Sol och vår

Ärade damer, Verkmästare, 35 år (villaägare), söker på detta sätt bekantskap med hederlig o. god flicka (eller änka) ur arbetarklasen. Någon förmögenhet önskvärd. Svar förtroendefullt till "Sol och Vår", Sthlms-Tidn. annonskont. St. Vattug. 12

- Kontaktannons i Stockholms-Tidningen, den 20 februari 1916

Insändaren var en Karl Vesterberg. Han arbetade som kolutkörare i Värtahamnen och var inte, såvitt bekant, villaägare. Svarade på hans annons gjorde frk Helga Berggren, som sedan lånade ut 2000 kr till Karl, som därpå försvann. Så småningom greps han, och fick sex månaders straffarbete samt odödlighet i form av begreppet sol-och-vårare.

Han var alltså inte i närheten lika flitig som Gustaf Raskenstam (som 1945 återtog sitt födelsenamn Anders Gustaf Eriksson), som under andra världskriget inledde bedrägliga förhållanden med ett tresiffrigt antal kvinnor, inte sällan flera samtidigt.

Många har för sig att Raskenstam använde signaturen "sol och vår", och att det rentav var han som myntade begreppet. Även om jag inte hittat några uppgifter om signaturer han använt, så verkar det synnerligen osannolikt att han skulle använt just den, som hans föregångare gjort ökänd.

Uppdaterat: Håkan Johansson skickade annonsen som den såg ut, hämtad ur Stig Linells Svenska skurkar (1995). Redan de närmaste grannarna kan ge anledning till eftertanke; det är, med Linells ord, "en sida fylld av andra småannonser om lediga platser, bortsprungna hundar, billig rättshjälp, rea på sidenblusar och mirakelsalva mot hemorrojder".