Stefan Gurt gav nyligen ut boken Så dödar vi en människa. Den handlar om hur det gick med hans pappa sedan han hamnat på hem: "På kort tid förvandlades han från en rundmagad och lätt förvirrad äldre herre, som kunde föra timslånga samtal om allt från litteratur till fotboll, till en skelettmager åldring som somnade mitt under lunchen och inte brydde sig om någonting."
Stefan hade för sig att pappan bott på ett hem som drevs av Carema. Detta nämns i förbigående i boken. Detta visade sig vara fel. Stefan hade tydligen tänkt på något Carema-hem som hans mamma bott på. Se även Stefan Gurt: Rättelse (15 mars 2012).
Nu var detta inte en avgörande detalj: boken är inte en uppgörelse med den vinstdrivande åldringsvården, utan åldringsvården och synen på äldre i Sverige över huvud taget. Men med tanke på den debatt som förts om just Carema är det inte svårt att förstå att få som intresserade sig för ämnet tog till sig detta. Och när det visade sig vara fel, är det grundläggande PR att ta det som utgångspunkt för en motattack: felet är ingalunda en obetydlighet i förbifarten, utan typiskt för det illasinnade drev som uppbådats mot dem.
Carema Care har förekommit mycket i media under hösten och vintern 2011/2012 och i de fall där vi felat ska vi, och har vi tagit åt oss. Vi arbetar stenhårt med kvaliteten i äldreomsorgen och att genomdriva ett förändringsarbete som når ut till alla verksamheter i organisationen. Samtidigt har mycket som rapporterats om oss också varit felaktigt eller missriktat. Just denna nyhet om Stefan Gurts pappa är ett sådant exempel, säger Kerstin Stålskog, affärsområdeschef äldreomsorg entreprenad, Carema Care.
- Carema Care: Stefan Gurts pappa bodde inte på ett Carema-boende, 14 mars 2012
Undrar just vad Stefan menar med ”på kort tid”. Viktminskning i fettvävnad räknat, kan inte gå hur fort som helst. Det finns faktiskt en medicinsk gräns, även om jag inte kommer ihåg den. Någon annan som vet? Kvällstidningar och liknande räknas inte.
SvaraRaderaAtt gamla människor svälter till döds är tydligen inte ovanligt. Det förekommer på alla typer av boenden och kan egentligen bara åtgärdas med tvångsmatning eller högre personaltäthet (truga i maten). Dementa blir närmast regelmässigt mer förvirrade när man flyttar på dem. Även depressioner förekommer - vilket skulle kunna förklara matvägran.
SvaraRaderaSen är det min egen övertygelse att det av etiska skäl är tveksamt med vinstdrivande vård och omsorg.
Carema är nog varken bättre eller sämre än andra vårdgivare. Problemen när man skall effektivisera en sådan här bransch är ju insynen över vad som sker är minimal. Om de privata aktörerna sänker kostnaden, så tvingas ju även de kommunala hemmen också sänka kostnaden.
SvaraRaderaVadå, “måste sänka kostnaden”? Konkurrensen på området åldringsvård, fungerar i stort sett inte! Carema Care ägs av ett annat bolag, var främsta syfte är, att tjäna snabba pengar. Det fungerar inte inte ihop med, att verksamheten betalas av skattepengar. I alla fall inte utan, att kvaliteten på vården försämras. Vissa Caremaboenden är skräckexempel, på vinstdriven sjukvård. Så går det när dom nya ägarna, främst satsar på kortsiktig vinst!
SvaraRaderaDet låter ju lite intressant med tanke på att det - vad jag upplevt det senaste året - inte alltid är så värst lätt att få plats på ett hem. Får man tag på en så kan det ju vara så att det absolut behövs. Till exempel så fick min farfar en plats i höstas, och han är värre däran nu än han var då men det följer egentligen bara den tidigare utvecklingen.
SvaraRaderaLena: Det finns i och för sig inte så mycket belägg för att riskkapitalbolag skulle vara mer kortsikiga i sina investeringar än andra bolag. Snarare tvärtom.
Min poäng är att verksamhet, betalningssätt och ägandeformer, inte alls funkade ihop. Något som privatiseringsförepråkarna, inte hade tänkt på.
SvaraRadera