Men dessa får ni inte äta, fast de idisslar eller har tudelade klövar: kamelen, haren och klippgrävlingen, ty de idisslar men har inga klövar, de skall vara orena för er
- 5 Mosebok 14:7
Nu idisslar visserligen inte haren. Felet hade varit obetydligt i många sammanhang, desto värre i zoologiska böcker. (Det som står i källan är "tuggar gerah", som jag nu vet vad det heter på hebreiska men inte på svenska: den halvsmälta föda idisslare tuggar om.)
Men vad ska man säga när det återfinns i Bibeln? Fel i Guds ord är ju, per definition, en omöjlighet. Vad gör man då? Sätter ihop bortförklaringar såklart. (Det första man tänker på är feltolkningar & felöversättningar. Eftersom jag inte sett något sådant från bibeltroget håll så verkar den lösningen inte aktuell.)
Jämför kreationisten nedan som tar upp "problemet" rätt utförligt. Jag blev särskilt glad av hans hänvisning till Strindbergs En Blå Bok. Den är knasigare än Bibeln och Renard i kvadrat, men mycket roligare.
Krister Renard: Haren - en idisslare?
Strongs konkordans: H1625 - gerah
August Strindberg: En Blå Bok
Bibeln kan inte ha varit avsedd, att tas bokstavligt. Ändå finns det folk som på fullt allvar tror, att som står i den är bokstavligen sant. Undrar hur gammal den idén är? Vissa vill göra den urgammal. Men jag tvivlar starkt på att det fanns bokstavstro, före renässansen ungefär. Någon som känner till dom äldsta beläggen, för bokstavstro på Bibeln? Det vore intressant att veta.
SvaraRadera@Lena Synnerholm
SvaraRaderaJag tror Du är på tok för rationell. Bibeln skrevs nog verkligen för att tas som Guds Enda Sanna Ord nedtecknat av profeter och präster. Bokstavligt och på blodigt allvar - annars hade texterna kanske inte så mycket mening som religiösa skrifter och i synnerhet som lagtexter. Att de inte går att följa idag, eller för 1000 år sedan eller kanske inte ens när de var nya är en annan sak.
Men om jag nu ska leka guds advokat så tycker jag allt att Renard gör en rimlig invändning när han påpekar att det inte är nutida biologiska facktermer vi har att göra med här. Därför blir jag dock besviken på att varken han eller du tar upp vad det ursprungliga hebreiska ordet egentligen har för betydelse. Om det t.ex. betyder "tuggar-ständigt" eller "sväljer-två-gånger" är det ju inget faktafel över huvud taget. Själv har jag tyvärr inte kompetens att avgöra den frågan.
SvaraRaderaBra poäng Alatius, jag kompletterade.
SvaraRadera1) Du kan vara säker på att om Renard & co hade kunnat skylla på en feltolkning så hade de gjort det.
2) Ibland är Bibeln Guds eviga ord, ibland går det utmärkt att töja och tolka. Det intressanta fenomenet är egentligen de som lyckas hålla dessa två idéer i huvudet samtidigt.
En viss grad av rationellt tänkande, finns hos nästan alla människor. Jag tänker på dom motsägelser och lösa trådar, som Bibeln trots allt innehåller. Hade författarna vetat att deras text, en dag skulle tas bokstavligt, skulle dom ha tagit bort dom mest uppenbara. En religiös text behöver inte vara sann, bokstavligen och i varje detalj. Den kan vara användbar ändå.
SvaraRaderaAlla människor tolkar, fast en del vet inte om det. Jag tror det ursprungliga hebreiska ordet, betyder ”kasta upp och tugga igen”. Tyvärr har jag inte lyckats hitta det ställe, där jag ursprungligen läste det. Någon som kan bekräfta?
Ej heller klippgrävlingen idisslar. Dom var inga vidare zoologer, dom som skrev bibeln.
SvaraRaderaTyngre vägande invändningar mot Bibeln har jag verkligen hört - och själv haft. Det vore ju helt bisarrt att anklaga Torahn för faktafel för att den t.ex. kallar fladdermusen för en "fågel" (det är ju en ren definitionsfråga ju - andra kunde skratta åt oss för att vi kallar strutsen en fågel; den kan ju inte flyga!). Precis samma invändning gäller begreppet "idisslare" - räknas haren och klippgrävlingen som idisslare så får vi helt enkelt en bild av vad det ord som översatts "idisslare" (tugga "gerah") hade för innebörd på den här tiden.
SvaraRaderaFörvisso finns det tyngre invändningar.
SvaraRadera