeppsbygget, var också av järn i stället för koppar. Däremot var repen av papyrus, och seglen av grovt linne. Det rekonstruerade fartyget visade sej kunna användas, för att segla på öppet hav. Däremot tvivlar jag starkt på, att egyptierna korsade Medelhavet ens. Jag tror dom bara seglade längs med kusten, så långt dom hade ekomomisk nytta av. Frågan är om dom ens nådde Adenviken, på någon av sina handelsresor. Någon annan som vet?
Till Sensemaker:
SvaraRaderaHur förklara du upptäckten av öar, långt ute i oceanerna? En del kan säkert ha upptäckts av folk, som hade tänkt segla någon annanstans. Men det kan inte förklara alla fall. Hur tror du Island upptäcktes? Någon måste ju ha varit där först, och sedan berättat för andra om ön.
När spanjorerna kom till Kanarieöarna, var dom redan befolkade av berberfolk. Hur kom deras förfäder på tanken, att dom kunde flytta dit? Varför kom spanjorerna förresten dit? Hur tror du Azorerna upptäcktes, eller Kap-Verdeöarna? Dom två ögrupperna var obebodda, när européerna upptäckte dom. Däremot var Karibien redan bebott, när Columbus' fartyg kom dit. Tror du man kan se ön Grenada, från Sydamerikas fastland? Kan man se alla öar från varandra, och därmed veta att dom finns? Som jämförelse kan nämnas, att Öresundsbron nätt och jämnt syns från Ven. Jag var på Ven sommaren 2008, så jag har sett det själv.
Jag tror människans spridning över världen, främst drivits av nyfikenhet och rastlöshet. Dom personer som tog täten, hade inte sällan ADHD. Viljan att få ett bättre liv, är också en viktig drivkraft. Det här gäller förstås människor, som kommer från ”primitiva” kulturer. När vi kommit så långt som till en civilisation, uppstår nya hinder för upptäcktsfärder. Vem är beredd att betala, till exempel? Columbus lyckades först på tredje försöket, att hitta en finansiär. Att få tag i tre fartygsbesättningar, visade sej också vara svårt. Jag har för mej att en hel del sjömän, var strafffångar som erbjöds frihet, mot att dom följde med Columbus. Annars kanske det inte hade gått, att få tag på tillräckligt med folk.
@Sensemaker
SvaraRaderaMin otydliga poäng var att den uppfattning om verkligheten vi har påverkar hur samhället agerar. Det gäller naturligtvis även hur vi ser på historien, och ibland hur enbart vissa av oss tolkar den. Oavsett vad som hänt eller inte.
Ett exempel i det lilla är hur föränderligt historieämnet tolkas och presenteras för betraktaren. I det stora hur det omformuleras och utnyttjas utifrån politiska behov.
Så jag menar att ur vissa perspektiv man tala om ett föränderligt förflutet.
"Någon måste ju ha varit där först, och sedan berättat för andra om ön."
SvaraRaderaJa i några fall är nog någon sorts medveten upptäcksfärd rimligaste förklaringen, som jag nämnde som polynesien, annars finns det ganska många sätt man kan inse att det finns land i en viss riktning utan att någon människa faktiskt berättar om det. Vulkanutbrott kan ses rätt långt, fåglar kan komma flygande, det finns djur som kan simma rätt långt. Trä kan flyta rätt långt. Kolumbus trodde sig ha kunnat räkna ut att att Indien gick att nås från väster. Sedan kan människor upptäcka saker av en slump. På grund av vindförhållanden kan det vara praktiskt att segla sydväst och sedan sydost istället för rakt söderut. Vindar kan föra sjöfolk långt i oönskad riktning och skapa ofrivillga upptäcksfärder. Människor kan ha letat efter något som skall finnas på en viss plats enligt felaktiga legender och sedan hitta något helt annat. Européernas letande efter Eldorado och prästen Johannes är kanske de mest kända exemplen.
Sensemaker
Jag tror att Australien upptäcktes tack vare, att man såg rök från gräsbränder. Polynesierna använde så väl moln som fåglar, för att hitta nya öar. Molnen formar sej på ett särskilt sätt, runt små öar långt ute i haven. I alla fall gäller det, på tropiska och subtropiska beddgrader. Vissa typer av sjöfåglar sover på land. Dom flyger ut i havet på morgonen, och tillbaka till ön på kvällen. Vilka djur tänker du på, "som kan simma rätt långt"? Dom enda jag kommer på är havssköldpaddor. Fast jag vet inte om dom är så bra indikation, på att det finns land åt ett visst håll.
SvaraRaderaAntalet öar som upptäckts av misstag, kan ha underskattats av mej. På 1800-talet var det en japansk fiskare, som fördes bort av en storm, och hamnade i Kalifornien. Mem jag tvivlar på att han någonsin kommit hem, utan hjälp från amerikaner. Den möjligheten skulle inte finnas, om landmassan tidigare var obebodd. Har du några exempel på landmassor, som upptäckts av folk på väg någon annanstans? Jag kan bara komma på Brasilien.
Ska vi strunta i westrobothnian? För mej låter personen som sanningsrelativist. Fast jag kanske tar hen på för stort allvar?
@Lena Synnerholm
SvaraRaderaJag har inget intresse av att diskutera sanningsrelativism.
Historia är dels vad som hänt, dels vår syn på det. Det ena är givetvis oföränderligt, det andra givetvis föränderligt. Med tanke på hur mäkrvärdigt stark postmodernismen fortfarande är inom historiefacket så är det förklarligt om folk hajar till när de tycker sig se antydningar om det.
SvaraRaderaFinns det något som är ännu dummare än Heyerdahls knasteorier så är det väl postmodernism av typen "verkligenheten är bara en produkt av vår tro" eller "språket är bara ett självrefererande spel"-týp. Kollektiv solipsism för idioter är vad jag skulle kalla det. Man måste tänka efter kanske så mycket som en halv minut för att inse hur knas Heyerdahls teorier är. Att språket inte bara är ett självrefererande system utan i högsta grad refererar till verkligheten inser man så snart man ber om något och får det man ber om. Att verkligheten inte påverkas av vad vi tror om den vet väl varenda människa som råkat slå fel nummer.
SvaraRaderaJag tror nu inte att detta knas är vad westrobothnian förespråkar men jag vill göra min ståndpunkt klar.
Sensemaker
För mej är historia sökandet, efter den objektiva sanningen om det förflutna. Jag föreslog det som definition, för en historiker jag känner. Han tyckte det var en bra början... :-)
SvaraRadera