Fast det var inte meningen. Tolkien hade först inte en tanke på att ge ut den som något annat än en enda rejäl volym.
En mängd konsekvenser av kriget hängde kvar länge. Det var inte precis så, att freds-löpsedlarna åtföljdes av butiker fullproppade med kaffe, bananer, cigaretter och slikt; många sådana varor var ransonerade i åratal efteråt. Och begreppet "förkrigskvalitet" var länge i levande bruk.
En av otaliga shortages var bristen på papper. Ovanstående brasklapp är amerikansk från 1945, och där var ändå situationen bättre än i Europa. I Storbritannien var fortfarande pappersbristen såpass påtaglig i början av 1950-talet, och priserna så höga, att det visserligen inte hade varit opatriotiskt men klart ekonomiskt riskabelt att ge ut The Lord of the Rings som en tegelsten. Istället delade man upp den i tre delar, om två "böcker" vardera, klurade ut titlar på dessa nya enheter, och gav ut.
Så alla dessa fantasy-trilogier är ännu en otippad konsekvens av kriget. Liksom priserna på gamla serietidningar, för det var mången Superman m.fl. som gick åt i pappersinsamlingarna.
"Skyll inte på oss"-etiketten från bloggen Burning Books: Random House 1945
Mycket intressant! Finns det någon bra sajt eller något lämpligt sökord för den som vill läsa mer om liknande effekter som ransoneringen hade på efterkrigstidens kultur?
SvaraRaderaOj... Bra fråga. Om andra effekter är lika långsökta och oväntade som denna så vet jag knappt var jag ska börja leta.
SvaraRaderaEller det vet jag naturligtvis visst: på historiska forumet Skalman, såklart. Startade just tråden Ransoneringens effekter. Få se om någon kommer på något.
Dessutom är det från början ett beställningsjobb från ett förlag som ville ge ut en uppföljare till succén The Hobbit.
SvaraRaderaDen var tänkt att bli en barnbok, precis som Bilbo/The Hobbit, men allteftersom historien blev mörkare blev berättelsen längre och riktades till en vuxen publik.