Omslag

Bokomslag är knepiga. När boken blir utgiven är det omslaget man ser, först och mest; omslaget är boken. Åtminstone i dess fysiska form. Läsaren kan sedan ha och få allehanda associationer, om några alls, till innehållet, som inte behöver ha med omslaget att göra, men det går liksom inte att komma förbi det när man ska läsa boken.

Det knepigaste för författaren är att omslaget tillkommer sent i processen. När man skriver en bok har man i typfallet ingen aning om hur det kommer att se ut. Undantag skulle kunna vara de vars omslag följer ett fastslaget formulär, som när undertecknad efter Faktoider gav ut Fler faktoider, där den enda frågan var vilken färg vi skulle köra på.

För Hitler-boken satte jag därför tidigt ihop ett eget omslag. Inte för att jag förväntade mig att det skulle antas (vilket var lika bra!) men som något att arbeta med, en bild att ha i huvudet. Så här såg det ut. (Klicka för större version.)



Som många av er redan vet är det en modell av den obeskrivliga Volkshalle som skulle utgöra Germanias, "ny-Berlins", centrum i flera bemärkelser. Jag tog mig för att mäta skulpturen till vänster (en Arno Breker, förmodar jag) och fann att den skulle vara 14 meter, eller ungefär dubbelt så hög som Götaplatsens Poseidon. Ser ni de vita streptokockerna mellan pelarna? Det är människor. Örnen är en Reichsadler med högerställt huvud (i heraldiken kör man omvända riktningar). Titelns fraktur är en blinkning åt de som vet att sådana typsnitt inte alls är så nazi-anstuckna som många fått för sig, något som naturligtvis skulle gått 99 läsare av 100 förbi.

Ett arbetsexemplar, helt enkelt. Som sådant fungerade det helt OK.



Här är en annan idé. Volkshalle gillar jag eftersom den förkroppsligar myterna i så hög grad; inbillningar och förväntningar, men även som en bild av den storslagna framtid som drev riket i så hög grad. Vi använde också denna bild som illustration i boken. Ser ni jätteskulpturerna, fem pixlar höga? (Just nu funderar jag på om man i denna bild lagt en ljuskälla på byggnaden ovan ljusinsläppet.) Och så en svag Schwarze Sonne i bakgrunden.

Säljande? Tja. Kanske det? Vad vet jag. Men sånt finns det andra som kan bättre.



Här ett mycket fritt förslag ur omslagsarbetets brainstorming. Jag gillar det på så sätt att en rätt liten andel av de tilltänkta köparna skulle fatta grejen över huvud taget - det som är ett minus för säljarna på förlaget är ett plus för mig. Vi ska nog inte byta jobb.



I februari fick jag ta del av Håkan Liljemärkers förslag till omslag. Det var, som synes, helt annorlunda än de banor jag funderat i. Jag insåg också genast att han var på helt rätt spår. Ska man sätta in ännu en volym i Hitlerhyllan så får den gärna sticka ut, och det gör den inte med svartvita fotografier. Att hakkorset är "rakt" gillar jag, även eftersom det ger mig tillfälle att berätta att det förvisso användes även på det sättet. Fullt korrekt, och inte lika uppenbart publikknipande som de obligatoriska säljande vinklade svart-på-vitt-på-rött-kors som stämplas in på böcker och tidningar.

Notera att formgivaren satt en Reichsadler på omslaget. Förlaget ville gärna ha en örn vänd utåt (heraldiskt vänster). Jag förklarade att det gick utmärkt, då blev det nämligen en så kallad Parteiadler som symboliserade partiet snarare än riket. Varefter hela omslaget vändes, inklusive svastikan... Eftersom jag samlar på fel o.dyl. tyckte jag att det var hur intressant som helst. Felet korrigerades naturligtvis, men inte innan omslaget med sauvastika spridits - det förekommer fortfarande ymnigt på nätet. (Pröva att bildgoogla.)

En detalj jag såg direkt var att titeln givetvis skulle sättas i vitt. Jag photoshoppade till detta och skickade till förlaget. Och då är vi framme; så fick det bli.



Forum Bokförlag: Peter Olausson, Tredje rikets myter (2011)