Så konkluderas James Randis svenska etapp av Sleep of Reason Tour.
Lokalen är universitetets Palaestra et Odeum, turnéns lokal med bäst namn och mest murgröna. En symbolisk femtiolapp i dörren. Klockan 18-20.
Jag önskar de skånska arrangörerna framgång. Men inte att de ska behöva be fullt lika många att vända som det blev i Stockholm och i synnerhet Göteborg igår. Vi trodde allt att 450 platser var väl tilltaget, särskilt som det nog räckt i Stockholm dagen innan, men icke - över hundra personer blev besvikna.
De som kom in fick däremot en lysande show av en skeptisk och magisk legend. Återkommer till detta.
Nu blir jag nyfiken. Att hitta vatten med slagruta har jag aldrig sett som något övernaturligt, bara som något jag inte har förstått mekanismerna bakom. Jag har själv sett min morfar (som var folkvettet personifierat, i grunden en uttalad skeptiker) hitta vatten med just en pinne vid flera tillfällen. Han kunde inte förklara hur det gick till och gjorde ingen show av det hela, men han gjorde mig övertygad om att det fungerade nog bra för att metoden skulle vara värd att testa när det behövdes. Nu blir det Google-fest ikväll, i jakt på en alternativ förklaring till hur gubben lyckades. :)
SvaraRaderaJomen: att hitta vatten med slagruta klassar de som övernaturligt.
SvaraRaderaCiterar JREF: "Water dowsers are by far the most common variety we have encountered [...] they all fail, when properly and fairly tested. There are no exceptions."
- The Matter of Dowsing
Jag har själv använt ståltråds-pekare (hur enkelt som helst att tillverka) och kan verkligen bekräfta att effekten är fullkomligt övertygande; de vrider sig verkligen i händerna. Men... "Ideomotorisk effekt" är den faktiska förklaringen. Det sitter i huvudet och händerna. Har inte det minsta med vatten, malmådror, leylines, skatter, eller något annat nere i jorden att göra.
Wikipedia: Dowsing#Evidence
Andreas morfar kanske bara kom ihåg, dom gånger som han lyckats. Dom bör inte ha varit speciellt många, i alla fall inte statistiskt sett. Skevt urval kallas det. Han skriver att hans morfar var skeptiker. Fast alla kan ju klanta sej ibland.
SvaraRaderaApropå "ley"-linjer är jag övertygad om, att dom är inbillade. Det är frågan om att se dolda samband, där inga samband finns. Något man måste se upp med, om man verkligen är skeptiker.
Jag har själv varit med när man letar vatten med slagruta vid ett par tillfällen - och det fungerade.
SvaraRaderaBåda gångerna gav det vatten av god kvalité och riklig tillgång.
Naturligtvis finns det tråkiga skeptiker som invänder mot metoden och hävdar att man får vatten nästan vart man än gräver i Sverige, det är bara frågan om hur djupt man hamnar.
Sen kan man fundera om duktiga slagrutemän nog använder lite erfarenhet och sunt förnuft för att bättra på resultaten.
Morfar hittade bland annat en kallkälla i ett skogsområde han inte kände till sedan tidigare. Därmed inte sagt att det hade kunnat bevisas på ett vetenskapligt korrekt sätt om morfar hade levt idag, eller att det var just pinnen som gjorde det hela möjligt. Men de två gånger jag såg honom använda slagruta gav resultat, och det skulle vara intressant att ta reda på hur det gick till. Jag kan utesluta att det handlar om en medveten bluff, men jag kan omöjligt veta om han hade näsa för vatten eller om han omedvetet läste av övriga personers reaktioner och om någon av dem i så fall omedvetet ledde honom rätt.
SvaraRaderaIntressant oavsett vilket. Om inte ur perspektivet "övernaturligt" så väl på andra sätt. :)
Har läst den länkade texten nu, riktigt underhållande läsning. De där planeterna som envisas med att vara i fel läge, de sabbar verkligen mycket!
SvaraRaderaNej, jag tror inte på slagrutans effekt efter att ha läst texten, trots att jag har tagit det för givet som något naturligt i närmare 20 år nu. Men jag är fortfarande nyfiken på hur de två tillfällen jag själv var med om egentligen gick till. Om man promenerar ett par hundra meter in i ett slumpvis valt skogsparti som man inte är bekant med och stannar till, så kanske sannolikheten är hög för att det ska finnas en kallkälla inom 20 meters radie. Tur, externa ledtrådar eller annat, det finns många möjliga förklaringar...
Morfar trodde på effekten i alla fall, och hade nog gärna blivit överbevisad. Tyvärr är det tio år för sent för det nu.
En relaterad tanke: Har Randi eller någon annan utforskat påståenden om upplevelser av typen "Min vän X bor tio mil härifrån och hälsar nästan aldrig på. De gånger X väl kommer, har det flera gånger hänt att jag har hört dennes bil svänga in på uppfarten utanför mitt hus" alternativt "...hört någon öppna ytterdörren" (men utan att det har varit någon bil på plats eller när dörren har varit låst)?
Det har jag varit med om några gånger när jag var yngre och även det har jag avfärdat som intressanta sammanträffanden som säkert har goda förklaringar. Om jag hade haft en annan syn på livet och verkligheten hade jag kunnat hävda att en person jag kände "förvarnade" innan denne kom på besök, men fullt så troende är jag inte. Bara nyfiken på hur hjärnan fungerar och vad de upplevelser jag bär med mig har för möjliga förklaringar.
Jag passar på att ta en sista fundering när jag ändå sitter och grunnar över ämnet "fascinerande upplevelser". Först förutsättningen:
SvaraRaderaSkolmatsal, cirka 100 elever på plats utspridda vid olika bord. En jämnårig kompis sa "Välj en person här inne som sitter med ryggen mot oss, så ska jag visa något tufft.". Jag såg mig omkring och gav ett namn på en tjej som satt vid ett bord ungefär 15 meter bort. Min kompis sa "Stirra intensivt på henne nu i en halvminut, släpp henne inte med blicken." och jag följde instruktionerna. Efter ungefär 20 sekunder vände hon sig om och tittade mig rakt i ögonen.
Det här upprepade vi genom att utmana varandra ett par gånger, och ungefär var fjärde gång vände sig personen vi stirrade på om och tittade tillbaka. Jag tror inte på telepati i betydelsen "tankeöverföring", men det fick mig att fundera över om människan har någon gammal instikt som vaknar till liv. Tankar och idéer som skulle kunna förklara fenomenet på ett vettigt vis skulle vara mycket välkomna!
För övrigt: Testa det här själv någon gång, med just kriteriet att bara personer som vänder sig om och ser dig i ögonen räknas som en "träff". Det fungerar naturligtvis långt ifrån alltid, men såpass ofta att effekten blir ganska fascinerande.
Nu ska jag sluta kidnappa kommentarsfältet, jag lovar!
Andreas personer som letar vatten med slagruta kan mycket väl vara duktiga eller ha långvarig erfarenhet av att finna lämpliga platser att borra/gräva efter vatten, men det betyder ju inte att de verkligen har någon hjälp av slagrutan, förutom tröst och stöd . Personen i matsalen lär ju om inte annat se att personer mittemot reagerar på något bakom henne/honom.
SvaraRadera@Andreas
SvaraRaderaTalar Du om att "gå före sig" när Du frågar om Din vän X?
Det är en fenomen som man ibland hör om i Norrlands mer lantliga miljöer.
Dvs man uppfattar - med syn och/eller hörsel - att en person kommer, men vid närmare undersökning är det ingen där. En variabel tidsrymd senare kommer personen i fråga verkligen.
Den skeptiske skulle säkert hävda att förväntan och tillfälligheter som emellanåt förefaller bevisa något är troligare som upphov än ESP-förmågor.
Min morfar trodde dock stenhårt på det här.
westrobothnian: Jag kan inte minnas att jag har hört begreppet "gå före sig", men det kan bero på att jag aldrig har pratat med någon om ämnet. Det var slagrutan som väckte gamla minnen av fascinerande upplevelser till liv, jag har inte funderat alls över något av nämnda ämnen på säkert femton år.
SvaraRaderaJag frågade för övrigt personen jag "hörde" om denne någon gång fått höra av någon att det hade uppfattats som om denne anlände en liten stund innan personen verkligen kom på besök, och jag fick bara ett skratt till svar. Som om frågan var fånig, vilket den säkert också var för personen ifråga. För egen del handlade det som sagt om ljud. Mer specifikt ljudet av en dieselbil som svänger in på en grusig infart, följt av att någon öppnade ytterdörren.
Men det är ett bra begrepp för fenomenet. Och mycket riktigt sitter jag i norrlandsskogarna. Men det här är bara en parantes, jag är mer nyfiken på hur matsalsupplevelsen hänger ihop.
Jag testade det idag på en lunchrestaurang, och tog hänsyn till att personerna jag valde ut skulle kunna notera andras reaktioner. En av sju personer vände sig om och tittade besvärat på mig, trots att han satt med ryggen mot mig och det inte fanns någon annan i närheten. Övernaturligt? Nej, självklart inte. Men fortfarande fascinerande!
@ Andreas
SvaraRadera'Gå före sig' gör folk någon gång då och då enligt alla historier jag har hört från bekanta och närstående. De blir märkligt nog förtörnade när jag berättar att hörselhallucinationer kan vara en indikation på tilltagande sinnessjukdom.
Skämt å sido ingick det här tillsamman med att stämma blod, 'kunna se', vittra m.m. i det paket av övertro som våra mor- och farföräldrar roade sig med.
Intressant att det idag ersatts med andra, men fortfarande lika orimliga varianter på vidskepelse - fast nu är de importer från utlandet.
Sen apropå Dina stirrningsseanser; Om det inte finns någon som sitter mitt emot - som 'Kurt' skrev om - vad sägs om reflekterande ytor? Eller att de tidigare noterat att det sitter en galning i lokalen?
Om Du sitter och stirrar på folk i offentliga miljöer är det inte förvånande att människor reagerar. Det vore snarare underligt om de inte gjorde det. :)