Lättare och svårare ord

Etymologier går inte att gissa. Ofta går det inte ens att ana svårighetsgraden innan man försökt.

Här är ett lätt ord: jamare. Det är sedan 1800-talet den familjära formen för Jamajka, dvs. Jamaica-rom.

Här är ett som, åtminstone vad jag funnit, visat sig svårare: bladig. När började man använda det? Var? Hur? Är det knarkslang, där bladen skulle vara cannabis el.dyl.? Bara på förslag. Jag vet verkligen inte.

Ett lättare: ågren. Ett anagram för "ånger" och synonymt med bakfylla (snarare än den ångest SAOL definierar med), belagt sedan 1920-talet. En rad personer med namnet har naturligtvis utpekats som ursprunget; det är förklaringsmyter som tillkommit i efterhand.

Ett svårare: betongkeps. Det är klart att första belägget i skrift finns någonstans, men var? Talat språk är vackert så, men det är belägg man behöver. Där lärda glosor ofta uppstår i skrift är det tvärtom med folkliga, som dessutom ofta undviker att skrivas ner i det längsta - och ju mer avslappnade, desto värre.