Hundarna har använts i räddningsaktioner, men aldrig med en kagge runt halsen – den skulle ju bara vara ivägen. Om munkarna haft med sig något stärkande och värmande så är det en annan sak. Uppfattningen om den obligatoriska kaggen kommer kanske från denna tavla:
Sir Henry Edwin Landseer, Alpine Mastiffs Reanimating a Distressed Traveller (1820)
Nu är mastiffer och Sankt bernhard inte samma sak men nästan; Sankt bernhard var på den tiden betydligt korthårigare och mindre; men här är frågan vad behållaren på vänster hund är, och varifrån Sir Henry fick den.
Som konjakskagge har den hur som helst satt sig så benhårt i det allmänna medvetandet att klostret fått sätta kaggar på fotograferings-hundarna. Hur ska man annars kunna se att det är rätt sort?
När blev långhåriga Sankt-Bernhardshundare vanligare, än korthåriga av samma ras.
SvaraRadera'Sankt bernhard var på den tiden betydligt korthårigare och mindre ...'
SvaraRaderaDet finns fortfarande korthåriga St Bernhard! Rasen har alltså två olika pälsvarianter. Den långhåriga är väl i dag mer känd.
http://www.skk.se/hundraser/sankt-bernhardshund-kortharig/
Som vikingarnas hornhjälmar ungefär...
SvaraRaderaJo, jag vet att dom finns idag! Jag undar bara vilken variant, som är den vanligaste, och i så fall när den blev det.
SvaraRaderaThe classic St. Bernard looked very different from the St. Bernard of today due to cross-breeding. Severe winters from 1816 to 1818 led to increased numbers of avalanches, killing many of the dogs used for breeding while they were performing rescues.[5][6] In an attempt to preserve the breed, the remaining St. Bernards were crossed with Newfoundlands brought from the Colony of Newfoundland in the 1850s, and so lost much of their use as rescue dogs in the snowy climate of the alps because the long fur they inherited would freeze and weigh them down.
SvaraRaderaVar har har du citerat det ifrån? (Engelskspråkiga Wikipedia, kanske?) Jag undrar också, vilken pälslängd som är vanligast idag. Jag var i Schweiz 1995. Då fick jag tag på ett vykort, som visar en korthårig Sankt-Bernardshund. Det vykortet har jag kvar, och det visar inget tecken på, att vara färglagt i efterhand. Sedan har vi Svenska Kennelklubben, som ytterliggare källa. Därför är det ganska tydligt för mej, att det finns korthåriga Sankt-Bernardshundar idag. Därför undrar jag om kort eller lång päls, är vanligast idag. Beskrivningen från Svenska Kennelklubben, ger inget svar på det.
SvaraRadera