I sin motivering av Millikans pris nämner akademien även hans undersökningar av den fotoelektriska effekten. Utan att gå in på detaljer vill jag bara nämna att om hans forskningar gett ett annat resultat så skulle Einsteins lag ha varit värdelös, och Bohrs teori utan stöd. Efter Millikans resultat fick båda varsitt nobelpris i fysik ifjol.*
Inför utdelandet av 1923 års nobelpris i fysik talade Alvar Gullstrand länge om hur Robert A. Millikan lyckats mäta elektronens laddning. Talet (länk) avslutades som ovan. Vad menade han?
Den så kallade fotoelektriska effekten hade Einstein förklarat med fotoner. Att ljus var vågor visste man, men nu skulle de dessutom vara partiklar. Som många andra nya idéer bemöttes detta med misstro, såväl berättigad som oberättigad. Millikan trodde inte på den. Han arbetade i flera år med att motbevisa Einsteins förklaring - och misslyckades.
Nu var Millikan sannerligen ingen förstockad dilettant som man gärna tänker sig motståndare mot nya idéer, åtminstone sådana som senare visar sig vara korrekta. Om hans arbete för att motbevisa Einstein varit illa utfört hade det inte bevisat någonting, vare sig det lyckats eller misslyckats. Många forskare av sämre kaliber hade helt säkert lyckats med motbevisandet, genom att medvetet eller omedvetet trixa med förutsättningar, analyser eller något annat. Men nu var det en duktig fysiker som utförde ett gott arbete och fick ett resultat som var högst användbart, trots att det inte alls var det han förväntat sig.
* Einstein och Bohr fick verkligen nobelpriset samma år, 1922: Bohr fick 1922 års och Einstein 1921 års, som man väntat med att dela ut.
Att det är extremt viktigt även med undersökningar som inte visar något resultat kan man lätt inse om man tänker sig följande scenario: Tio olika, oberoende, forskargrupper undersöker på vetenskapligt korrekta sätt huruvida medicin X är verksam mot sjukdom Y. Endast en av grupperna ser en effekt, de övriga nio konstaterar att medicinen är jämförbar med placebo. Antag nu att alla forskargrupperna skickar sina resultat till (tio olika) tidskrifter och att endast den grupp som såg en effekt får resultaten publicerade, eftersom resultat är mer spännande än icke-resultat. Den som sedan läser alla publicerade artiklar om medicin X mot sjukdom Y kommer att tro att medicinen fungerar, men gör den det?
SvaraRaderaGår det verkligen till så? Jag tänker på vetenskapliga tidskrifter, där artiklars vetenskaplighet måste granskas i förväg, av kollegor till författarna.
SvaraRaderaI mitt tankeexempel ovan föreställde jag mig att alla undersökningarna var vetenskapligt korrekt utförda och att de genomgick kollegial granskning (peer-review). Men alla korrekt utförda undersökningar publiceras inte, i alla fall inte i de stora tidskrifterna. Ingen tidskrift har någon plikt att publicera resultat (men det ligger naturligtvis i varje seriös tidskrifts intresse att visa en balanserad bild av den aktuella forskningen, och alltså inte bara publicera studier som stöder en viss tes om det finns rimliga invändningar).
SvaraRaderaVad som händer sedan i exemplet ovan, i den bästa av alla världar, är att de nio forskargrupperna med negativa resultat läser om den framgångsrika studien, kontaktar tidskriften, som publicerar alla studierna i en jämförande "meta-studie". Den tionde forskargruppen kanske upprepar försöken med fler patienter.
Men andra scenarier kan också utspela sig. Kanske försenas publikationen av meta-studien så att viktiga beslut hinner fattas grundade på antagandet att X är en verksam medicin. Om X är en kontroversiell medicin (t.ex. homeopatika) så kommer kanske den enda studien som visade på en effekt att användas av oseriösa förespråkare även långt efter det att uppföljande studier har misslyckats med att reproducera effekten.
Det jag ville poängtera är ett förstärkande av Hexmasters huvudtes i inlägget: Inga resultat är också resultat, och om de inte publiceras får forskarsamhället (och samhället i övrigt) problem. I dessa dagar av elektronisk publicering finns det plats för alla korrekt utförda studier i de elektroniska tidskrifterna.
Elin har helt rätt. Om vi studerar något som vi VET är en icke-företeelse men där slumpen i ett fall av 10, 100 eller 1000 ger oss ett positivt resultat -- då kommer naturligtvis den studien att få större uppmärksamhet än alla icke-studier. "Studier i byrålådan" är ett uppmärksammat och problematiskt fenomen. Se t.ex. Dagens Medicin: Negativa studier om psykoterapi kan ha hamnat i byrålådan.
SvaraRaderaEnstaka studier som visar ett vagt men dock samband är särskilt vanligt inom parapsykologin. Upprepade försök bekräftar dem inte. Men då har det dykt upp nya enstaka studier man kan lägga energin på att få bekräftade osv.
Det är ju inte bara "resultat/icke-resultat" som kan vara intressant, utan även "metod/icke-metod". I till exempel teoretisk materialfysik, den del av verkligheten som jag pysslat en del med, handlar mycket om att göra allt bättre approximationer av Hamiltonianen (grundpelaren i Schrödingerekvationen); det kan mycket väl finnas lockande metoder som ser ut att fungera, men som vid närmare analys visar sig ha fundamentala brister. Om man inte kan publicera sådana "metodstudier" kommer sannolikt någon annan att kasta bort tid på liknande försök, eller, ännu värre, publicera resultat som kan vara värdelösa pga ett metodfel som egentligen redan är känt.
SvaraRadera