Korrespondens med en tankeläsare

Under en tid korresponderade jag med en person i ämnet medialitet och tankeläsning. Upprinnelsen var att jag i den populärvetenskapliga tidningen Vetenskap & Historia dömde ut djurprat som en sorts telepati.

Tankeläsaren i grönt, jag i svart.



Hej !

När jag ser på Din hemsida "faktoider" är det ju ingen tvekan om att Du har åstadkommit mycket. Men frågan är vilket värde det kan vara i det av de skrivningarna som kan vara vettigt.

Jag tänker på det som stod att läsa på sidan 64 i nr 2 av Vetenskap och Historia.

Där skriver Du bl a att "det finns ingen som lyckats utöva telepati med människor eller djur." Jag har själv erfarenheter av att det förekommer. Jag har erfarenhet av annat övernaturligt också.

Bara det avslöjar Dig själv som den humbug Du själv skriver om. Att Du låtsas Dig kunnig på områden som Du inte behärskar. Det Du skriver om utomjordingar är givetvis vettigt och jag håller med om att det verkar tokigt med placebo. Senare års forskning har dock visat att människan gärna låter sig luras av ofarliga preparat till att själv tillverka det som kroppen behöver. Men de uppgifterna har Du väl missat i allt Ditt sökande efter annan humbug.


Hej hej -- att folk påstår sig kunna utöva exempelvis telepati känner jag naturligtvis till, däremot inget fall där man lyckats belägga en faktisk förmåga. Ifall du menar allvar så kan jag varmt rekommendera VoF:s testkommitté "för undersökning av påstått paranormala förmågor", test@vof.se:

http://www.vof.se/visa-testkommitte

Om det konstateras att det är en faktisk förmåga så väntar 100 000 kr:
http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&view=article&id=27&Itemid=49

Och här 1 000 000 dollar:
http://www.randi.org/site/index.php/1m-challenge.html


Nu berömmer jag Dig för att Du svarade på mitt brev om telepati od. Jag hade faktiskt inte trott att Du med Dina egenskaper skulle svara över huvud taget.

Det är ju bra att Du rekommenderar olika testforum, men jag skrev faktiskt till Dig för att Du skulle ha en chans att utöka Din livssyn och det närliggande.

Men uppenbart är Du inte intresserad av sådant som verkligen har hänt, för det skulle ju kunna störa Dina etablerade inställningar.

Till tidningen Vetenskap och Historia gjorde jag ett inlägg (eller fråga om man så vill) angående det som Du i nr 2 på sid 64 skrev om att tala med de döda.

Hade det varit för några år sedan, hade jag helt hållit med Dig. För när så lite kan förstöra en människa så att det blir som en levande död som det inte går att få någon kontakt med, hur skall man väl då få kontakt med en riktigt död?

Men sedan jag de senaste åren sett de medierna som programmet "DET OKÄNDA" visar i TV4Plus, har jag måst ändra uppfattning. Hur kan de berätta så mycket detaljer om de människor som levat där i trakterna och om vad de råkat ut för, när man först vid efterkontroll i kyrkböcker och liknande fått det bekräftat. Då kan det ju inte vara tankeläsning eller telepati (som Du ändå inte tror på) från efterlevande som har dem i minnet.

Skulle Du ha mod att ställa upp i det nämnda programmet med det medium som heter Terry och som är en fantastisk upplevelse? I utlandet finns ju vissa personer i Din stil som ställer upp för avslöjande. Du vet säkert vilken gammal gubbe som jag tänker på.

Men har glömt hans namn. Han var mycket aktuell för en massa år sedan.

Det sändes ju också "mediala" program från USA där ett antal medier får tävla med varandra. I ett program förra året var det två av de medierna som fick komma till ett hotellrum där det fyrtio år tidigare hänt en tråkig sak. De kunde exakt beskriva vad som hade skett. Det tredje av de tävlande kunde endast delvis antyda händelserna.

Den personen som kände till vad som hade hänt fanns i en helt annan del av byggnaden och studerade och bedömde medierna via TV-förbindelse. Han kunde alltså inte påverka dem själsligt. Men, som sagt, det hade Du ju ändå inte väntat Dig.


Nu blev det lite komplicerat. Vad var det frågan gällde?

- Jag skrev att det inte finns någon som lyckats utöva telepati med människor eller med djur.
- Du sade att det finns det visst.
- Jag föreslog då några instanser som kan testa sådant och skilja intressanta äkta förmågor från ointressanta sammanträffanden, självbedrägeri eller bluff.
- Då svarade du att det inte var det saken gällde: poängen var att jag skulle få en chans att utöka min livssyn.

Det tog bara ett replikskifte innan frågan gick från att gälla förekomsten av tänkbart paranormala fenomen till min personliga frälsning, eller något ditåt. Kan vi ta det från början?

Om du verkligen var lika intresserad av verkligheten som du tycker att jag borde vara, så vore du väl den förste att ta reda på vad det egentligen rör sig om. Påstådda medier som framträder i Det Okända - Vendela Cederholm, Lena Ranehag, Jörgen Gustavsson och vilka de är - kör enkla shower med enkla trick som vem som helst kan lära sig. Däremot är det inte säkert att jag alltid kan genomskåda dem, lika lite som jag kan avgöra hur magikern satte ihop det sönderrivna kortet m.m. Men det är därför det finns instanser som gärna sätter ihop test, och till och med belönar de som klarar av dem. Hur kommer det sig att inget medium ännu klarat av ett sådant?


Tack för att Du ännu en gång tagit Dig tid att besvara mitt klagomål att Du nonchalant i tidningen Vetenskap och Historia påstått att telepati mellan människor inte finns. Jag klagade också på att Du var för självsäker på att man inte kunde komma i kontakt med "den andra sidan" när jag är övertygad om att de programmen "Det Okända", som Du i nu erhållet brev helt dömer ut, är korrekt. Om detta senare skriver jag ett separat brev.

Observera att jag inte håller på med Din personliga frälsning utan jag ville bara att Du skulle veta något, som all Din kunskap till trots, är främmande för Dig.

Jag börjar med telepati och motsvarande.

När jag var i 12-14-årsåldern bodde vi i ett jättelångt gammalt hus som mina förfäder hade haft vagnmakeri i för hundra år sedan. Mina föräldrar köpte det när de skulle gifta sig och ordnade bostadslägenheter i vagnmakeriutrymmena. Där bodde därefter min mormor och mostrarna.

Vid det nämnda tillfället kom en av mostrarnas väninna på besök. Samtalet kom då in på vad den ene morbrodern skulle få tag på för en kvinna. Han hade varit änkeman i något år och fick nu nytta av sitt intresse för det täcka könet. Ett par hade han redan hunnit avverka. Då sade Greta, som väninnan hette:"Vi frågar det runda bordet!"

Jag var med, liksom övriga boende i huset, för där var inga låsta dörrar emellan oss och Greta kände vi alla.

Ett grönaktigt bord, som visserligen snarare var åttakantigt än runt, plockades fram. Jag behöver inte beskriva vad som sedan skedde med text, glas och händer.

Så frågades vad Hjalmars tillkommande skulle heta. Glaset stannade efterhand på bokstäverna som gav namnet INGAR, alltså med ett R på slutet. Det måste ju vara fel, sade de närvarande, för så kan ju ingen heta. Men svaret blev precis detsamma vid förnyad "körning".

Ett år senare presenterade Hjalmar sin nya tillkommande. Hon hette INGAR.

De levde sedan ihop i femtio år.

Hur förklarar Du bort detta?

När jag var i 18-årsåldern var mostrarna gifta. Klara bodde i utkanten av staden och Ebba mera i centrum. Hon hade man och en dotter på ca fem år.

En dag fick Klara en så kraftig ingivelse att åka hem till Ebba, att hon var tvungen att omgående ta sig dit.

När hon kom in i det stora hyreshuset och gått upp för den första stentrappan låg den lilla flickan där med en söndertrasad arm. Hon hade haft något glasföremål med sig, fallit och blivit illa skadad. Mamman hade tydligen inte observerat att flickan gett sig utanför dörren.

Hur förklarar Din klarsynthet denna underlighet att Klara blev kallad till hjälp på ett sådant sätt?

När jag var i trettioårsåldern var min yrkesbana rejält påbörjad. Det var inom tung kemisk industri. Jag hade ofta anledning att cykla runt på området och pratade gärna med olika kategorier. Visserligen klagade mina kolleger och framhöll att arbetare skulle man inte prata med. Men jag körde min egen stil och det fortsatte jag med decennierna ut.

Särskilt bra tyckte jag de var att resonera med en man som ständigt stod utomhus och reparerade lastpallar.

Så blev han pensionerad och jag hade ingen aning om var han blev av. Och hade ingen anledning heller att fundera, eftersom den tiden var förbi för oss.

Tio år senare cyklade jag ned till stadens hamnområde för att beställa storgatsten till den villan vi höll på att bygga. På den färden kom jag helt plötsligt att tänka på just den mannen. Jag vet ingen som helst anledning till att jag skulle tänka på honom.

Men efter att ha cyklat vidare några kvarter, så vem dök upp på en cykel på andra sidan gatan, om inte just denne pallreparatören!

Vi fick en rejäl pratstund.

Även om det givetvis inte var medveten telepati, så tog jag det i alla fall som ett tecken på att våra hjärnvågor kan nå ganska långt ibland. Att vissa människor skulle kunna utveckla en telepatisk kontakt tror jag därför är möjligt.

Nu har jag gett Dig tre exempel på varför jag klandrar Ditt förnekande att det kan finnas verkliga händelser som kan klassificeras som telepati.

Nu blev detta brevet så långt att jag skriver ett nytt inom området typ DET OKÄNDA"


Du antyder förvåning att jag inte nappade på Ditt förslag att kontakta den gruppen som testar olika underligheter. Och framhåller att det ju dessutom är utlovat en belöning.

Då svarar jag att jag har observerat tillräckligt av denna sortens "professorer" för att bli imponerad. Har de fått för sig att misstro en sak, är deras bortförklaringar många gånger rent löjeväckande. Det påminner mig om en grupp riktiga professorer som jag var tillsammans med vid Lunds Universitet. Jag var handledare för en kille som skulle bli doktor i psykologi. En värre röra hade jag inte tidigare upplevt. Ingen lyssnade på den andre och många pratade i munnen på varandra.

Och någon belöning är jag inte i behov av. Däremot är jag i behov av att påtala saker när de blir för tokiga.

I brevet till mig skriver Du att om jag verkligen var lika intresserad av verkligheten som jag tycker att Du borde vara, så vore jag väl den förste som skulle ta reda på vad det egentligen rör sig om.

Medan Du skrev det brevet till mig, så hade jag faktiskt gjort det. Jag har skrivit om Dig till TV4 som ansvarar för de programmen. Eftersom de "civila" personer som får besök av programmakarna och så småningom även ett medium, är angivna med både adress och namn, så kan ju vem som helst ringa och fråga dem. Det är ett av skälen till att jag inte haft någon misstanke att det är fusk. Och i synnerhet som mycket av det mediet sagt, kan bevisas i gamla kyrkoböcker. Som alltså mediet inte hade haft tillgång till.

Att Du jämför dessa medier med magikerna som kan sätta ihop sönderrivna kort, visar att Du måste använda ytterligheter för Dina bortförklaringar. Nu har TV4 skrivit till mig att de är intresserade av att Du får visa Dig på styva linan och avslöja deras program. De har sänt mitt brev vidare till den firman som åstadkommer programmen.

Det var väl inte illa om Du fick rensa upp i vidskepelseljungeln.

Jag har varit mycket förvånad över att de religiösa samfunden inte ljublar över program som bekräftar att det finns något "efter detta". De har ju så många andra härliga beskrivningar på både himmel och helvete. Som de får folk att tro på.

Men de religiösa jag känner är förbjudna att se på sådana program. Det var väl nästan så bra att Du bara av det skälet skulle "bli frälst". Som Du uttryckte det.


> Eftersom de "civila" personer som får besök av programmakarna
> och så småningom även ett medium, är angivna med både adress
> och namn, så kan ju vem som helst ringa och fråga dem. Det är ett
> av skälen till att jag inte haft någon misstanke att det är fusk.

Här har du några exempel på hur det kan gå till:
http://www.vof.se/folkvett/20063terry-evans---mastare-i-cold-reading

> Nu har TV4 skrivit till mig att de är intresserade av att Du
> får visa Dig på styva linan och avslöja deras program. De
> har sänt mitt brev vidare till den firman som åstadkommer
> programmen.

Tack för påstötningen. Jag skulle bli förvånad om det blev någon respons eftersom det sannerligen inte är någon nyhet för TV 4, Nordisk Film, Caroline Giertz eller någon annan inblandad att det finns folk som vet vad de håller på med. (Under 2007 debatterade Giertz medier på VoF:s forum.) Men vi får se.


När Du har sådana ideal som Carl von Blixen förstår jag helt Din kunskap om vad som finns mera. Den mannen har jag observerat tidigare och hans vedervärdiga bortförklaringar har tydligt visat vad det är för en.

Det han skriver om Terry är helt missvisande. Så många program jag sett med Terry, så inte mjölkar han de han besöker. Snarare har jag förvånats över att han pratar ytterst lite med dem. Han får direktkontakt med andevärlden.

Hur kan han mjölka personerna på sådant som de inte vet utan som programpersonalen sedan får bekräftelse på i kyrkoböcker som Terry knappast kan ha läst. Han kan berätta om hädelser för kanske hundra år sedan och som visar sig vara riktiga.


Carl von Blixen är inget "ideal". Han gör en redogörelse som jag håller med om till fullo efter att ha sett programmet. Var gör han fel?

Om jag säger att du har en avliden kvinnlig släkting som börjar på A? Hajar du till? Om inte, B då? C, D..?

Om medier verkligen kunde tala med döda skulle de väl säga namnet direkt. Inte hålla på och fiska efter information, pröva sig fram, se reaktioner och återanvända material. Om medier verkligen kunde tala med döda skulle de inte vara beroende av betraktarens välvilja.

Jag bryr mig verkligen inte om ifall du förstår detta eller inte, men har du något argument mot det?

Han kan berätta om hädelser för kanske hundra år sedan och som visar sig vara riktiga.

Kan han prata med Hitler?

Eller någon annan historisk person som är intressant för fler än de närmast sörjande?

Eller för polisen. Ifall du hört att spanings-programmen varit framgångar så är det lögn. Om de varit det hade det varit fantastiskt. Nu är det ett sorgligt geschäft.


Om det är som Du skriver. är jag givetvis tacksam för att få kunskapen om det. Men då är det ju skam om programmen fortsätter att sändas. Jag har just skrivit till TV4 om det.

Har Du orkat läsa mitt långa brev om Telepati. Där är det ju jag själv som är delaktig och kanske svårt för Dig att förklara bort.


> Hur förklarar Du bort detta?

Den enklaste förklaringen är att vi minns meningsfulla, "lyckade" sammanträffanden men inte de övriga. Pröva att ställa hundra frågor till "anden i glaset" och se hur många som slår in.


DIN SKUGGBOXNING SLÅR ALLA REKORD!!!!!!!!


OK, men du har inget som helst minne av hur ofta metoden misslyckats? Eller som du tänkt på personer utan att de dykt upp, etc? Om du funderar på den saken så har du den enklaste förklaringen.

Jag säger inte att det är den faktiska (som du gör).


Det är tråkigt att Du inte fattar hur inskränkt Du är. Jag måtte väl veta att jag oftt tänker på personer utan att träffa dem. Men just den nämnde personen hade jag ju ingen anledning att tänka på. Du får skatta Din tur lycklig att Du inte behöver träffa mig fastän att jag tänker mycket på Dig.

Självfallet är jag helt övertygad om att de flesta "rundabordsfrågor och liknande" blir misslyckade. Men här var det ju ett alldeles speciellt namn som kom frm och dessutom två gånger. Och att det kom ett år i förväg.

Likaså fick min moster beskedet att omedelbart ge sig av till sin syster innan det hade hänt, den nämnda olyckan. Men sådana saker är Du och Dina gelikar bra på att bortse ifrån. Likaså är utan kommentar det jag skrev om de amerikanska programmen där även tvivlare måste erkänna mediers kompetens. Jag skrev exempel till Dig som Du givetvis nonchalerade.


Jag nonchalerar dem inte men jag har varken tid eller lust att gå igenom hur mycket material som helst. Mediernas tekniker är, som sagt, enkla och lätta att följa när man får se dem dokumenterade i sin helhet. När man ser dem i nerklippt skick, eller när man minns dem efteråt, så är det ju bara träffarna som räknas - vilket du själv konstaterat.

Här är ett gott exempel på hur kass "cold reading" kan te sig när den misslyckas, vilket även duktiga i gebitet som van Praagh kan råka ut för.

http://www.youtube.com/watch?v=t07UzTcApMI

Jag tror på verkligheten. Den är tillräckligt fantastisk utan luftslott.


En tid senare hörde han av sig igen:

Nu måste jag, om än motvilligt, konstatera att i varje fall ett av Dina påståenden är riktiga. Det gäller TV-programmet "Det okända".

Under åtminstone en månad nu har jag sänt flera brev till både TV4 och till progammakarna som gör programmen, att Du inte bara påstår att de sänder bluff utan också namnger i en tidskrift namnen på de bluffande aktörerna.

Eftersom de inte svarar, måste jag ta det som ett bevis för att Du har rätt.

Min princip är att erkänna om jag har fel och berömma, om jag kan, de som har rätt.

Därför berömmer jag nu Dig.


Jag fick även en kopia av det brev (pappers-) han skickat till Myndigheten för Radio och TV:

Betr: Anmälan av TV-programmet DET OKÄNDA i TV4plus.

Under många år har rubricerade program sänts i TV, den senaste perioden i TV4plus.

Vi har under nästan hela tiden varit uppskattande tittare och ansett att programmet är inte bara intressant utan också ger många människor tröst. Givetvis har vi trott att det som visades också var helt korrekt och sanningsenligt.

Så kom för någon månad sedan en av de populärvetenskapliga tidskrifterna som jag prenumererar på. Den heter Vetenskap & Historia. Skribenten Peter Olausson har där varje månad två uppslag där han redogör för myters sanningshalt respektive program och personer som bluffar oss. När han fördömde program liknande Det Okända, blev jag sur på honom. Vi hade ett tag en intensiv brevväxling där han vidhöll sina åsikter.

Min önskan var att han skulle ställa upp i det programmet och få bekräftelse på att det inte var bluff. Om det skrev han till mig att det är ingen risk att de kontaktar honom, för de vet själva att det är ett bluffprogram.

Under tiden skrev jag flera brev till både TV4 och programframställaren. Det enda svar jag fick var från TV4 att de sänt mina brev vidare till programföretaget. Men inte ens de brev jag skrev direkt till programföretaget blev besvarade.

I nästa nummer av den nämnda tidskriften, nr 4 på sid 63, skrev han i klartext ut namnen på de bluffande medierna. Även det påtalade jag direkt för programmakarna men utan reaktion.

Således måste jag konstatera att det nämna programmet missleder människorna i tron på något väsentligt. Genom bluffande medarbetare (medier) framhåller de att verkligheten är en annan än den är. Ingen vet hur det är, men då skall man ej heller ha rätt att påstå något felaktigt.

Om det verkligen varit substans i programmet, hade de ställt upp på min uppmaning att låta en officiell kritiker konstatera det.

Med hälsningar.

---

(Visserligen får jag snart reda på sanningen, är 88 år. Men jag förväntar mig inte ha någon chans att komma tillbaka och tala om den.)

Jag har givetvis skrivit till Peter Olausson och bett om ursäkt för att jag beskyllt honom som en bluffmakare. Hans påståenden är uppenbart riktiga.