Ben Sharpsteen, animatör på Disney, misslyckas med att förklara hur Pluto fick sitt namn. Året var 1930, alltså några månader efter att den amerikanske astronomen Clyde Tombaugh upptäckt den senaste planeten (ja, jag vet...). Den fick sitt namn efter underjordens gud i den romerska mytologin. Därefter fick hunden förmodligen namn efter planeten, snarare än guden.
Att en munter jycke i en tecknad film heter likadant som en bister dödsgud är ännu en sån här bisarr vardagsgrej som man vant sig vid. Hur den togs emot av sin samtid vet jag inte.
"Pape Satàn, pape Satàn aleppe!",
cominciò Pluto con la voce chioccia;
e quel savio gentil, che tutto seppe,
disse per confortarmi: "Non ti noccia
la tua paura; ché, poder ch'elli abbia,
non ci torrà lo scender questa roccia".
- Dantes Inferno, canto VII
Dunkirk på engelska. Dante på engelska. Vad händer?
SvaraRaderaNamnet Pluto är för gulligt för en dödsgud. Det var rätt att expropriera det.
SvaraRaderaWulf: Jag hittar inte Inferno på svenska. Då går man givetvis till originalet. Tack för påpekandet.
SvaraRaderaEn till: Grundämnet plutonium är snarare uppkallat efter planeten än guden eller hunden. Vet ni hur?
På engelska heter han oftast Virgil.
SvaraRaderaFör sådär ungefär 150 år sedan var det tyngsta grundämnet som fanns uran, och den yttersta planeten Uranus. En bit in på 1900-talet, när man lyckats framställa två nya grundämnen som var tyngre än uran, fanns det två planeter som befanns ig längre bort än Uranus, nämligen Neptunus och Pluto, (ja, jag vet att Pluto inte är en planet längre, men på den tiden var den det!) så det var inte särskilt långsökt att ge de nya grundämnena namnen neptunium respektive plutonium. /Smaragdalena
SvaraRaderaKorrekt. Så när som på att när uran namngavs för drygt 200 år sedan så syftades inte på atomvikten (som jag inte vet om man kände till?) utan till åminnelse av den nyss upptäckta planeten. Att båda kom att vara "längst bort" var, såvitt jag förstått, ett sammanträffande.
SvaraRadera