Biljett till friheten

Le porteur du présent billet est considéré comme désirant se rendre à l'armée japonaise. Celle-ci chargera d'assurer sa vie, à condition qu'il prèsente ce billet aux soldats japonaise, avec le drapeau blanc ou en levant les bras, portant le fusil le talon en haut.

Innehavaren av detta papper skall anses vilja överlämna sig åt den japanska armén. Den skall garantera hans liv, under förutsättning att han visar upp den för japanska soldater, med vit flagg eller höjda armar, bärandes geväret med kolven upp.

Sådana här flygblad har spridits över många slagfält. Detta kommer från Indokina, därav den fransk-japanska texten. Illustrationen är givetvis ett föga subtilt försök att locka soldater att plocka med sig dem. (Detta exempel är tämligen rumsrent, såväl till form som innehåll.)

Det kan nämnas att soldater som överlämnar sig på angivet sätt skall betraktas som krigsfångar, helt oavsett om de har en "fribiljett" eller inte. Vilken behandling de som gjorde detta (med eller utan lapp) kunde förvänta sig är, förvisso, en annan fråga.

Relaterat: I juni 1972 berättade president Nixon att när Frankrike 1954 lämnade sitt Indochine, så fattades 15 000 soldater - dessa skulle alltså ha blivit kvar i nordvietnamesiska fångläger. Påståendet bemöttes direkt; siffran motsvarade de franska soldater som man visste tillfångatagits (av vilka 9 000 utlämnades vid krigsslutet) eller som anmälts saknade. De 6 000 som ej klarerats antogs vara döda, deserterade, eller ha gått över till vietnamesisk tjänst. (De sistnämnda torde främst ha utgjorts av vietnamesiska soldater i fransk tjänst.)

Idén skulle snart återkomma i vad som kallas The Vietnam War POW/MIA Issue, frågan om vad som hänt amerikanska soldater som inte kommit hem efter Vietnam-kriget. Att de helt enkelt skulle ha dött någonstans är en förklaring som uppenbarligen är för enkel för många, och istället lanserades teorin att krigsfångarna sitter och ruttnar i fångläger någonstans, glömda av alla. De som sett Rambo 2 känner igen temat.