När faktoider känner att de ska dö, så vandrar de iväg till den stora elefantkyrkogården.
För denna uppfattning har väl dött ut? Alltså om elefanter. Illustrerad Vetenskap kallar den "seglivad", men även om alla känner till den så undrar jag just hur många som tror på den.
Jag har ingen aning om hur vanlig den har varit, såväl i Sverige som utrikes. Jag vet inte ens i vilket århundrade man skall leta, alltså efter belägg där den tas på allvar. Att sagan kommit till användning i Tarzan-filmer m.fl. är en helt annan sak.
Oavsett hur det ligger till med den saken, så är det intressant att läsa de många förklaringar av myten som lanserats. Det är ett faktum att man ibland stöter på stora mängder stora ben från förhistorisk tid, vilket kan förklaras med naturkatastrofer eller jakt, eller för den delen att man på använt sådana ben för t.ex. byggnader; eller att elefanter lever i flockar som håller ihop även när det är ont om mat, vilket kan innebära att de går och dör ihop; eller kanske det faktum att man sällan hittar elefant-skelett i det vilda, vilket beror på att även djur som dessa snabbt försvinner i det aktuella klimaten.
Wikipedia: Elephant's graveyard
Illustrerad Vetenskap 9/2002: Vet djur när de ska dö?
Här är ett par stycken som verkar tro: https://www.flashback.info/showthread.php?t=607828
SvaraRaderaFrån förra delen av 1900-talet hittar jag några "avslöjanden" som verkar indikera att den var betydligt vanligare på den tiden. Ofta har den lagts fram som ett mindre seriöst förslag när man diskuterat frågan om varför elefant-kadaver är så sällsynta. Intressant nog tillskrivs den infödingar i flera elefant-trakter, utöver Afrika nämns Indien och Vietnam (artikel från 1927).
SvaraRaderaEn viktig poäng jag glömde var att en elefantkyrkogård skulle rymma åtskilliga ton värdefullt elfenben. Denna aspekt torde ha gett myten viss näring.