Genom Johannsens upptäckt har det blifvit än mera sannolikt, att urval af individuella variationer icke har minsta betydelse för artbildningen och att Darwins selektionsteori fördenskull måste uppgifvas såsom förklaring på denna.
- Dr Fr. Weis, Lifvet och dess lagar (Gebers 1912), sid 649-650
Upptäckten hade gjorts av dansken Wilhelm Johannsen i Köpenhamn. Han presenterade 1903 resultatet av forskning på bönor, där han funnit så kallade "rena linjer". När individerna var homozygota och genetiskt identiska så upphörde selektionen att fungera, så som den gjorde i populationer med blandade anlag.
På något sätt, som jag inte lyckats klura ut, tolkades hans resultat allmänt som ett mycket stort problem - citatet ovan är alls icke ur någon oseriös källa. Närmare bestämt såg man den som en vattendelare mellan Darwin och Mendel, att deras teorier var oförenliga, och att man därför fick välja sida.
Nu verkar det vara svårt att hitta beskrivningar om denna besvärliga och intressanta fas i den nya genetikens barndom, åtminstone beskrivningar som är tillgängliga för icke-fackfolk. En anledning är att krisen var rätt kortvarig, då man några år senare löste problemet. Men jag vet inte riktigt hur det gick till heller.
Johannsen är väl värd att minnas av andra anledningar: han myntade begreppen genotyp, fenotyp och rentav ordet gen (efter en tidigare term pangen). Bara det är värt en bloggpost.
Wikipedia: Wilhelm Johannsen
Jag tror inte sådana rena linjer, existerar i naturen. Mutationer uppstår för ofta, för att iför hållande till den hastighet, som det naturlig urvalet arbetar med. Kan ske var det utforskandet av mutationer, som så småningom löste problemet?
SvaraRadera