Högermannen och kvinnorna

Ha högerns män svårare att förlika sig med kvinnornas politiska frigörelse än andra partiers män?

Denna fråga tror jag många högerkvinnor utan tvekan kunna besvara jakande. Högerns män ha nämligen i de flesta fall mycket svårt att sätta sig in i att deras kvinnor kunna uträtta något i politiken, och det är dem oftast motbjudande, att kvinnorna kunna bli offentliga personer, som uppträda och hålla föredrag och deltaga i diskussioner. Kanske beror detta på, att de hålla så hårdt fast vid allt bestående, att de ej kunna tänka sig kvinnan - idealet för deras kärlek och hängifvenhet, vare sig hon är deras mor, maka eller fästmö - stå som agitator och hätsk försvarare af något hon anser rätt inom sitt parti. De mena kanske, att hon i en sådan situation mister sin kvinnlighet, något af det ideal de uppställt vis-à-vis henne.

- Doktorinnan Märtha Brydolf, "en av högerkvinnorörelsens pionjärer och en av dess mest aktiva", skriver i tidningen Medborgaren, nr 10 1922


DN: Ni har förändrats väldigt mycket. Men nu sa du att ni var med och genomförde rösträtten och det är helt fel.

Sofia Arkelsten (M): [Tystnad]

- "Arkelsten förfalskar historien", DN 24 oktober 2011