2010-01-07

Tysk fysik

Ännu ett exempel på att man inte skall lita på auktoriteter bara för att de är det: Två av de ledande namnen i rörelsen för Deutsche Physik var Philipp Lenard och Johannes Stark. De är inte obetydliga namn i vetenskapshistorien, och förtjänade - såvitt jag förstår - verkligen sina nobelpris i fysik, 1905 resp. 1919.

Ni har nog hört talas om företeelsen, på ett eller annat sätt. De gjorde sig mest (ö)kända för att kritisera judiska forskare enbart utifrån det faktum att de var judiska.

Inte så att allting som var nytt och konstigt förkastades. En lärobok hade med kvantmekaniken, och även den s.k. Lorentz-transformationen (en hörnsten i den speciella relativitetsteorin) - Einstein nämns inte. Inte heller var man så totalt tossiga som "världsisläran", Welteislehre. Man höll på etern, och säkert en del newtonska företeelser dessutom - huruvida det faktum att mycket av detta kom från icke-tyskar var något problem vet jag inte.

Det är oklart vilken reel betydelse rörelsen hade. Många av de judiska vetenskapsmännen (och de var många) hade flyttat på sig tidigare, om inte annat så hade de som arbetade på universiteten fått se sig om efter andra jobb (vilket inte var så svårt) när Nürnberg-lagarna trädde i kraft 1935. Vilket faktiskt stöd de hade i partiets ledning vore också intressant att reda ut; det förefaller som om stödet var mer till namnet än till gagnet. Det började gå utför redan 1937, då man försökte sig på en kampanj mot Heisenberg (det viktigaste namnet i det tyska atombombs-projektet), där målet nog var traditionell maktkamp, rasfrågan ett svepskäl. Det sket sig dock, som det heter. Och därefter kom deras arbete att väcka allt mindre intresse.


Wikipedia: Deutsche Physik

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.